Mina tankar / erfarenheter / tips är följande:
Bestäm innan planeringen hur mycket det får kosta.
Se till att alla i gänget har möjlighet att lägga den summan. Att tycka att "det blir ju ingen kul hippa om vi med jobb/inkomst måste anpassa oss efter den fattiga studenten/arbetslöse/långtidssjukskrivna" är trist för den som är "fattig" (been theere, done that!). Då får man bestämma tillsammans hur man ska lösa det.
Meddela rätt summa att betala. Att först betala en slant som verkligen sved, och sen tvingas betala nästan lika mycket till för "det första var ju bara bokningsavgifter, nu måste du ju betala brudens del och för maten och bla bla bla". Då går det inte att dra sig ur heller, om man inte vill förlora den första slanten till ingen nytta.
Se till att alla har betalt lite mer än den exakta summan. Det blir så trist när en person surar över att ha tvingats stå för p-avgift/bensin inom tätorten/annan mindre avgift (som ju går att lösa innan/efteråt!), och går och räknar högt hur många kronor varje person i sällskapet är skyldig henne. Låter så trist för bruden också att få höra (hon var ju med).
Om ni ska äta hemma hos någon i sällskapet och denne vill ha ganska saftigt betalt för maten, se till att de som äter specialkost också får vettig mat och inte bara "äsch, du kan väl ta lite av salladen och sånt?" när man har betalt samma, i min plånboks smak, ganska saftiga slant som de som kan äta av allt som bjuds. Samma sak gäller alkohol. Att låta alkoholen ingå i "äta-hemma-hos-någon-betalningen" är rätt opraktiskt när alla inte dricker alkohol.
Ungefär så. Sammanfattas väl bäst i: Kommunikation. Ta inte för givet att alla har samma ekonomi/förutsättningar. Ju dyrare, ju bättre, är inte automatiskt sant.