Otrohet

Jag avskyr otrohet.

För mig går gränsen strax efter kram om det är med en person som inte "behöver" kramas. Skulle aldrig ge eller aceptera min man pussas/kyssas med någon annan .

Gillar inte heller otrohet. Vart gränsen går skiljer sig nog från person till person. Tycker att gränsen går då man börjar göra saker i smyg för sin partner. Tycker heller inte att det är mer ok om en tjej är otrogen med en annan tjej istället för en kille. Tror att hennes partner blir lika sårad iallfall.

Jag slängde ut frågan om kvinnlig otrohet i en annan tråd. Lånar en del av det jag skrev där.

Ibland får jag intrycket av att kvinnlig otrohet anses vara värre än manlig.
Anledningen till det är att jag ser en tendens till att kvinnor ofta ges skulden för all otrohet oavsett vilken part som har varit otrogen. Har kvinnan varit otrogen är saken klar, hon är en egoistisk slampa (enligt mångas åsikt, inte min). Har däremot mannen varit otrogen, visst får han skulden, men man vill gärna skuldbelägga kvinnor också, såväl frun/flickvännen som troligen inte gett mannen vad han vill ha sexuellt (obs, inte min åsikt) och älskarinnan som lockat mannen att begå sitt misstag.
Känner ni igen det?

Jag har en väninna som är otrogen ganska ofta mot sin pojkvän, när hon är ute och festar, vad jag har förstått det som. Jag tycker verkligen att hon beter sig riktigt illa, hennes pojkvän är världens snällaste och har blivit en bra vän även till mig. Samtidigt tycker jag synd om henne, hon är ganska osäker på sig själv och verkar kräva ganska mycket bekräftelse. Man vill hjälpa, men absolut inte uppmuntra henne. Samtidigt känner man sig jättedum mot hennes pojkvän när man vet om en massa saker som ju verkligen egentligen enbart rör dem och deras förhållande. Vad göra?

Jag tycker Guldfisken skrev bra!

Jag tycker inte det är skillnad om man är i ett heteroförhålalnde och är otrogen med en av samma kön.. Otrohet är ju otrohet. Precis som om det vore ok att ligga med nån som är blond bara för att killen är mörkhårig.. Typ..

Min teori, som jag fått stärkt av forskning - vad man nu kan ge för det, är att kvinnlig otrohet kan kännas värre eftersom den oftare är ett resultat av ett missnöjde. Ofta kanske kvinnan försökt fixa förhållandet utan att mannen hajat och när hon då är otrogen så är det med mer känslor inblandade. Männens otrohet är i större utsträckning något som verkligen kan betyda ingenting.. Något de kan göra utan att tänka så mycket mer inna och efter. Självklart betyder inte det att de inte ångrar det de gjort. Sen finns det såklart undantag.

En annan teori som jag har när det gäller kvinnlig otrohet har sin grund i undersökning som visar att många tycker det är värst när ens partners otrohet består i mer intimt fysiskt umgänge medan kvinnor tycker det är värst när det är känslor inblandade i otroheten.
Jag har en känsla av att det är fler otrohetsfall som bara handlar om ett snedsteg på fyllan än sådana fall som inkluderar känslor mellan den otrogne och den han/hon är otrogen med. Alltså fler fall av den typen många män tycker är värst.

Guldfisken, jag håller verkligen med om det du skrev om att det alltid är kvinnan som får skulden (har sett vissa uttrycka sådana åsiket tidigare oxå på BT...).

Men för att spinna vidare på min start, är det verkligen så många fler män än kvinnor som är otrogna? Ibland, när "medsystrarna" är mer än kategoriska, och kan inte fatta att tjejen gå tillbaka till den otrogna skurken, har aldrig dom gjort ett snedsteg i hela sitt liv? För det är väl inte ett obotligt beteende; typ "en gång tjuv alltid tjuv"... Tänk om det bara är ett misstag, kanske på fyllan?

Det jag är ute efter, antar jag, är om rollerna vore motsatta, om HON var otrogen, anses det av andra tjejer som lika oförlåtligt? Skulle de råda killen att ta sitt pick och pack och fly illa kvickt?

Jag tycker att det är fel, jag skulle vilja säga att jag inte skulle kunna tolerera ett sådant betende från min kille, att han skulle åka ut med huvudet före, men det gör jag inte. Jag gjorde det innan, var tvärsäker, i mina tidigare förhållanden, men jag kan inte tänka mig ett liv utan honom. Så enkelt är det. Inte att komma över en eventuell otrohet, det är inte lätt, men jag kan inte vara säker på min reaktion längre. Så i teorin håller jag med att det är oförlåtligt, men i praktiken är livet inte svartvitt.

Ok, ett sidospår, det var ju oss kvinnor jag ville prata om Jag ville mest bara filosofera lite på om rollerna var omvända, det ser vi ju inte mycket av här på BT...

Ah, heffaklumpen, jag inser att jag missförstod din frågeställning lite. Sorry att jag bytte inriktning lite!

Ingen fara, guldfisken, jag känner mig på ett filosofiskt humör idag

KC. din teori om kvinnligt missnöje håller jag med om, det handlar oftast om osäkerhet och behov av bekräftelse tror jag. Har en kompis som inte kan låta bli att vara otrogen mot sina pojkvänner. Hon lever dubbelliv och har enligt sig själv inget dåligt samvete över detta. Är man inte empatiskt störd då?! Jag tycker hon har goda sidor också, men är en egoistisk lögnhals när det gäller relationer och jag tycker hon är ganska äcklig när det gäller sånt här. Hoppas hon får smaka på sin egen medicin så att hon kommer till insikt.//G