Förlovningsringen

Här kan du läsa om fakta och råd om förlovningsringen.

Enligt svensk tradition byter mannen och kvinnan ringar med varandra vid förlovningen.
Han får en ring med hennes namn och datum ingraverat och hon får en likadan guldring med hans namn och datum ingraverat.
Det traditionella är att bara hon får ytterligare en guldring med bådas namn och datum ingraverat. Mannen brukar då få vigseldatumet ingraverat i sin ring. Tänk frammåt vid köp av förlovningsring- kanske vill du att förlovningsringen ska matcha den framtida vigselringen.

Utformningen kan se ut lite hur som helst. Utomlands så är solitären den vanligaste, oftast med en stor diamant. I Sverige brukar förlovningsringen däremot vara slät och vigselringen lite mer arbetad.

Om man har varit gift förut kanske man struntar i förlovningen, enligt etikettsböckerna är det till och med opassande om man varit gift tidigare. Om man gifter sig kyrkligt krävs det en ring, men om man gifter sig borgerligt är ring frivilligt.

Ringens historia

I Norden spelade ringen inte någon huvudroll vid trolovningen eller giftermålet. Ibland kunde dock ringen ingå i fästegåvan som gav en garanti att ”brudköpet” var gjort och att bruden skulle överlämnas vid uppgjord tidpunkt. I och med att paret räckte varandra handen var trolovningen lagligt bindande. I fästegåvan förekom olika smycken såsom ringar, broscher, kedjor, armband, allt beroende på hur stor förmögenhet man hade.

Under medeltiden försökte kyrkan få sin vigsel erkänd som den enda rätta, men trolovningen enligt landskapslagarna levde kvar under 1500- och 1600-talen.

Ringen fick sin speciella betydelse i giftermålet när kyrkan kom in i bilden. När kristendomen infördes ville kyrkan att giftermål och vigsel skulle vara deras ensak eftersom äktenskapet var en av de sju sakramenten.
Kyrkan hävdade bestämt att äktenskapet först skulle bli rättsligt bindande när både brud och brudgum sagt ja inför prästen och båda lovat varandra trohet. Dessa löften skulle beseglas genom ringväxling och prästens välsignelse ”vigningen”.

Ringen som symbol för troheten var en uppfattning som kom från Medelhavsområdet där romarna sedan länge använde ringen som pant för ingångna avtal av alla de slag. Deras trolovningsring gjordes först av järn, ringar av guld började göras på 100-talet.