Svartsjuk pa mans brors barn?

Jag är inte alls svartsjuk av mig, känner mig fullständigt säker på min m2bs kärlek.

Jag skulle bli glad att han och brorsbarnet har roligt ihop och även följa med själv oavsett vad jag tycker om familjen. Det är hans bror och han har tydligen en bra relation till honom. Jag skulle i alla fall inte försöka sabotera.

Har varit gift en gång tidigare och var inte speciellt glad i svågern och hans fru. Det var väl inget fel med dem, men vi passade inte ihop. Jag lät ändå bli att låta min dåvarande make få höra det utan umgicks med dem när han ville. Däremot så föreslog jag det kanske inte själv.

Halla!..

Jag saknar min systers barn hur mycket som helst (och min syster med saklart!). Det betyder inte att jag älskar min man MINDRE för det.

Att jag älskar min man betyder heller inte att jag älskar mina föräldrar, syskon och deras barn MINDRE. Man är inte ALLT för varandra bara för att man är ett par.

Sa svartsjuk tycker jag vâl inte man ska vara i det här fallet; är problemet snarare att han är borta för mycket i ditt tycke sa ta ett snack om saken!

Jag är inte heller svartsjuk av mig, och skulle aldrig bli svartsjuk på en ett-åring, eller på att min kille/man har ett nära förhållande till sin familj. Hade han varit väldigt förtjust i ett syskonbarn skulle jag snarare se det som positivt, det tyder ju på att han är barnkär och han kommer säkert bli en väldigt bra pappa om/när ni får barn. Då avtar kanske även intresset för brorsdottern litet...

Jag står väldigt nära min systers barn, och träffar dem ofta. Varken min kille eller min syster blir svartsjuk för det.

Det är tråkigt att du känner så...Förstår om det är jobbigt, men du får försöka att skjuta undan dessa känslor. Det kommer att förtära dig annars. Var väldigt svartsjuk i tonåren och det är bara jobbigt för en själv. Lär känna den lilla du också så förstår du säkert din man bättre...

Du kanske borde följa med? Vad är det för inställning att "inte vara särskilt förtjust i hans familj?" Det låter som att du har bestämt dig i förväg?

Just med tanke på att det är ett litet barn skulle jag bli glad åt att min man var barn kär för det skulle kännas lovand einte framtida eventuella egna barn!

Tack for era asikter! Jag inser att det ar mestadels mitt problem och att jag maste vara ganska osaker om jag kanner sahar. Vet inte vart det kommer ifran. Men jag har svart att kanna gladje over hur han kanner nar det galler allt som har med hans familj att gora. Det ar for langt att ga in pa.
Men dessa kanslor har sjalvklart med det att gora. Visst har ni ratt i att det kommer att forstora om jag visar hur jag verkligen kanner da han pratar om henne. Och vi har inte tankt att ha nagra egna heller. Som Fru Rulin skrev, sa var aven jag svartsjuk som barn. Och det har tyvarr inte gatt bort marker jag nu. Hur jobbar man pa det?

chiqitita: Det där med svartsjuka är jättesvårt att förstå sig på!! Särskilt för dem som inte är det själva... Det är ingenting man väljer att vara. Har själv haft stora problem med svartsjuka, men det har blivit mycket bättre. Att vara svartsjuk kan skapa många problem. Oavsett hur självklara vissa tillfällen kan verka, så kan det påverka en svartsjuk människa mycket. Har du berättat för din man hur du känner och tänker?

Jag har gått i terapi och gjort allt för att bygga upp mitt självförtoende. Man mår dåligt ett tag men sen blir det bättre och bättre. Viktigt att ta små steg i taget och att ha stöd i sin partner(vilket jag inte hade då) Det kan vara saker man har med sig i bagaget som gör att det är svårt och ofta kan man inte styra känslorna på egen hand utan mman behöver hjälp...Om du vill får du gärna skriva i min inbox så kan jag ge mer råd och stöttning!
Kram