flummig tillvaro och komplicerade relationer

Tell me about it!

Första gången jag är singel igen på flera år och det har varit intressant att upptäcka att jag inte är samma tjej som innan jag träffade min exm2b.... Något äldre, lite mer harmonisk, självsäker och mer säker på vad jag vill ha...

Däremot blir det lätt lite förvirrat likt det du beskriver själv. Har hitills träffat tre killar sedan uppbrottet o kan se att det liksom är olika faser jag gått igenom:
Kille 1. Det första "testet" att jag faktiskt fortfarande KUNDE flirta, och dessutom fortfarande KUNDE få någon annan intresserad av mig. Att det faktiskt GICK kyssa någon annan än mitt ex och att jag faktiskt GILLADE att någon annan tog på min kropp. Jättejättefin kille, men insåg rätt snabbt att jag inte skulle bli djupare intresserad och "avbröt" vårt dejtande.
Kille 2. Träffade ett ännu tidigare ex på krogen och gick hem med honom och hade JÄTTEBRA sex. Otroligt att bara göra något som kändes skönt utan mer känslor från någon av oss, förutom att vi tycker väldigt mycket om varandra som personer. Men inga skuldkänslor, funderingar, oro - bara bra sex helt enkelt, vilket jag hade behov av. Skulle nog inte ha kunnat ske med den yngre singel-varianten av ami.
Kille 3. Den fas jag är inne i nu känns dock knepigare.... Saknar mitt ex fortfarande - vilket jag gjort till och från även i de tidigare faserna - men nu är det varvat med mer allvarliga känslor för den nya killen.. Suck känner mig skraj för att börja känna mer - speciellt eftersom han är i princip samma situation och inte heller verkar ha kommit över sitt ex - samtidigt som jag funderar över om vi dejtar bara för att inte vara ensamma... Skumt.... På ett sätt tror jag inte på en gemensam framtid, på ett sätt är det NÅGOT som gör mig mer och mer intresserad - och jag brukar annars avfärda killar väldigt snabbt om jag inte "tror på oss".
Som sagt - förvirrad är jag och vet varken ut eller in....

Detta blev mest snack om mig, men jag följde ditt exempel helt enkelt och skrev av mig - SKÖÖÖNT!!

Fluffis - fundera inte över huruvida du beter dig "moraliskt eller inte" - SÅ LÄNGE DU MÅR BRA AV DET DU GÖR / DET SOM SKER!!!!! Men tänk på att det skadar aldrig att ta det lite lugnt, avvakta och få lite distans ibland - det har jag lärt mig under den här tiden. Att inte träffas precis så fort andan faller på, ta några lugna hemmakvällar med sig själv, vara lite oåtkomlig ibland... det brukar faktiskt ge en del aha-upplevelser över vad man käner och vill ha och mildra den värsta förvirringen.

DET ÄR DU SOM ÄR VIKTIGAST FLUFFIGT FÅR. DU - och vad DU vill ha ut av livet och de killar du möter!

Kram ami

amiore: jo jag tar det lugnt och undviker att stressa utan tar mina egna kvällar då jag bara läser dåliga tidningar o njuter, eller som på fredag då jag ska sitta med min lillasyster och kolla film bara pga de snygga skådespelarna och trycka i mig godis (fördelen med 17-åriga systrar, de uppskattar sånt )
men jag vet ju vem jag anser är mest intressant, men som sagt även mest komplicerad... Vi har pratat över nätet i 1,5 månad nu, och har långa djupa telefonsamtal (i lördags natt satt vi i telefon mellan 02-06.30 ) och jag vet att han är intresserad också... samtidigt vågar jag inte ens tänka tanken att jag skulle kunna bli lycklig med den mannen om nåt nu skulle hända... för vi är verkligen själsfränder, det är helt sjukt och han gör mig så glad... men ändå, det är så mycket som ställer till det, han bor för det första 100 mil bort han har barn och han är väldigt mycket äldre (19 år äldre, men det är inget jag ens tänker på förutom när ämnet kommer upp)... skäms nästan över mig själv, för jag borde inte vara intresserad men jag kan inte låta bli...
men men iaf (efter detta långa utlägg ) jag tar dagen som den kommer, har roligt njuter och ger inga löften till nån förrens JAG är redo att göra det...

Tycker inte att det du gor ar omoraliskt, det ar forst nar man har lovat nagon att vara trogen som det kan betraktas som otrohet eller svek. Och det har du ju inte!

Daremot, om jag far ge ett litet forsiktigt rad i all valmening: skilj pa dina kanslor for dem, och deras kanslor for dig. Dvs, om *han* ar intresserad av dig, sa fall inte for frestelsen att tanka att du kanske da ar intresserad tillbaka, fast du inte skulle ha varit det om han inte varit intresserad till att borja med. (knepigt det dar lat da).

Jag marker det sjalv, att jag blir lite 'kar i karleken', att om nan gillar mig sa tycker jag genast att han ar mer intressant...! ;)

I ovrigt - ha kul - vara mogen har du hela livet pa dig att trana pa! :)

Leone: jag vet har gett mig själv det rådet, tack och lov kan jag skilja på känslorna eftersom jag dessutom (detta börjar låta illa ) har en kille jag bara har sex med och inget mer... men som sagt jag har inga löften till nån och jag har rätt att leka när jag aldrig hade chans som yngre (även om man fortfarande är ung) för att man då var "fast" i förhållanden, så jag njuter nu i stället...