Jag hittade detta svar under en annan tråd. Gäller samma typ av familjeförhållande, han har barn, inte hon:
Kontentan av vad Sommarbrud skriver är i och för sig riktigt. Men svaret är kanske väl ofullständigt och det är fel att skriva att makar inte ärver varandra, det gör de... Kolla rubriken till 3 kap ärvdabalken = )
När det finns ett särkullbarn går dock barnets rätt till arv före den efterlevande makens arvsrätt, så på så vis får Sommarbrud rätt i att under dina förutsättningar så ärver makar inte varandra.
Sommarbrud har dock glömt att poängtera att barnet endast ärver sin förälder. Du riskerar alltså inte att hans barn ärver dina tillgångar (om du inte klantar till dig och frivilligt bodelar över saker till dödsboet efter honom). Barnet ärver alltså inte hälften av era gemensamma tillgångar.
Dessutom: Om ni är gifta när han dör kan du inte vara säker på att få hälften av alla tillgångar HAN äger, du kan bara vara säker på att få hälften av värdet av de gemensamma tillgångarna. För att du ska få något efter honom i bodelningen krävs alltså att han är den av er som har mest värdefulla tillgångar (efter att ni räknat bort skulderna). Äger du mest får du ingenting efter honom.
För att kunna uppnå de 3/4 av alla tillgångar Sommarbrud lovar dig. måste du BÅDE gifta dig med honom, OCH han ska skriva ett testamente till förmån för dig (eller att ni har ett inbördes testamente med den effekten).
Om ni fortsätter att vara sambor ska en sambobodelning göras när han dör, men bara om du kräver det.
Då delar ni på gemensam bostad och bohag som ni köpt för att använda tillsammans. Hus/bostadsrätt delas alltså om ni var tillsammans då ni köpte det. Ni delar också på möbler, bestick mm som ni har köpt tillsammans. Har ni hus/bostadsrätt som ingår i bodelningen, och detta är den mest värdefulla tillgången blir bodelningsresultatet alltså ungefär detsamma oavsett om ni gifter er eller inte.
Men, både om ni är gifta eller sambor, måste ni för att du ska få 3/4, göra testamente där han sätter dig som förmånstagare. Sambor har f.ö. aldrig rätt till arv efter varandra om det inte finns ett testamente.
I ert fall behöver testamentet inte innebära att hans barn blir utan den del av arvet efter honom som du kan få genom testamentet. Ni kan skriva att den av er som lever längst ska ärva den andres tillgångar med fri förfoganderätt. Då får särkullbarnet ut sin laglott vid hans död (hälften), resten ärver barnet genom efterarv när du sen dör.
Om du har en nära relation till särkullbarnet finns dessutom en ytterligare chans på en bra lösning. Särkullbarnet kan nämligen frivilligt välja att vänta med at få sitt arv till dess du dör. Då får du behålla allt och särkullbarnet blir efterarvinge.
Det finns också upplägg där man gör särkullbarn arvlösa, eller så gott som arvlösa. Då måste man vara gifta, upprätta äktenskapsförord där allt du äger görs till enskild egendom medan hans tillgångar fortsätter att vara giftorättsgods. Därefter ska ni bodela under bestående äktenskap. Då delar ni värdet av hans tillgångar (din egendom ingår däremot inte i delningen eftersom de är enskild egendom). Vill ni kan ni försöka göra särkullbarnet helt arvlöst genom att göra flera successiva bodelningar. När han sedan dör äger du allt han någonsin ägt, det har du ju blivit ägare till genom bodelningarna. Då finns alltså ingenting att ärva för särkullbarnet.
Detta är dock elakt och särkullbarnet kan angripa ett sådant upplägg och åberopa att laglotten kränkts under livstiden, framför allt om upplägget genomförs en kort tid innan förälderns död och syftet med äktenskapsförord/bodelning varit just att kränka laglotten.
