Hur träffades ni?

Vi träffades av en händelse i ett chattrum 1996 när vi var tonåringar.

Tappade kontakten samma dag och hittade varandra igen 7 år senare på en annan svensk community. Träffades trots att han bodde tvärs genom halva Sverige och blev ihop bara 5 dagar efter. Fast det var en olyckshändelse att vi blev ihop, jag skulle egentligen ha rest hem samma dag igen. Ett missförstånd på väg till tvättstugan och vips var vi kära. Och nu 7 år senare så ska vi gifta oss. Och dessutom är mitt lyckotal 7 :)

Ibland har man bara tur i oturen.

Vi träffades också på mötesplatsen. Vi pratade en gång i telefon och sen spanade han in mig på hockeyn som han visste att jag skulle gå på. Han sms:ade mig och ville träffas efter matchen. Jag var superskeptisk/feg men gick tillslut med på det. Vi har i princip varit ett par från den kvällen och nu 2 barn och 5 år senare ska vi gifta oss

Jag o min sambo, o blivande man, träffades första gången 1999 då vi arbetade på samma arbetsplats, men vid olika linjer. Vi hälsade kanske på varandra 1 enda gång under det året jag jobbade där, jag tyckte han verkade vara en dryg jävel o han tyckte jag var en liten jobbig fnitter sak, haha..
Han var då gift o jag hade ett eget förhållande.

Sen 9 år senare korsades våra vägar igen, då var vi båda singlar o han började prata med mig o på den vägen var det... Så roligt nu när vi båda tänker på hur det slutat :D

På Ica äffären :D Jag stod där i kassan och han vid atg:n ojoj våra hjärtan drogs till varan :D

Vi träffades på krogen  ;)

min systers man har känt honom sen barnsben.

Han är även min brors bästa vän.

så har träffat honom i kompisgäng o firanden av olika slag. Varit i ett förhållande en del av den tiden. Nån enstaka gång pratat själva på senare tid.
Men aldrig tänkte mer på det. 

min syster hintade till mig om att vi skulle passa ihop. att hon som alltid tänkt det.

han addade mig på facebook efter en middag som han hängde på me min familj. kommenterade hans status någon gång. han addade mig på msn o vi började prata. vi båda hjälptes min syster o hennes man att flytta in i deras hus. några dagar senare ringde han o bjöd mig på dejt när jag skulle hem till norrland igen en vecka senare.

en biodejt. blev en middagsdejt dan därpå o så var vi ett par =)

vi träffades på spraydate, efter mååånga rader så bytte vi nummer ,efter många samtal så gick jag med på att träffas o efter första träffen så har vi inte varit utan varandra. nu 3 år o 2 mån senare är vi fölovade har fått en dotter o planerar bröllop som äger rum den 28 aug 2010. är såå glad över att jag gick med på att träffas. han är min prins o jag är såå lycklig o längtar efter att få bli fru.....

Vi träffades redan som 3 åringar en sommar genom våra mor och far föräldrar. Hans pappa och min mamma lekte också som barn. Efter den sommaren skulle det dröja 12 år tills vi sågs igen. Året därpå (2001) blev vi ett par, 2004 blev vi sambos, 2005 förlovade vi oss och i sommar gifter vi oss på platsen som förde oss samman både som 3 åringar och som 16 åringar.

Jag nollande min m2b och sedan var det klippt det är nästan 10 år sedan nu!

Vi träffades utanför ett disco hak.. Han stod o prata i mobilen med någon o jag stod en bit i från titta på honom o visste att han när som helst skulle komma fram o fråga efter en cigg.. o det gjorde han..

Några minuter stod jag redan o garva gärnet.. Han var så rolig att han var den första kille som jag lämnade ut mitt nr till..

Vi började umgås som kompisar o någon månad senare drog vi alltid hem till mig efter partandet o ca 4 månader efter det så kom jag att tänka på att han hela tiden bott hos mig o vi funkade så bra ihop o pratade om hur det skulle va om vi var tillsammans då vi är två helt olika personer med väldigt olika intressen.. vi blev tillsammans en augusti och nu 8 år senare, snart, är vi fortfarande tillsammans o ska gifta oss den 28/8 där nr 8 också är min favorit o lycko siffra..

Jag måste också tillägga att världen är så liten.. Det har visat sig att jag som aldrig sett honom förut eller ens vetat vem han är så har det visat sig (några år senare) att han känner mångal av mina kusiner, syslingar o bekanta.

Sjukt va???!?!

Jag hade just flyttat till en ny stad och hittat en band som sökte sångerska. Jag skulle på audition och han satt utanför rummet där jag skulle sjunga. Vi pratade lite. jag kom med i bandet och ett par månader senare var vi ett par! =) 

Det är först senare vi kom på att det var den där stunden som var den första gången vi sågs! 

Vi hann med att åka på semester tillsammans innan vi blev ihop. Så underbart att få en chans att lära känna varandra ordentligt innan man bli ihop! Man delar mycket när man är med i samma band! Vi hade till o med delat säng en vecka!! Våningssäng alltså! =)

Jag och sambon bodde grannar, jag bodde då med mitt ex och han med sitt. Vi blev snabbt bra kompisar och umgicks ofta då våra respektive va ute o festade ( båda haded ganska dåliga relationer). Under samma månad separerade vi båda från våra ex men fortsatte bo som grannar och vänskapen utvecklades snabbt till en stark kärlek. Han har alltid haft en underbar kontakt med min 9 åriga dotter som var 1½ månad när vi blev grannar och var 2½ när vi blev ett par.

