• _loovely_

    zoloft..... ?

    Hej!

    Jag har ätit zoloft sedan 8 månader tillbaka,
    det 2 första veckorna var jag nära att inte överleva,
    men sen hjälpte medecinen, jag mådde verken bra eller
    dåligt, och det räckte för mig då, att inte ha några känslor
    över huvudtaget.
    Sedan ville läkaren att jag skulle höja från 150mg till 200mg,
    jag gjorde det i en vecka.
    Men jag sänkte sen till 150mg igen, för jag mådde inte bättre av att äta
    200mg, dels var jag rädd för att få seratonin syndrom, och dels för att
    jag blev väldigt frånvarande och konstig.
    Men nu sedan 2 veckor så har jag slutat att äta zoloft helt och hållet,
    för att jag inte tycker att dom hjälper, jag vet inte vad som är bäst
    att inte ha känslor överhuvudtaget för att jag äter zoloft, eller inte äta zoloft och ha känslor.
    Idag sa dom till mig att jag kanske skulle ha en starkare medicin än zoloft, finns det? Och ifall det finns förlorar man alla sina känslor på den också? Vad i så fall skulle det vara dom kan mena för medicin?
    Är det någon här som har bytit från zoloft till någon annan medicin för att zoloft inte hjälpt? I så fall vilken medicin?.. Och har medicinen hjälpt?
    Också undrar jag... är inte det en väldigt hög dos att ge en 20 årig liten tjej 200mg zoloft, jag tycker det låter väldigt mycket, någon annan som tagit så hög dos?
    Ni som äter zoloft eller har gjort, får man fråga hur hög dos ni tog då?

  • Svar på tråden zoloft..... ?
  • brud0606

    Hej!
    Jag har ätit zoloft i snart 2år max 100mg, men trappat ner till 50mg och det har funkat för min del iallafall. Finns Cipramil oxå, funktionen är ju lite olika beroende om man har panikångest eller depression.

  • Mastermind

    Jag fick också ta 200 mg, och då var jag 16-17 år. Men Zoloft hjälpte inte, och jag fick byta till en annan medicin. Jag kommer tyvärr inte ihåg vad den heter (jag åt den väldigt kort tid), men det var iaf inte Cipramil eller någon annan "känd" medicin. Men den fick jag iaf PÅ av.. :(
    Jag ville dock aldrig äta medicin från början, men gav med mig då läkarna tjatade så mycket. Jag hade ingen "orsakslös" depression och ville mycket hellre prata än proppa i mig piller, men det enda BUP erbjöd var piller. Idag är jag dock så gott som "frisk", men det är inte ett dugg pga medicinerna, utan det är tack vare alla vänner och min familj som orkat lyssna och finnas där för mig.

  • EhjärtaK = sant

    _loovely_:
    Har du någon psykolog eller kurator du kan prata med? De borde kunna tala om vilka verkningar (och biverkningar) olika mediciner har.

    Det är absolut bra att kolla av andras erfarenheter (t ex. här på BT), men det är nog ändå bara en läkare och du själv som kan bedöma vilken typ av behandling som är bäst just i ditt fall!
    Och för att få absolut bäst hjälp så är det viktigt att berätta för läkaren/psykologen om sina funderingar och att våga fråga. Då kan de lättare hjälpa dig och du kommer att må bättre snabbare!

    Det är ju väldigt olika från person till person angående behandlingsform. En del anser att piller är bäst medan andra föredrar någon form av samtal eller terapi. De flesta förordar att man kombinerar båda två. Jag har för mig att jag läste om ett forskningsresultat där de hade kommit fram till att piller och terapi ger lika bra resultat.

    Observera att jag varken är läkare/psykolog, utan bara "intresserad" av ämnet.

    Jag önskar dig lycka till i alla fall .

  • Lyxförpackning

    hej loovely !

    För ett år sedan ungefär bröt jag ihop. Tro mig, det behöver inte vara värsta saken, för att man ska må dåligt.
    Utan tänk er en kanna full med vatten... när man tillsätter extra vatten så rinner det utför.. o det va exakt d som hände mig! Ja orkade bara inte mer... o d va väldigt konstigt i andras ögon, eftersom jag alltid sågs som en tjej som hade d "perfekta livet"
    Jag stängde mig själv från världen. Jag bröt kontakten med alla därför jag inte vill visa mig den bilden utav mig själv inför andra eftersom det kunde förstöra den bilden de redan skapat utav mig. (låter dumt i efterhand) Jag har alltid varit typen som hjälpt andra, o kunde inte "ta emot hjälp".
    Hur som helst, jag trodde aldrig att jag skulle kunna få ett normalt liv igen. Men jag gav inte upp... Jag fick också zoloft som du.. det evkrar som om alla får det. Verkligen knäppt... jag åt det i kanske 3-3 mån.. sen en dag bestämde jag mig bara för att sluta.
    Istället reste jag bort, många kanske uppfattar det som att "fly" men nej, det blev som en semester för mig...en paus från allting för att finna mig själv...
    jag har alltid varit en sökare.. o nu i efterhand tycker man kanske att d va skitsaker man oroade si förr.. men hur som helst så kan ja verkligeen rekomendera att resa...det kan va väldigt olika vart man ska.. vissa föredrar ett lugnt ställe..medans anra kanske vill bara va i ett annat miljö "motsats miljö"..

  • Xite

    "Starkare" är lite fel benämning på SSRI-preparat. Det finns medel (ex. Efexor) som påverkar produktionen av två signalsubstanser istället för bara en (seratonin)som ex cipramil gör. Det kan hjälpa för vissa.
    Men att kalla medlen för "starkare" är inte riktigt korrekt. De tar bredare och ger därigenom både mer effekt och fler biverkningar för många.

  • NokGroda

    om du inte tror din läkare gjort rätt, prata med en till och få en andra åsikt..

    men du tror väl inte att du själv kan avgöra, för det är ju DE som har utbildning.... =/

    det kan ta lång tid innan depressionsmediciner börjar verka har jag hört.. forska i saken!

Svar på tråden zoloft..... ?