24h sen livet rasade...
24 timmar
sedan livet såsom jag kände det upphörde att existera. Är en kille på 26 år som igår fick det klart för mig att allt är borta. Min sambo sen 3,5 år kom för 5 dagar sen hem från en 3 månaders arbetsvistelse i Indien. Svårt att förklara men jag trodde det skulle bli VI, har alltid älskat henne och vi har haft det mest underbara förhållandet, inget spel bara kärlek.
Hon har alltid velat jobba utomlands och jag har alltid stöttat henne eftersom jag själv gjort det i 7 mån tid innan henne. Allt var bra när hon åkte, vi har hörts på en knacklig telefonlinje minst 1 gång i veckan och har mejlat en del.
Hon kom hem i måndags, var oerhört kall och annorlunda, men som en bra sambo med egna erfarenheter vill jag ge henne tid att landa in i livet här hemma, ställer inga som helst krav och försöker bara hjälpa henne med allt för att underlätta hennes hemkomst. Efter 4 dagar utav lite sömn och lite mat klarar jag det inte längre. Hon har varit totalt kall och avvisande inte ens hålla handen, har rymt iväg och träffat kompisar så fort vi har fått en möjlighet att träffas. Ville inte lägga någon press på henne utan pratar lite 2 dan om hur det står till mellan oss, hon skyller på att hon är ovan med kroppskontakt och att hon bara behöver lite tid så ordnar det nog sig. Efter 4 dagar av total depression (som jag mörkat för henne)klarar jag det inte längre utan måste konfrontera henne. Det hela slutar med att hon förklarar att hon har genom sin resa fått tänka efter och känner inte samma sak för mig längre och förstår inte mig när jag bryter ihop totalt av chocken. Hon har spelat med under hela tiden medans hon själv har vant sig av med mig, samtidigt som jag samlat ihop oerhörda mängder kärlek och längtan som jag nu bara måste svälja.
Min mor gick bort i cancer för ett år sen vilket omkullkastade min värld totalt, men min sambo stod vid min sida under hela tiden och drog upp mig, mor var sjuk men det var ändå en stor chock. Men inte lika stor som den här, hade inga som helst aningar, försöker tänka tillbaka men kan inte komma på ett enda tecken som hon visat. Allt var bra, har alldrig älskat eller längtat så mycket efter någon hela mitt liv och så denna bomb som släpps av total likgiltighet och känslokallnad.
Kunde alldrig tro detta om henne, känner inte igen henne. Går som i någon dvala. Hon har hur som helst flyttat ut imorse till en kompis medans jag bor hos min pappa. Vi har bestämt att vi inte bör träffas på ett tag och att vi efter vårt samtal inte bör höras på några veckor. Bland det sista hon sa var att jag inte borde räkna med att hon någonsin kommer att flytta in igen.
Känns som jag dött, har varit med om samma sak förut efter 2 år dock inte med sambo, så jag vet precis vad som väntar plus en hel del till. Känner just nu ingen ilska, är bara så fruktansvärt ledsen, äter eller sover inte, kan inte åka till lägenheten, kan inte vara själv, vet inte hur jag ska klara jobber på tisdag. Och så alla tankar som följer med, varför gör hon så här mot mig, jag älskar henne så fruktansvärt mycket (tårarna bara sprutar). Just nu vill jag inget mer än att vi ska hitta varandra igen, men vet att jag måste vara själv, har förklarat allt detta för henne.
Det gör så vansinnigt ont!!
Alla svar lättar min smärta!
