Vilket namn?

Det dar ar en svar fraga. Jag var emot iden att ta hans namn av principskal (varfor forutsatts det alltid att det ar kvinnan som ska byta? Det ar for ovrigt ingen svensk tradition) och tyckte dessutom inte att hans efternamn passade med mitt fornamn - det kandes inte som 'jag'.
Han a andra sidan ar akademiker och har publicerat i manga ar under sitt namn sa det vore karriarsmassigt en smarre katastrof om han bytte.

Slutkontentan var att vi bada beholl vart eget efternamn. Jag kanner mig lika gift for det och vet att min man ser mig lika mycket som sin fru (och alla som kanner oss *vet* ju att vi ar gifta fastan vi har olika efternamn, det ar inte alls lika jobbigt att forklara som jag trodde det skulle bli).

Ev. framtida barn kommer att fa hans efternamn, eftersom mitt trots allt ar svarstavat har i utlandet. Jag hoppas och tror att jag anda kommer att kanna mig som deras mamma - okej att man far forklara det forsta dagen pa dagis men efter det bor ju folk forsta att jag ar deras foralder. Att kanna sig som mamma hoppas jag sitter i mycket mer an bara att dela samma efternamn (precis som att kanna sig som en familj, for mig, inte handlar om att dela efternamn).

Prata om det med varandra - varfor ar det viktigt for honom att du tar hans namn? Har han nagot 'riktigt' skal, dvs har han verkligen tankt igenom varfor, eller sager han bara att 'det ska vara sa'? Jag hade nog respekterat min mans onskan om det verkligen vore viktigt for honom men inte om han inte kan forklara varfor (nu kan jag ju bara tala for mig sjalv, sager inte vad du ska gora).

Dubbelnamn ar ju en losning, men om det blir jobbigt att skriva/stava/forklara varje dag ar det kanske inte vart det. Ett alternativ kan ju vara att du *lagligen* tar dubbelnamn men i vardagslag anvander ditt eget efternamn enbart.

Fundera och prata om det sa kommer ni nog att komma fram till en losning som kanns ratt for er. Lycka till!

Jag har liknande känslor som Leone. Tänker inte byta för att det "ska vara så" och det är i princip det enda skäl jag har till att byta. Vi behåller våra egna namn och våra barn kommer få mitt, eftersom det är ett gammalt namn som mina föräldrar tog för att det inte skulle dö ut. Nu är det samma läge i min generation, och jag är den enda som kan föra namnet vidare i vår släktgren. Min sambo har 6 syskonbarn som redan har hans efternamn.

Jag tycker inte att det sitter i vanlig- eller ovanligheten i namnet vem som ska byta eller om man ska byta, vi har nog ganska vanliga namn båda två, och ingen av oss kan tänka sig att byta. Så när vi gifter oss kommer vara och en att behålla sina namn och hur det blir med eventuella barn får bli en senare fråga.

Har funderat precis som ni att vi båda skulle behålla våra namn och att barnen sedan skulle ta mitt efternamn av samma orsak som eja. Men min blivande vill att jag ska ta hans efternamn för att "det bara är så". Och om jag mot förmodan skulle ta ett dubbelnamn, så vill han ändå att barnen ska ta hans efternamn eftersom det "är så".
Därför har diskussionen blivit så infekterad.
Usch, hade inte en tanke på att det här med namn skulle bli så stort. Hade nog bara räknat med att vi skulle behåla våra namn båda två, då ingen av oss vill byta.

Min sambo har kläckt ur sig saker som "det är så bra att det finns traditioner att följa när vi inte kommer överens" och annat som jag bara inte tolererar. Enda anledningen till att han går med på att våra barn får mitt namn är att han blev mobbad för det som barn. Största skälet för honom att inte byta efternamn är att hans pappa skulle bli besviken och tycka att vi tar avstånd från honom. Men vi har haft många långa och infekterade diskussioner om efternamn.

Det här med efternamn är en väldigt känslig fråga, eftersom det handlar om identitet och samhörighet med sina rötter och sånt. Men lite bättre skäl än "det ska va' så" bör de nog ha ändå, tycker jag. :) Annars kan man ju alltid kontra med att om inget annat sägs om barnens namn så är det ju faktiskt mammans namn som gäller. Är det inte så det ska vara då? ;)

Tråkigt att den här namnfrågan verkar bli svår för många, för oss har det varit en självklarhet att behålla våra eftersom att ingen vill byta. Om era karlar är så pigga på att ni promt måste ha samma efternamn så kan väl lika gärna de byta? att göra saker bara för att det "ska vara så" mot sin vilja och mot annat tänkande är ju befängt, om man är kvar i det tänkandet så skulle vi väl fortfarande sitta kvar i grottöppningarna på stenåldern. Vill man byta namn så ska man göra det, vill man inte så kan man väl släppa den frågan och behålla sina namn, det är väl ingen världskatastrof om man heter olika? man är ju individer fastän man är ett par.

Har haft samma diskussion med min blivande. Han heter ett vanligt sonnamn som jag helt enkelt inte ens kan tänka mig att heta ( har tyckt att det varit det fulaste namn jag vet, även innan vi träffades) men han tycker att mitt efternamn (som är väldigt ovanligt) är krångligt eftersom det nästan aldrig blir rättstavat....

Nu har han i princip sagt "okej då, vi heter väl dit feternamn då" men med sur min och det känns lite trist! Jag har t.o.m sagt att han kan behålla sitt feternamn om han vill men att jag i såfall vill att våra framtida barn heter mitt och det var inte så poppis.... Men men, nu har han sagt det och han har ju ett fritt val.
Nått sonnamn blir det iallfall inte.

Vi har inte heller bytt namn då vi gifte oss för att vi båda har ovanliga namn och ingen av oss kan tänka sig att byta bort sitt namn. Vi är båda akademiker och har publicerat i olika tidskrifter. Lutar åt att framtida barn får dubbelefternamn. Känner mig inte ett dugg mindre gift för att jag inte har tagit hans namn. Att ta hans namn hade kännts mer fel.

Hej
Jag tänker behålla mitt efternamn som mellannamn, eftersom att jag inte vill "slänga bort" det. Däremot vill jag gärna att hela min nya familj heter samma sak i efternamn, alltså tar jag min blivandes efternamn och därmed blivande barn också.
Kan tillägga att vi båda har ganska ovanliga efternamn.

Vi kompromissade lite...det är svårt det här med namn. jag hade gärna haft kvar mitt eftersom vi bara är tjejer på min sida, så ingen "för vidare" mitt namn, men det är å andra sidan likadant på hans. känns lite konstigt att byta namn, men jag vill inte ha dubbelnamn.
vi tog hans efternamn, men våra eventuella framtida barn kommer att få "släktnamn" från min sida i förnamn. Tex som andra namn från min farmor/farfar så förs förnamnen från min släkt vidare. Ev. kan man ju ge barnen dubbelnamn? vet inte riktigt men lite klurigt är det och man blir lite sur ibland att tjejen automatiskt ska byta... men såna grejer lever ju kvar länge.