hur glömmer man
Nu är det två veckor sen jag träffade honom för sista gången. Jag vet att vi inte passar ihop men det verkar vara helt omöjligt att glömma honom ändå. Ändå vet jag inte ens om jag var förälskad i honom som person eller om jag var förälskad i känslan av att jag trodde att han var förälskad i mig. Jag blir så fruktansvärt trött på mig själv. Och jag inser att jag i många års tid konstant ersatt den jag tyckt om och förlorat med någon annan direkt. Även när jag dejtat personer som jag egentligen inte haft så mkt gemensamt med så har de kommit att betyda allt under en kort period. Om jag mår bra eller dåligt har styrts av om Han hört av sig eller inte. Jag är utled på att bete mig som en hysterisk tonåring - varför måste jag ta allt så fruktansvärt allvarligt? Varför låter jag folk betyda mer för mig än de ju egentligen gör? Jag verkar söka kärleksruset i stället för långvarig kärlek, och ändå blir jag helt uppslukad och förstörd när den andre visar sig vilja backa ur innan det blir för seriöst. Den senaste killen sa att det kändes jättebra när vi sågs men att han inte tänkte tillräckligt mkt på mig mellan gångerna. Och för mig var det nog tvärtom... det kändes ganska spänt och jobbigt när vi sågs men likförbannat tänkte jag på honom hela hela tiden när vi inte sågs.
Någon som känner igen det här beteendet?? Någon som kommit ur ett för stort bekräftelsebehov?