Nu har vi även en gemensam dotter på 4 år och gifter oss i augusti.

han har sagt att när han först såg mig i tvättstugan så visste han att han ville fånga mitt hjärta och inte hade han svårt med det. Hade det inte varit för hans vänskap hade jag flyttat hem till Sthlm. efter min separation med exet- Är sååå lycklig att jag har min MB.

vi jobbade på samma äldreboende en sommar, men med olika scheman så vi sågs bara någon gång. Jag tyckte han var en dryg sak som verkade vara "guds gåva till att torka rumpa" som jag uttryckte det till en jobbarkompis, haha
Det tände inte till alls, och han tyckte nog att jag inte var så kul heller. Båda hade förhållanden.

Sen flera år senare träffades vi på min systes 30-års firande på krogen, han är med som min systers kompis dejt. Och vi känner inte igen varandra först, lite vagt bekant men nu är han trevlig, charmig och världens vackraste ögon. (snygg var han första mötet också förstås)
och vi föll för varandra direkt, han glömde bort sin dejt och jag pratade på glatt med honom hela kvällen (trots att jag hade ett förhållande som visserligen gått på sparlåga en längre tid). Minns fortfarande hur lycklig och glad jag var när jag gick hem den kvällen, ingenting hade egentligen hänt, men jag var så upprymd och glad!

Sen samma vecka på lördagen är det 30-års fest och han är bjuden (dejten och han träffas inte längre). Vi pratar hela kvällen och han säger att jag borde göra slut med min kille och bli ihop med honom istället.. lite kaxigt kanske men jag föll som en fura för honom.
Vi bytte nummer och han skjutsade hem mig efter festen dagen därpå. (många sov kvar). Jag gör slut med min dåvarande, något som varit på g länge)
Vi började ses och jag dök upp vid hans dörr i träningskläder med en förhoppning om att verka som värsta renlevnadsmänniskan och han bjöd in mig med ett tokrent hem (och nej, han är inte alls så pedant annars) och bjöd på hemlagad mat.

Sen dess har det varit vi, han höll på och flyttade och hade sålt och beställt nya möbler. Tills att sängen och soffan skulle komma erbjöd jag att han kunde få bo hos mig. när den försenade soffan kommer efter 2 månader vill vi inte alls flytta isär, så han bodde kvar och istället började vi leta större lägenhet. Nu 4 år och 2 barn senare gifter vi oss snart  

På nätet

På nätet vi också...

Jag och min M2B träffades då jag var praktikant på hans arbetsplats... ;) Jag var en liten hopplös 19åring och han hade precis fyllt 30 och hade en betydande roll på företaget! På en firmafest låtsades vi vara ett par för att slippa alla fulla idioter som raggade på allt som rörde sig och någon dag senare var vi ett par på riktigt ;)

Vi träffades när vi båda var gäster i ett ekumeniskt munkkloster i mellersta Frankrike (Taizé). Det roliga var att vi insåg att vi i Sverige inte bara bodde i samma stad, utan i stadsdel bara några hundra meter från varandra. Trots det har vi inget minne av att ha sett varandra tidigare. Vi var helt enkelt tvugna att resa några hundra mil för att träffas

Vi träffades via match.com och efter några mail och ett samtal ett par veckor senare begav jag mig ca 50 mil på en biltripp till västkusten.
Jag älskar spontana utflykter så i en varm bil utan AC åkte jag under strålande solsken till ett oväntat möte som förändrade mitt liv.

Han var nog chockad för han trodde att jag drev med honom dagen innan om att komma och hälsa på. 

När jag kom ner gick vi ut och åt och efter det tog vi bilen ner till strandpromenaden.
Längs stigen tonade bergen upp sig och efter lite klättring hade vi tagit oss till toppen med en fantastisk utsikt, glömmer det aldrig! Där uppe kysste han mig!

Sen dess har det varit vi!

Det är en obeskrivlig känsla när jag tänker tillbaka på den där midsommardagen, hur en människa kan komma att betyda så oerhört. Från att bara vara en främling på nätet till att ta en med storm och få alla bitar i livet att ramla på plats.
Men det har varit en resa i sig att ta sig till det vi är idag..

Jag och min m2b missade varandra några först.. Vi har nämligen nästan alla kompisar gemensamt och blivit bjuden på fester där antingen han eller jag har tackat nej. Men en kväll skulle jag hälsa på en kompis och hon ville ut och festa. Efter mycket övertalning så följde jag med till ett ställe som låg mitt i skogen. När klockan var vid 3 på natten så skulle jag gå till baren, för att komma dit var man tvungen att gå genom en dörröppning och på andra sidan dörröppningen var stod han. Jag väntade på att han skulle flytta sig och han trodde antagligen att jag stod där för att han skulle börja prata med mig. Jag minns inte så mycklet av samtalet mer än att jag sa att jag inte ville ha någon oseriöst. Han höll med. Sedan var vi med varandra hela kvällen och jag följde med honom hem. På morgonen vaknade jag och han låg och tittade på mig och min första tanke var: Shit vilka gröna ögon! Jag åkte hem och det gick några dagar. Så skickade jag ett sms till honom, hade varit rädd att jag skrämma bort honom om jag ringde. Men han blev glad och vi pratade i flera timmar och det kändes som att vi hade känt varandra hela livet. Vi bestämde att vi skulle träffas på en fika på stan, men när vi träffades så var jag hundvakt och kom direkt ifrån jobbet så vi åkte hem till "mig" och fikade där istället. Sen pratade vi varje dag med varandra och vi bestämde att jag skulle sova över hos honom och sen blev jag kvar här =)