Hypokondriker eller?
Lägesrapport:
efter femtielva turer hit och dit så kraschade frugan häromdagen och jag fick henne inlagd på psyket. Tragiskt att se, men jag hoppas verkligen hon kan råda bot på all den oro hon bär omkring på. Oro för barnen, jobbet, semester, flygrädsla, spindlar, sin mamma, mig, åka bil utan barnkudde mm mm mm. dvs ALLT som går att oroa sig för...
Hon har ett heltidsjobb bara att kontrollera alla dessa kanaler så hon bara av detta drabbades av panikångest. Jag anade det tidigt men höll låg profil. Hon är fortfarande övertygad om att hennes problem är fysiologiska men jag är säker på motsatsen (psykiska). Hon går nu på Sobril och kommer antagligen få zoloft eller cipramil (ja, ni vet). Som ett led i detta är hon nu övertygad om att hon kommer förbli psykiskt sjuk hela livet. Usch vad jobbigt det är att se sin älskade tyna bort på det här viset. Om hon bara visste att det inte är någon fara med henne.
Dessutom har vi en greklandsresa den 24/6 som jag misstänker vi kommer få ställa in och få hela släkten mot oss. (60-årskalas i grekland). Varför i hel**e man nu väljer att ha sitt kalas där på en avlägsen ö mitt i ingenstans...