Otrohet är smärtsamt
Det kom som ett slag i ansiktet, en smärta som spred sig i hela kroppen. Det knöt sig imagen och jag kräktes. Det som jag misstänkt fick jag nu bekräftat men det kom ändå som en chock. Min fru är otrogen och jag måste finna mig i att hon inte älskar mig längre. Allt bara faller ihop, vart enda sak jag gjort i sju år har varit för henne, allt vi gjort har varit på hennes villkor. Jag har alltid ställt upp, uppvaktat henne och gjort mitt bästa för att göra hene lycklig. När jag tänker efter har jag nog alldrig fått något tillbaka. Den smärta jag känner är fruktansvärt jobbig att hantera, fokus på allt annat är borta, klumpen i bröstet har spridit sig ut i vart enda cell av min kropp och kramar sakta ut all livsenergi ur mig. Jag är förtvivlad, desperat, maktlös och besviken medan hon inte förstår varför varför jag mår så dåligt och helst vill flytta så snart som möjligt. Jag frågar mig hur jag fortfarande kan älska denna kvinna som gång på gång sårar mig så mycket. Är det kanske en undermedveten tro att jag har en äganderätt över kärleken eller tror jag att jag kan få henne att älska mig igen bara om jag gör saker annorlunda. Det är svårt att tänka logiskt och ha ett perspektiv när man är mitt i smärtan och problemen. Det har nu gått tre månader vi har gått i familjeterapi och jag träffar regelbundet en kurator, men smärtan finns ändå kvar och jag kan inte släppa henne. Vi har beslutat att flytta isär och jag hoppas fortfarande att hon ska komma tillbaka. Jag önskar jag visste hur man tar sig upp på fötter igen.
/Magnus