Gräl och irritation!

Vi har varit tillsammans lite mer än två år och ännu inte grälat om någonting, inte ens höjt rösten.....

En del hävdar att vi är onormala och att det bara är "nyttigt" att gräla ????? Att något saknas i förhållandet om man inte rensar luften ibland.....

Själva tycker vi att vi har det så bra så Så skönt att kunna lägga energin på annat än att tjafsa med varandra....

Helt rätt! vi har oxå fått höra att vi är onormala!! Möter bara vidöppna ögon och gapande munnar när vi säger att vi inte stör oss på en enda sak hos varandra!!!

Kör hårt!!

Vet inte när vi grälade första gången... efter ett år kanske? Har varit tillsammans i fyra år nu varav gifta i ett. Vi grälar nästan aldrig. När det händer är det ofta något annat som ligger bakom, t.ex. vi har båda haft en pissig dag på jobbet och är lättirriterade, därför "tar vi ut det" på varandra (jättedumt förstås, men man är inte alltid så logisk).

Det finns egentligen ingenting jag verkligen irriterar mig på hos min man, däremot har vi ju lite olika åsikter ibland.

1. Efter hur lång tid i förhållandet hade ni ert första gräl?
Efter 1 vecka ungefär.

2. När började ni irritera er på varandra!
Nästan på en gång.

Jag är en av dem som inte förstår hur man kan leva ihop med en annan människa utan att bli irriterad på varandra & bråka. Men bråka för mig är inte bara att slå i dörrar & skrika åt varandra. Bråka för mig är även att argumentera på ett "ilsket" sätt om Ni förstår.

Hehe.. jag blev irriterad på honom redan innan vi blev ihop. tror jag bråkade på honom då också..fast det var jobbrelaterat hihi. inget allvarligt såklart.

Det beror ju på hur man är. Jag har mycket temperament (OCH mycket hjärta ;-P) han är lite lugnare. Men han lugnar mig så vi bråkar sällan alls. Det är skönt att slippa bråk och tjafs, men man ska inte vara rädd för det heller.

Det är abslout inte så att vi på något sätt undviker konflikter, jag är (eller var kanske är rättare sagt eftersom jag lugnat ner mig betydligt) rätt hetsig i humöret och "tänder till" ibland men med m2b har det liksom aldrig funnits anledning.

Vi diskuterar, pratar, resonerar oss fram i tillvaron och har en oerhörd respekt för varndras åsikter och det har aldrig funnits anledning att inta en hetsigare samtals ton men.....

Hmmm.... Kanske att det första "grälet" kommer allt närmare i takt med att bröllopsnerverna börjar visa sig

Vi brukar skämta om att vi troligtvis kommer att ha vårtat första gräl på bröllopsdagen bara för att båda två kommer att vara så nervösa då

1. Efter hur lång tid i förhållandet hade ni ert första gräl?
Minns inte, men det tog inte så lång tid! Inte innan jag blev förbannad iaf... Jag har ett mycket hetsigt temperament så jag blev säkert arg rätt så omgående!

2. När började ni irritera er på varandra!
Små vardagliga irritationsmoment uppstod nog i samband med att vi flyttade ihop efeter 2 år.

Vi grälar tack och lov inte särskilt ofta! Mest tack vare min sambos lugn! Jag blir fly förbannad och han säger "älskling, livet är för kort för att bråka!". Och då är det ju onekligen rätt svårt att fortsätta tjafsa!

/Henax

Vi gralade sa det stod harliga till dagen 3 dagar efter var forsta "date" vi flyttade ihop en vecka efter det.

(vi har hetsiga temprament bada tva)

irriterar oss pa varandra gor vi nog inte alls? Vi "rensar luften" emellan at och se'n e de' lugnt ett tag...

1. Väntar ännu på ett gräl efter 7 år. Däremot diskuterar vi ofta, men aldrig heta debatter där någon blir sur. Vi brukar reda ut det mesta på ett tidigt stadium. För oss är kommunikation A och O.

2. Irritationer kommer väl alltid. Frågan är om det är värt att lägga ner energi på att irritera sig. Påpekar man någon ovana som den andre har så brukar det ju fungera. Det enda som inte går att ändra på är hans snarkningar, men det har vi löst med öronproppar. :D

Petra

1. Efter ett halvår.

2. Anledningen till alla gräl var att jag började med mini-piller och tålde inte gulkroppshormonet. Nu när jag börjat med p-piller efter 2 år så grälar vi aldrig mer med varandra. :D
Måste tillägga att det alltid var jag som startade grälen.

