Göteborgsvarvet

Lintott, det låter ju inte så kul. Vet du vad du kan göra för att få inflammationen att gå över snabbare?

Är det ingen mer än jag här som ska springa GBGvarvet? Det är bara fyra veckor kvar nu så hårdträning är vad som gäller, tack och lov går allt enligt planerna!

Är det nån som ska med ut och springa om ca 30 min? Var och en i sin del av landet naturligtvis...

Snäääääälla... Källarförrådet kommer alldeles säkert att vara lika stökigt när du kommer hem, fräsch och sund efter joggingturen! Då kan du ta itu med det!

Nightingale;

Hur gick det med milen? Lyckades du avverka den i hyfsat tempo? Jag vet precis vad du menar med flow, fast jag tycker att det tar alldeles för lång tid innan jag når det tillståndet under mina turer, ca 35 minuter får jag slita innan benen börjar jobba av sig själva. I vilket fall förbättrade jag min tid när jag sprang i lördags, 55 min tog det att springa en mil. Fast då hade jag doping i form av Mp3-spelaren med mig, känns som att det går mycket fortare när den får följa med.

Ja, nu börjar det närma sig eldprovet... På lördag ska jag springa 2.1 mil i Göteborg och hoppas innerligt att jag inte får skvasår på något nytt intressant ställe under den turen. Nu tänker ni kanske att det är ju helt naturligt att man får skavsår, och ja, det kan jag hålla med om, tex på hälarna. Men vad sägs om mellan tårna (stora blåsor som spricker), armhålorna (skavsår som blir till sårskorpor), ljumskarna (sår som vätskar sig så att plåstret fastnar) och sist, men inte minst...tadaaa... bröstvårtorna (hudflisor slits upp)? I vilket fall har jag varit flitig med träningen och tror att allt kommer att gå jättebra, det ska bli SÅ kul, jag längtar! Håll gärna tummarna för att jag klarar mitt livs, hittills, längsta språngmarsch.

Någon mer som ska springa på lördag?

Jag vet inte om det är någon mer än jag som någonsin läser i denna tråd, men om det är någon som vill veta hur det gick så kommer the true story här.

Allt gick jättebra och jag är så stolt över mig själv. Min syster, hennes kompis och jag sprang tillsammans och hade avtalat om att vi skulle göra det så länge det kändes bra. Vi hade kul tillsammans och det gick så lätt att springa! Stämningen bland löparna var god och glad. Vår taktik var att hålla jämnt tempo genom hela loppet, detta fick till följd att vi blev omsprungna av hundatals människor den första milen, för att sedan springa om ungefär lika många under senare hälften av loppet. Efter ungefär 18km fick jag krampkänning i höger sätesmuskel och fick sakta ned litegrann och tappade mina två följeslagare. Detta var ungefär vid poseidon på Avenyn. Tack och lov var publiken underbar, hejade och klappade nästan hela vägen (dock var de tysta längs avenyn, de såg ut att frysa i blåsten, stackarna). Jaja, krampkänningen spred sig längs min hamstring, ned i vaden och sen domnade foten, så jag fick stanna och stretcha. Sista kilometern var hemsk, men jag stapplade på så gott jag kunde. Sluttiden blev 2h, 13 min, så inget strålande resultat, men jag är nöjd att jag (förutom stretchpausen) orkade springa hela vägen. Gårdagen ägnades åt att jämföra skador, skavsår (jag vann!) och mellantider (jag vann inte). Förmodligen blir det ett varv även nästa år och kanske ett tjejlidingölopp dessemellan. Nu har jag fått blodad tand och kan rekommendera alla som funderar på att springa en halvmara att göra slag i saken, det var jättekul!

(Om ni vill veta så blev mellantiderna följande: 0-5 km 30 min, 5-10 km 30 min, 10-15 km 33 min, 15-20 km 33 min, 20-21 km 7 min. Jag lyckades alltså inte hålla ett helt jämnt tempo, men tanken var i alla fall ambitiös!)