Jag far val ga emot strommen har da, och tycker att det kan vara lage att beratta. Jag har namligen upplevt precis samma sak - men i mitt fall var det min man som hade ett strul med en jobbarkompis, som aven var en bra kompis och en i ganget. Jag trodde att de bara var bra kompisar, och det ar de ju nu, men genom omvagar fick jag reda pa att de strulade for nagra ar sen (innan jag larde kanna honom alltsa).
Det var *inte* kul att fa veta, och jag kande mig sviken av honom eftersom jag gatt och trott att de 'bara' var kompisar. Helt plotsligt fanns det en dimension till som jag inte sett forut, och da kom tankarna: "varfor funkade det inte? Ar han egentligen kar i henne fortfarande? Vill hon nat mer?" osv. Det blev ratt mycket grat och grubblerier, delvis ocksa for att jag inte ville mista henne som kompis men det kandes oarligt fran deras sida att ha umgatts under falska premisser.
Men - jag hade velat hora det fran honom, inte henne. Det ar min man som har ansvar for att inte sara mig, inte hon.
Finns det nagon chans att nagon annan berattar for henne? Kommer du att umgas med henne mycket framover? I sa fall kommer sanningen nog fram pa nat satt till slut. Ar det daremot bara en kortare kurs ni gar tillsammans, och du inte tror att ni kommer att halla kontakten, da ar det ingen ide att saga nat.