Dumma känslor

hihi... vi är vldigt lika. man får ångest av såna tankar, emn visst kan man längta tillbaka till vissa saker. tyvärr var jag aldrig så lycklig som jag vill minnas ibland, så jag får nypa mig i armen, för det jag minns är inte alls den sökande ledan tjej jag egentligen var. jag är som du kärleksberoende och mitt förra liv var verkligen bara jakt på kärlek och därför var mina upplevelser då ganska tomma. men hjärtat säger ändå att det var roligt... Man verkar aldrig bli nöjd och sluta leta efter det ultimata livet där ALLA ingredienser finns..

Nej, jag är nog tvärtom. Är så otroligt glad över att jag slipper vara singel. Tycker att det är det mysigaste som finns att det är jag & min man nu idag & förhoppningsvis för resten av livet.

Men det är skönt ibland att få vara ensam & vara ifred & bara va utan honom .

Hej!!

Jag håller med dig Tyra p!! Jag är superkär i min fästman, och jag skulle aldrig vilja byta ut honom mot någon, men ändå kan jag ibland sakna singellivet så mycket! Inte just det där att kunna ha s*x med vilken kille man vill, utan att bara kunna flörta och känna att man får en massa blickar tillbaka. Och den där första pirriga känslan som du pratar om... den kan jag verkligen sakna...

Men men, man får väl helt enkelt inse att den godaste kakan har vi redan ;)

Vem vill ha banankaka när man kan få lyxig chokladtryffel? hihi

Nope! Saknar inte singellivet det minsta! Avskydde att somna ensam, vakna ensam och alltid behöva göra allt själv, ta alla initiativ osv. Tycker det är underbart att vara tva!

DÄREMOT - kan jag sakna delar av det livet. Jag och mina vänner umgicks sa otroligt mycket under min singeltid och reste väldigt mycket, testade nya saker och levde väldigt intensivt.

Jag hade nog fortsatt göra allt det även om jag har ett förhallande, om det inte varit sa att jag flyttade utomlands när jag blev sambo. Sa för mig representeras singeltiden väldigt mycket av nära vänskap och mycket tid med vännerna. Sa ur den aspekten saknar jag singellivet...

Jag håller med dig Tyra p, jag har insett att nu när jag är gift så är jag verkligen "fast" (vilket såklart är super mysigt det är ju med en man jag älskar)..men nu känns det som att jag aldrig kommer kunna flirat med någon annan (fast att det är oskyldigt) å så...jag kan sakna det "lätta" singellivet...att bara bry mig om mig å ingen annan..Samtidigt så älskar jag min man så otroligt mkt så jag vill inte byta ut han för nått annat i hela världen!

Jag håller med de flesta talare här. Fast man är "fast" så saknar man ibland singellivet. Men jag tycker det är helt okej att flirta med andra och få blickar så länge vi båda två vet om att det är skoj, i matkön eller var man nu kan vara. Alla mår bra av det, även karln i kön bredvid (jag tror han går hem och mår gott när tjejen i kön bredvid blinkade åt honom). Och jag mår bra när karln ler tillbaka. Men det får givetvis vara på lagom nivå så det inte går överstyr. Min karl är i alla fall nummer ett.

Bara en fråga:

Är inte ordet "fast" en tråkig beskrivning på sitt förhållande? Jag tycker inte att jag är "fast", jag har ju själv valt min man! Skulle blir ledsen & arg om min man använde det ordet!

Jag tycker inte alls att det är negativt. Vi är "fasta" för vi har hittat varandra och vill inte ha någon annan, så jag ser det bara positivt. Men det där med ord är alltid svårt. Jag älskar ordet fruns medan många tycker det låter negativt.

Jag tycker inte alls att det är negativt. Vi är "fasta" för vi har hittat varandra och vill inte ha någon annan, så jag ser det bara positivt. Men det där med ord är alltid svårt. Jag älskar ordet fruns medan många tycker det låter negativt.

Tack för era svar! Känner mig lite mer "normal" nu!

Jag har nog ägglossning eller något, känslomässig bergodalbana hela den här veckan!

Vet att jag idealiserar och bara minns de bra sakerna med att vara singel. Grejen är att jag känt mig lite hängig och deppig på sista tiden. Mycket stress och inget roligt i tillvaron. Nu har jag plötsligt extra energi och känner mig glad och förväntansfull. Något spännande händer i och med att jag träffade den här gamla killkompisen!

Frågan är när oskyldigt flirtande går över styr. Jag har iofs inte flirtat alls med killen i fråga, men vi har sms:at lite under veckan för att bestämma när vi ska ses. Nu ska vi träffas hos honom och fika en kväll i veckan och jag har lite fjärilar i magen, tyvärr. Skulle önska att jag var helt cool, men det är jag inte. Minns honom plötsligt som skolans härligaste kille, trots att jag aldrig var särskilt kär i honom då. Förhoppningsvis kommer jag snart att inse att dessa känslor är löjliga! (alltså... jag har redan insett det, men förhoppningsvis kommer de även att gå över!)

Jag håller lite på...bli hungrig borta men ät hemma Jag tror inte det är nått fel att tänka på en annan man, jag menar man är ju inte mer än människa eller hur? sen är det ju upp till var å en å bestämma hur mkt man kan tänka på en annan människa innan det går för långt lixom..fattar ni? Snurrigt

Tyra p - Har ni träffats än? Hur gick det?

Jag har också känt så där ("romantiska" känslor för en annan kille) och jag tyckte det var skitjobbigt (även om det gick över ganska fort), så jag hoppas för din skull att det här också snart går över. Om det bara blir värre när ni träffas kanske du ska undvika honom ett tag?