HJÄLP - Jul och nyligen separerad

nej du saknar nog inte honom utan du saknar SÄLLSKAPET som innebar att ni var två om allt..

Och julen är värsta högtiden någonsin att vara singel på.. jag har själv genomlidit ett antal jular som singel och då knappt ens haft mina barn hemma..

du vet ingen lika ensam kompis nånstans i avlånga landet som du kan fira julen tillsammans med? i alla fall en eller två dagar?

Eller gör som tusentals andra människor i landet, strunta i julen och ta en alternativ jul.. ut på krogen o dansa!!

Du anar inte hur mycket folk det sitter på krogarna o discoteken under julen...

Vilken plåga.. plockar fram julpapper - hittar förra årets "julklappsrim" från honom, får julkort - adresserade till oss båda, skriver i min "5-årsdagbok" - föregående års anteckningar är fyllda med vad han och han o och jag gjort..
Fan också, jag som varit så glad på slutet.. Nä, nu tar jag o går o lägger mig.

Det värsta är att jag inte vågar gå ut i den här stan, Nyfiken gul - inte på någon av "hemvändardagarna" iallafall, då risken är MYCKET stor att jag möter just honom. Suck.... *tycker synd om mig själv*

Kanske en bättre dag imorgon.

Amiore..

Det är nog oftast värst det första året, man minns hur det var den förra julen den förra nyårsaftonen, det blir bättre sen när man har skaffat sig nya minnen.
Det tar tid att vänja sig vid den nya situationen, det nya livet som blir och som man måste skapa själv och fylla med andra "egna" saker!
Givetvis går det upp och ner med humöret, ena dagen är man stark och fixar vad som helst utan honom (jag ska nog visa honom!!), nästa dag (eller nästa timme..)känner man sig bara ensam och helt apatisk!

Gör sånt som DU mår bra av!

Önskar dig en god jul och ett gott nytt år med massor av möjligheter!!

*kramar*

Ja, men vad härligt. Då är vi två ;0)
Jag firar julen med släckten och sörjer att jag är Ensam. Det är det jag sörjer. dessutom blir jag 30 snart ;0( 6 månader sedan jag sepparerade. Inte kul. Mitt tåg till familj och barn känns som om det åker förbi. ALLA gifter sig eller får barn och här sitter man själv. Något som vi kan glädjas åt är vi slipper skiljas. Hade vi fortsatt våra förhållanden hade vi bråkat. 2 Vi får bli blixförälskade en gång till. Men det svåra just nu är att vara ensam. Jag för min del har heller inga vänner kvar, som jag kan parta med;0(De är jobbigt då det blir nästa projekt. Att utöka vänkretsen. SUCK. Vi får stötta varandra. God jUl och GOtt Nytt år. Knuten

TACK ni som svarat mig!
Kommer hem från firandet med familjen då alla "lyckliga familjer" åker hem till sitt och slår på datorn i min ensamhet - och så har massa svarat på min tråd! :) Ibland är det sådant som gör en på bättre humör..

Cassiopeja
Ja, det är nog så att det är värst "första gången" av alla högtider och dyl - kanske som man brukar prata om "sorgeår" när det gäller dödsfall. Att man måste gå igenom alla årstider en gång innan det riktigt går att gå vidare. Just nu känns det väl dock som att "tjaa, det är väl bara sisådär 50 jular till jag måste genomlida innan jag dör.." ;) Men förhoppningsvis kommer jag inte känna mig så ensam och övergiven alla de jularna som jag gör idag!

Knuten
Min plan är faktiskt FORTARANDE att bli lycklig, gifta mig, få barn osv - det blir kanske inte bara med den jag trodde att det skulle bli.. Så kan vi väl tänka både du och jag!? :) Att vi har massa spännande, underbart som väntar. Och att det är min plan står jag för - jag vill inte leva mitt liv ensam, jag är ingen "nöjd singel". För min del är meningen med livet att dela det med någon - ursprungsfamilj och vänner, visst, men jag vill utgå från en EGEN familj.

Fick en depp-attack tidigare under kvällen, men nu känns det lite bättre... Fast jul-dagen och annandagen känns fortfarande jäkligt onödiga och meningslösa. Vad sjutton ska jag göra då??
Jaja.. sova är ju alltid bra att börja med nu iallafall. Kanske får jag några vilda uppslag i sömnen ;)

God jul-kramar //ami

Upp med hakan! Håller med om att det första året är jobbigt med tanke på alla traditioner som man hade tillsammans. Men det är bara det första, du kommer inte att fundera i 50 jular framöver. Och du har kommit en bit på väg, men då och då sörjer man igen. Vitsen är bara att kämpa på så att sörjedagarna kommer mer sällan. Och en dag kommer du att komma på dig själv med att inte ha sörjt på ett bra tag... Tiden läker faktiskt, jag lovar.

Tänker på dig!

Tack Cecilia J

Du har så rätt och till viss del har jag redan börjat märka att sorgen kommer mera "portionsvis" nu och de flesta dagar är jag "mest" glad.

Min juldag och annandag - eller kvällarna årminstone - blev MYCKET bra! :) Var ute på ställen båda kvällarna som jag visste att min "ex-m2b" inte skulle vara på, kände mig snygg och på bra humör och fick faktiskt en hel del uppskattning också. Kändes dock främst skönt att dansa bort lite bekymmer och bara KÄNNA mig vacker och "nöjd i mig själv".

Sedan har jag pratat lite med han i min närhet som jag kanske, kanske, kanske känner lite mer för också.... Det var mysigt... *sänker blicken o rodnar lite*

Men tack för allt stöd här på BT som sagt. Känns tryggt att veta att möjligheten att skriva av sig finns....

//ami

Duktig flicka! *S*

Fortsätt känna dig vacker och trivs med dig själv.
Flörta, dejta och ha det kul..
Ett råd är dock att vara försiktig med nya kärleksrelationer! Det brukar sällan bli så bra att starta något nytt innan det gammla är kännslomässigt över, i alla fall var det så för MIG. Det är synd om man förlorar något som kunde blivit bra bara för att man haft för bråttom och inte färdig för att ta emot "det bra".. Men DU vet bäst vad som funkar för dig förstås!