Vi har heller aldrig grälat. Förstår inte riktigt varför man måste göra det när man kan reda ut saker i normal samtalston. Känns som att slösa energi på nåt som inte är värt att slösa energi på.

Irritera sig på saker kan man väl göra ibland men då får man ju prata om det.

Vi har varit tillsammans i snart elva år.

1. Efter hur lång tid i förhållandet hade ni ert första gräl?

Om jag inte minns fel så var det efter någon veckas förhållande.

2. När började ni irritera er på varandra!

Det var nog efter några månader. (bodde ihop efter 6 veckor) Men irritationen har avtagit, nu accepterar vi varndras olikheter.

Nu mera, efter 5,5 år, diskuterar vi inte ens, vi vet precis vad den andre vill ha och inte ha.. Men visst pratar vi med varann..

1. Efter hur lång tid i förhållandet hade ni ert första gräl?
Efter ca 9 månader..Första och enda..Sprit inblandat..

2. När började ni irritera er på varandra!
Irriterar mig inte speciellt ofta....Inte han heller tror jag.

Vi har varit tillsammans i 3.5 år och ännu inte grälat!
Skönt att inte vara ensamma om det, vi brukar också känna oss lite onormala!

Däremot irriterar man väl sig på varann ibland och har olika åsikter, men inte så vi blivit osams.
(Min man brukar iofs hålla sig undan innan vi ska ha gäster, för då är jag stressad och otrevlig tycker han...)

Det beror väl på vad man menar med gräl? Jag tycker i och för sig att det är ett typ av gräl det du beskriver Browneyed girl när du säger att du är stressad och otrevlig när ni skall ha gäster. För det är nog den typen av gräl vi har haft. Vi har aldrig hojtat och skrikit. Vi diskuterar nog i vanlig samtalston, men är vi inte överens så kallar jag det ett gräl. Vi är inte den typen som hojtar och skriker så för oss är det ett gräl att vi har olika åsikt och diskuterar oss fram till en. Eller kommer fram till att vi skall fortsätta att vara oense.

Hade vi alltid varit överens om allting så hade jag nog tvivlat på att vi egentligen kände varandra.

Jag trodde att irritera sig på varann och diskutera häftigt är ett gräl..

StinaS,
Håller delvis med dig.
Det är ju inte precis puttenuttigt mellan oss när man är sådär stressad, men att kalla det GRÄL tycker jag är att ta i.

För mig är ett gräl att inte respektera den andres åsikter, att bli arg för att man inte tycker lika, att vilja skrika och bråka tills den andre håller med....
Antar att det är olika vilken definition man har på ordet gräl, för det är SÅDANA gräl jag menar att vi inte haft.

oj oj oj, vi har gralat massor med ganger! Med en spanjor och en svenska pa 30kvm som har helt olika syn pa hur ett hem ska skotas sa ar det inte alltid sa latt att undvika ;) Men nu har vi nog hittat en bra balans. Vi brakar fortfarande ibland, men oftast om skit grejor. Vi kommer nog alltid vara sa, vi ar bada sa himla envisa...

1, första grälet hade vi nog redan efter två månader... han blev sotis över att en kompis till mig funderade på att flytta ner till samma stad som mig och hon och jag funderade på att då dela lägenhet. Han ville nämligen att jag skulle flytta in med honom ikstället

2, Ingen aning... antagligen efter ca ett halvår. Fast inga allvarliga grejjer.

Jag och min sambo har inte grälat ännu, vi har varit ihop lite mer än ett år. Han har ännu inte ens höjt rösten mot mig vilket jag naturligtvis är tacksam för då jag hatar folk som skriker åt mig. Men... jag blir också lite orolig om han ska explodera en vacker dag och ta ut allt som han irriterat sig på på samma gång.

Vi irriterade oss nog på varandra ganska snart men det är irritation light det handlar om. Som att jag inte slänger tändstickorna i soporna utan i slasken, och att han inte dukar av hela bordet, utan något alltid står kvar när han är "färdig". Vi löser såna situationer med humor, det funkar för oss.