Bröllop förr

Så här gick bröllop till förr i tiden. Traditioner, fakta och historia. Allt finner du här.

Förr var det föräldrarna som bestämde vem dottern eller sonen skulle få gifta sig med. Det gällde att arrangera ett så förmånligt äktenskap som möjligt, både socialt och ekonomiskt.

Familjerna ordnade affären utan de blivande brudparets inblandning. Först när avtalet skulle bekräftas var fästmö och fästman närvarande.

Fästegåva/Hemgift
En fästegåva skänktes som garanti för ”brudköpet” och för att bruden skulle överlämnas vid uppgjord tidpunkt.

Ofta var det en samling föremål som avtalades mellan mannen och fadern till bruden. Det kunde vara en kista full av linne och andra nyttosaker ”brudkista”, detta förekom en bra bit in på 1800-talet. Ett lite mer modernt ord som betyder samma sak är ”hemgift”.
Traditionen att samla diverse nyttoföremål i en brudkista levde kvar långt in i modern tid, fast mer som en tradition och vissa gör det än idag.

Efter fästegåvan räckte paret varandra handen och i och med handslaget var ”fästningen” eller ”trolovningen” som den också kallades, lagligt bindande. Endast i undantagsfall kunde en trolovning brytas.

Trolovning
Trolovningen var den rättsliga delen när ett äktenskap ingicks. Under medeltiden försökte kyrkan få sin vigsel erkänd som den enda riktiga, men den värdsliga trolovningen enligt landskapslagarna levde fortfarande kvar under 1500- och 1600-talen. Kyrkan kämpade för att fästningen skulle ske i kyrkan och i församlingens närvaro. Den kyrkliga trolovningen lyckades inte besegra den traditionsbundna förrän år 1686 då kyrkan tog över trolovningscermonin. Trolovningen blev en slags borgerlig vigsel och den försvann inte helt, men fick med tiden allt mindre betydelse. De rättsliga verkningarna av trolovning avskaffades först 1915. På senare tid övergick trolovningens köpesumma till att den blivande maken lämnade gåvor till sin trolovade istället, tex i form av en ring.

Giftermål
Den cermoniella delen var ”giftermålet” som ägde rum i brudens hem, i närvaro av bådas släkt höll flickans fader i trolovningscermonin där han gav bort sin dotter till mannen.
Hon fördes till brudbänken och fadern eller ibland giftomannen uttalade giftermålsformeln, som enligt landskapslagarna kunde börja -Jag giver dig min dotter, dig till heder och till husfru….. Sedan for hela följet till brudgummens gård, en färd som kallades ”brudlopp” där ordet bröllop kommer ifrån. Den här dagen stod bruden högst i rang av alla, till och med över kung och drottning om de hade varit närvarande. Festen avslutades med sängledningen och det gick ut på att brudparet fördes till sängs på bolster och lakan, och i och med att täcket slogs över dem var giftermålet fullbordat.

Idag ryser vi vid tanken på uppgjorda äktenskap, men kärleksfulla föräldrar såg helst att de unga tu tyckte om varandra. Fast regeln ”lika barn leka bäst” vad gällde klass och status gick ändå före.

Morgongåva
Presenten som brudgummen ger till bruden morgonen efter bröllopet har rötter mycket långt tillbaka i tiden. Den var från början tänkt som en livsförsäkring för hustrun så att hon skulle klara sig ekonomiskt ifall mannen dog. Det var också en slags belöning för kvinnans jungfrudom.

Så långt fram som till 1920 var var morgongåvan lagstadgad. I dag har gåvan mer en romantisk innebörd.

Nattfrieri
Under 1700- och ända fram till 1900- talet gick pojkarna i mellersta och norra Sverige ut och nattfriade hos en flicka. De gick i små gäng och försökte bli insläppta till flickorna, om en pojke blev insläppt gick de andra vidare. Enligt föräldrarna gick det hela anständigt till och det var sällan som utomäktenskapliga barn föddes. Ungdomarna fick bara delta om de hade konfirmerats.

Lysning
När kyrkan hade besegrat det traditionsenliga sättet att gifta sig på, så tog kyrkan över och prästen annonserade parets lysning tre söndagar i rad i kyrkan. Brudparet skulle finnas på plats och under den tiden skulle den som kände till hinder för äktenskapet meddela det. Det kunde dock inte handla om vilka invändningar som helst utan skulle handla om släktskap eller sjukdom som förbjöd äktenskap. Idag har vi hindersprövning istället och lysningen har därför mist sin betydelse. Efter de tre söndagarna sade man skämtsamt att brudparet ”fallit från predikstolen”. En vanlig lysningsgåva var då en liten minneskudde med en krycka och käpp i miniatyr.

Mökväll/Möhippa
Mökvällen eller möhippan som den senare kom att heta uppkom på 1600-talet. Den arrangerades av brudens föräldrar för släkt och vänner kvällen före bröllopet. Mot slutet blev tillställningen en fest där enbart kvinnor deltog. Hippa är ett ord som kom till vid sekelskiftet och betyder festlig sammankomst. Under dessa tillställningar skulle bruden ofta bada, vilket inte skedde så ofta förr i tiden. Hon badade tillsammans med sina väninnor och det är något som än idag förekommer på möhippor.

Svensexa
Svensexan uppkom först 200 år senare, i början på 1800-talet. Då bjöd den blivande brudgummen hem sina vänner på middag för att fira att han snart skulle bli äkta man. Det var slut på tiden som oskuldsfull man, som just ordet sven antyder. Det finns de som tror att den andra delen av ordet svensexa skulle ha något med sex att göra, men så är inte fallet. En sexa var helt enkelt en middagsbjudning. Att det kallades sexa kom från början av att middagar förväntades börja klockan sex.