För olika?

Jag tror det är ganska viktigt med samma "livstempo" i ett förhållande. Om den ena är superaktiv och den andra föredrar å ta det lugnt så kan det bli jobbigt.

Det är bara en teori jag har. Känn efter vad ditt hjärta säger dig.

Jag tror oxå att det är bäst förutsättningar för ett förhållande att "lyckas" om man är på samma "nivå"

Om den ena flänger runt & den andra sitter hemma & väntar tror jag tyvärr inte att det håller i längden...det funkar säkert när man är nykär...men sen då !?

För oss funkar det.... Jag är relativt lugn av mig, tillbringar mesta delen av min lediga tid hemma och har inte alls ngr större krav på att det måste hända något hela tiden. Sambon är däremot min raka motsats, har alltid tusen järn i elden och kan bli smått frustrerad efter för många "lediga" dagar.
Han jobbar relativt mycke, satsar en hel del tid på träning o matcher, jobbar åt både svenska & internationella förbundet för sin sport o kopplar av med att extraknäcka som sportkommentator ngn gång i veckan.
Vi gick in i förhållandet med öppna ögon, vi visste att vi "socialt" var rätt olika men våra grundvärderingar här i livet delar vi och på något vis så är det just våra olikheter som håller oss samman och vi har hela tiden varit mycke noga med att se till att vi två har tid till varandra

eymdbest

Tror inte på att stora skillnader kan vara negativt för förhållandet, snarare berikande.

När jag träffade min sambo var jag precis som killen du pratar om, jag var partyprinsessan nummer 1 och var igång dygnet runt. Min sambo satt gärna hemma vid datorn och var ganska osocial.
Vi blev tillsammans och jag lugnade ner mig med festandet.

Vi är fortfarande väldigt olika, trots det har det fungerat i 6 år.

För mig och min fd sambo (tog slut för en och en halv månad sedan) var det precis som för Lill Anna och hennes. Jag oartyprinsessa, han satt mest framför datorn. Jag tror att detta var en av de stora anledningarna till att det tog slut, att han inte ville följa med ut och träffa mina vänner och så.

Jag tror att det kan fungera, om man är medveten om det, och låter den andra vara på sitt sätt. Det finns nog knappast ett par där parterna är precis lika varandra, och andra olikheter brukar ju gå att leva med om man kan låta den andra vara sig själv, och kompromissa när det inte går.

Jag kan bara berätta om mina egna erfarenheter. Jag var förut tillsammans med en kille som var totalt olik mig (som gärna sitter hemma) och vi träffades bara varannan helg ungefär och då ville han inte vara hemma en enda kväll med mig utan hitta på en massa saker hela tiden... Det var dömt att misslyckas.

Jag tror att det är viktigt att man är medveten om sina olika personligheter och att man ger varann tillräckligt med utrymme för att man ska kunna göra det man vill utan att känna sig bunden..

Jag tror absolut att det kan funka, det gör det för mig o min sambo. Vi har snart varit tillsammans i fyra år. Men man måste vara medveten om skillnaden och kunna kompromissa och anpassa sig lite efter varandra.

Helt klart är det olika för olika människor. Jag tycker att det är rätt skönt att jag och min sambo håller samma tempo. Sedan är vi olika på många andra punkter (vilket jag tror är positivt - åtminstone i vår relation). Däremot skulle jag nog inte "orka med" att han flängde runt och ständigt ville aktivera sig med sådant som jag inte har något intresse av.

Men att döma av ovanstående inlägg så kan det vara helt olika för olika relationer. Det finns ingen "mall" som passar alla.

Det är bara du som kan känna efter i ditt hjärta! Men att du redan nu tänker på "komplikationer" kan ju vara en liten varning. Hursomhelst så tycker jag att du skall prata med killen och berätta lite om din "oro". Det kanske visar sig att han uppskattar just den här olikheten (han kanske känner att det snart är dags att dra ned på partylivet ), eller så får han en tankeställare han med...

Hoppas att det ordnar sig för dig .