Jag har inga barn men de flesta av mina vänner delar rakt av på vabben. Varannan gång, och om någon har nått viktigt på jobbet så kommer den andre hem och byter av, halva dagen var helt enkelt.

Eftersom jag är tandläkare var det svårare för mig att vara hemma med kort varsel, därför fick alltid maken ta första dagen. Det var också alltid till honom dagis hörde av sig om barnen behövde hämtas tidigare.

I övrigt delade vi som så att maken tog första dagen, jag andra och ibland tredje dagen och så maken en ev 4:e dag (utom när jag hade eget företag, då vabbade bara maken).

Det är en kompromiss som allt annat.

Just nu har jag inget jobb, men när jag jobbade så var faktiskt min man hemma oftast eftersom det var så svårt att få in ersättare på mitt jobb, men han kunde jobba ifatt istället.

vi har inte några såna bekymmer än, när jag var föräldraledig var ju förstås jag hemma, o nu när han är pappaledig så är han hemma. men vi har pratat om det inför framtiden och sagt varannan gång, sen om nån har något viktigt just den dagen eller ett jobb som gör att det är svårt att komma ifrån första dagen, så får vi lösa det då.

Vi kör lite på vem som känner för att vara hemma med barnen och det blir att vi delar ganska lika för när man varit hemma en sjuksväng vill man gärna inte ta nästa och då går ju gärna gubben hem med barnen Så vi har inga problem med sånt!

Har tyvärr inga erfarenheter av att flytta isär för att rädda förhållandet. Kan bara säga att för mig känns det bättre om min kille ibland kan låta bli att ta initiativ hela tiden, det gör mig bara stressad & då vill jag inte ha sex. Vill få chansen själv att känna att jag vill för att ha lust.

Hoppas VERKLIGEN att det löser sig för Er!
LYCKA TILL!

Kräftan - Ja, det kanske är något liknande för oss. Att jag hela tiden tar initiativ så hon inte får chansen att själv känna. För det är ju det hon saknar.
Jag har i alla fall börjat tagit tag i mig själv och på så sätt är aktiv så vi inte träffas JÄMT. Vi får se om det ger resultat. Hoppas bara det ger positivt resultat innan hon hinner hitta lägenhet. *ler*
Tack för tipset!

Mina föräldrar flyttade isär efter jag flyttat hemifrån (de har varit tillsammans sen 16 och 18). Vet inte exakt varför, men det var nog det bästa de gjort! Förut satt de mest hemma och gjorde ingenting, men nu gör de jämt massa roliga saker tillsammans (de träffas varje helg eftersom de bor en bit ifrån varandra). Så det behöver ju inte vara kört för att man blir särbos!

Håller med AnnaZ, om ni flyttar isär, se till att göra saker ihop, ha en speciell "dejtdag" i veckan, ex fredag då ni alltid träffas och gör något speciellt, ex går ut och äter, går på bio, teater, bowlar eller vad ni gillar. Då blir det lite som i början av ett förhållande, man längtar verkligen efter att få träffas och hitta på saker!

Jag känner två par som separerade en tid och sedan hittade varandra igen, de är gifta nu och har barn, båda paren.

Det behöver inte vara negativt, som AnnaZ och elli skriver finns det då tillfälle att längta lite efter varandra och man hittar på saker tillsammans när man väl träffas.

Och pressa henne beträffande se x vad du än gör. Inget kan vara så förödande för lusten än någon som tjatar och pressar.

Ja, vad skönt att höra lite positivt med det hela.
Det är faktiskt så att hon sagt rakt ut att hon vill hinna få sakna mig oxå. Hon verkligen trycker på det att vi ska träffas och göra saker. Tror faktiskt hon slängt ur sig ordet tillsammans med så det behöver ju inte vara kört fast det är officiellt slut om man säger så. En kompis sa typ:
"Det kommer aldrig bli som förr, men det KAN faktiskt bli BÄTTRE"
Jag får satsa på det!
Inte bra om vi ältar detta för mycket heller utan försöker se framåt.
Är hon ärlig mot sig själv och mig när hon säger att känslorna finns kvar, att hon fortfarande älskar mig, att hon vill och tror det blir bra igen om vi gör så här så måste jag ju tro på det. Kanske
s exbiten även den löser sig då. Hoppas det. Ska inte pressa henne. Hon ska få chansen att själv vilja typ...

Jag tror det är jätteviktigt att hitta sitt eget livsrum även i ett förhållande. För många bir det nog så att man bara flyttar ihop/gifter sig och sen blir det "för lätt" att man bara umgås mest hela tiden - att det blir slentrian.

Jag tror det *kan* vara bra att flytta ifrån varandra för att få känna att man längar osv. Men själv skulle jag aldrig vilja gå "så långt" utan jag tycker det kan räcka att vara ifrån varandra en helg eller ett par kvällar och bara göra saker var för sig. Jag tror det är nåt man får komma fram till själv *och* tillsammans hur mycket ensamtid man behöver. För jag tror absolut att man måste få ha sin ensamtid för att trivas i förhållandet till en annan människa.

Hoppas du fattar jag jag menar med mitt lite flummiga inlägg...

Hoppas verkligen att det löser sig för er!

Kramis

Jag tror det är jätteviktigt att hitta sitt eget livsrum även i ett förhållande. För många bir det nog så att man bara flyttar ihop/gifter sig och sen blir det "för lätt" att man bara umgås mest hela tiden - att det blir slentrian.

Jag tror det *kan* vara bra att flytta ifrån varandra för att få känna att man längar osv. Men själv skulle jag aldrig vilja gå "så långt" utan jag tycker det kan räcka att vara ifrån varandra en helg eller ett par kvällar och bara göra saker var för sig. Jag tror det är nåt man får komma fram till själv *och* tillsammans hur mycket ensamtid man behöver. För jag tror absolut att man måste få ha sin ensamtid för att trivas i förhållandet till en annan människa.

Hoppas du fattar jag jag menar med mitt lite flummiga inlägg...

Hoppas verkligen att det löser sig för er!

Kramis

Jag och exet flyttade först isär för att det inte fungerade, efter 11 mån flyttade vi ihop igen och lite drygt 1½ år senare var det dags igen... vi flyttade isär och det är nu 3½ år sedan och jag är gift och väntar barn... med en annan man...

Nojsan - Jo, jag förstår precis vad du menar. Vi har haft upp denna diskussion förut och jag tog inte tag i det tillräckligt då (hade så mycket att göra på huset och var då hemma mycket)
Visst skulle jag föredra om hon ville ge mig chansen att ta tag i det på allvar och bo kvar. Jag hoppas med det löser sig!

TeaSpoon - Eh, ja, du ser... Fast jag hoppas på att det ska räcka med en gång isär, om ens det. *ler*