Jag skulle så gärna vilja en riktigt eldig romans... trots att jag känner mig lycklig och så med min m2b.
Vill moraliskt sett inte vara otrogen. Var det mot mitt ex. Om jag skulle dricka en halv flaska vin och jag mötte det gamla one night stands:et (ja det var till och med tre gånger...) eller någon annan passande så kan inte jag svara för konsekvenserna...
Är det någon som känner så här eller som känt så här under en period???
EL 1: så där känner man i ett trasigt förhållande. så där känner man aldrig när man mår bra med livet, förhållandet och kärleken..
om du "vill" vara otrogen bör du ta en allvarlig titt på dina känslor, ditt förhållande och vad du egentligen vill, men kanske inte vågar.
om du kommer fram till att du vill stanna hos din kille ska du jobba på förhållandet och inte tänka mer på otrohet..
..jag antar nu att du har ett standardförhållande och inte någon öppen sort... för då skulle du ju inte kalla det otrohet.
Så kände jag i mitt förhållande i flera flera år. Var oxå otrogen men tyckte då att gräset inte var grönare. Talade aldrig om det för honom. Usch fy, jag vet att det var hemskt dåligt, men men. Det gick några år och allt kändes ganska bra. Tankarna fanns dock kvar. Vi gifte oss efter 11 år och allt var frid och fröjd. Utåt sett iaf. Min make anade ingenting. Ett halvår efter bröllopet gick jag ner 15kg och blev skogstokig kan man säga. Alla hämningar släppte. Denna gången märkte han att något var väldigt galet och jag talade om för honom hur det låg till. Vi skilde oss nästan på dagen ett år efter bröllopet.
Grejen för mig var att vi hade varit tillsammans sen vi var 15 och aldrig haft någon erfarenhet av någon annan tidigare (vare sig jag eller han). Nyfikenheten på andra blev för stor. Jag var inte lycklig med honom på andra sätt heller har jag insett så här i efterhand.
Kort sagt, man är inte riktigt lycklig och nöjd med tillvaron om man känner som du gör. Du kommer att vara otrogen så småning om. Du måste ta itu med problemet och verkligen känna efter vad du känner för din partner. Inte sopa problemet under mattan för en vacker dag smäller det.
Blev lite långt det här men jag får väl skylla på att det är mitt i natten:)
Lycka till!
teck för era svar...
jag kan inte säga om det är förhållandet i sig som är dåligt. Jag trivs egentligen väldigt bra med honom som person...
men sällan sex och det känns som jag vill klättra mer på karriärsstegen. Flum flum men kort sagt vet jag inte om jag är sugen på spänning överhuvudtaget eller om det är förh jag är less på. Jag är på något vis rädd för att fastna/binda mig...oavsett vad är det gäller!
Jag håller inte ALLS med NokGroda om att det är så när man inte trivs med livet och förhållandet. Vissa kanske har det så, men inte andra.
Det ÄR häftigt att vara passionerat förälskad. Vissa saknar inte det i en långvarig relation, men många gör faktiskt det. Det innebär inte att det automatiskt måste vara fel på den relation man har.
Du kanske är "poly" EL1?
Huruvida ditt förhållande är rätt eller fel kan bara du avgöra! Vi är alla så olika, och det är omöjligt att ge ett svar på hur livet/kärleken "bör" vara.
Jag tror att det är normalt (och mkt vanligt förekommande) att man, trots ett sunt förhållande, faktiskt attraheras av andra människor och att man fantiserar om det osv.
Men sedan är det nog olika hur vi väljer att förhålla oss till de känslorna/tankarna.
En del anser att det är fel att ha sex med någon annan än sin partner, och då väljer de att låta fantasin vara just fantasi.
Andra tycker att det är helt okej att ha sex med olika människor (trots att man har en bra relation) och lever därför ut sina fantasier/önskningar.
Jag tror det handlar om en blanding av uppfostran, åsikter, moral, känslor och självkontroll.
Du säger att du inte kan ta ansvar för konsekvenserna om du möter ett ex och har druckit lite vin.... Jag anser dock ATT du bär ansvaret för dina handlingar oavsett vad du har för känslor. Känslor är inget man kan rå för - men man bestämmer själv hur man agerar på dem (det tror åtminstone jag).
Viktigast är ju att du och din sambo är överens om var gränserna går. Ibland är det ju så att man känner sig sugen på att göra något och att det känns toppen när man fantiserar om det - men innerst inne vet man att man skulle ångra sig om man gjorde det i verkligheten. I sådana fall anser jag att det är bättre att avstå (behövs lite självkontroll 
). Jag tror absolut inte att man skall följa alla impulser man får, utan man bör faktiskt tänka på konsekvenserna!! Hur skulle det se ut om man åt godis, drack vin och stannade hemma från jobbet var och varannan dag 
.
Sedan är det väl bäst att jag tillägger, mest för ordningen skull, att jag tror att det finns många människor som är fullt nöjda i sina relationer och inte alls tänker på att ha sex med andra....
Jag har känns sådära... men jag har låtit det bero.... vill inte vara otrogen, jag älskar min sambo... skulle inte vilja såra honom för minsa fantasier...
