kluven glädje

Man hinner iaf inte nöta på varandra så mycket

Det är viktigt att göra något som man verkligen brinner för. Om man backar undan så kan resultatet blir förödande för förhållandet om man när tiden gått blir bitter för att man inte tog chansen och sen aldrig får den igen. Visst är det en prövning, men vem sa att livet skulle vara enkelt!

Lycka till med studierna _och_ förhållandet!!

Grattis till att ha kommit in på den här utbildningen

Det som är positivt är att du får en utbildning som du vill ha - den kommer du att ha nytta av i framtiden (och den vet vi inte så mycket om).

Att plugga är utvecklande, man får en ny syn på saker och ting, träffar andra människor och detta kan även berika ert förhållande.

Fördelen med att inte träffas varje helg är att du då har möjlighet att plugga helt ostörd. Det är svårt att sitta hem med böckerna, hemtentorna, eller vad det nu är, då din sambo vill att ni ska göra saker tillsammans.

När jag pluggade på annan ort (dock bara 3 terminer) åkte jag hem ibland, min dåvarande fästman kom till mig i bland och ibland var jag kvar själv och pluggade (han jobbade dessutom varannan helg). När jag kom hem var det städat och klart, när han kom till mig var också allting klart så att vi bara kunde ägna oss åt varandra. Det blev lite som när man blev ihop, nyförälskelse.

Lycka till!

Grattis! Om du inte har varit i Växjö tidigare så kan jag tala om att det är en jättetrevlig stad och superfin högskola!

Jag bor i Växjö sedan 6 år tillbaka och trivs jättebra!

VÄLKOMMEN!

Grattis till platsen!

Jag förstår ditt dilemma. Jag hoppade på en femårig utbildning 55 mil ifrån min dåvarande pojkvän... Det förhållandet rann ut i sanden sen men det hade inget att göra med att jag flyttade. Det hade dött ändå, så låt inte mitt fall avskräcka.

Det jag tänkte på var att om du börjar i Växjö, finns det då en chans att sedan byta över till någon annan ort närmare hem? Det kanske finns en möjlighet till sånt?

Å jag känner verkligen igen mig i din situation!

Jag och min man (gifta sedan 1 ½ år) har kommit in på våra drömutblidningar, men i två olika städer. Det finns möjlighet för honom att byta studieort efter 1 termin, så vi behöver inte bo i sär så länge som ni. Men å andra sifan är vi gifta, och det har redan kommit reaktioner från våra familjer: ska ni separera? bo isär kan ni väl inte göra? etc.. jag vill inte ge upp min dröm för äktenskapet, det har kvinnor gjort i alla tider, men det får vara nog nu!

Är det verkligen så farligt att bo isär ett litet tag när man är gifta? Hur ska man kunna veta alla vändningar som livet kommer ta den dagen man säger ja?

Mina föräldrar blev särbos för över 5 år sen, efter att ha bott ihop sen 16/18 års ålder!

Det var nog det bästa som kunde hänt dem, de har jättekul när de träffas (alla helger) och slipper vardagstristessen.
:)

Jag & m2b är särbo och kommer fortsätta vara det efter att vi gifter oss i höst. Jag flyttade utomlands med mitt jobb förra hösten. Som mest har vi setts varje månad, som minst efter hela två månader, sen ca 9 månader tillbaka. Det går - det är inte idealiskt, men det går! Jag ville inte ge upp min dröm eller den karriärchans (och möjlighet på andra sätt) som detta är för mig. Så vi lever ihop, men på varsin ort, i varsitt land...

Det kräver lite planering, t ex är internettelefoni (gratis utom bredbandsavgiften) en viktig räddningsplanka för oss. Dessuotm har jag märkt att det är bra att kolla av lite vad man har för respektive förväntningar på den tid man tillbringar tillsammans (annars är risken större att man kommer med helt olika & båda blir besvikna).

Vill ni så går ett distansförhållade!

Jag bodde 30 mil ifrån min kille i tre år, visst var man ledsen ibland, men man blir desso lyckligare när man träffas!

Skönt att läsa den här tråden, och veta att det går! Jag har också kommit in på en utbildning 55 mil ifrån min pojkvän.. Det är väldigt roligt att ha kommit in, och jag gläds jättemkt åt det.. Det är ju trist att inte kunna träffas lika mycket som förut, men, jag tänker: Vill vi, så går det.. Och om det nu, gud förbjude, inte skulle funka, så hade förmodligen förhållandet dött förr eller senare iaf, och då hade det ju varit en ren förlust att inte ta den erbjudna platsen... Önskar dig jättemkt lycka till!!!!

tack för alla svar

Om ni redan tidigare varit ifrån varandra så kommer ni klara detta galant nu! Ni har ju rutin på distans förhållande! Sedan är det för en god sak, du kommer ha en bra utbildning och erat förhållande kommer vara ännu starkare!

Jag har klarat mitt första av tre studieår från min fästman. Här var det jag som flyttade till Örebro och bor nu 20 mil från honom. Det känns inte så lätt men det går, det var värst i början. Jag bor hos honom nu under sommaren. Man blir "mer kär" när man träffas iaf.
Vad somn håller mig uppe är att om två år kommer vi kunna flytta ihop i en gemensam lägenhet och få bra bra ekonomi (utbildning leder ju till det ibland... ;)

Bra med distansförhållanden:

Man får sakna varandra litegrann
Man får hela sängen för sig själv större delen av tiden
Man behöver inte kompromissa mellan vänner och pojkvän
Man utvecklas och har alltid något att prata om, man kan göra det man alltid drömt om...
Man har tid att planera gulliga överaskningar för varandra.
Man nöter inte på förhållanet.

Detta bygger naturligtvis på att båda är självständiga personer och att ingen känner sig övergiven. Man får heller inte vara svartsjuk när man bor långt ifrån varandra. En bra tjejkompis till killen kan lätt förvandlas till en hagga som försöker förföra honom. Fantasin skenar när man ligger ensam hemma och han inte ringer =)

Min sambo och jag bor ihop i perioder. Vi har varit särbo med långa avstånd. Tex; Kosovo-Sverige, Kosovo-Frankrike och nu blir det förmodligen Afghanistan-Sverige om några månader. Det har funkat för oss men visst kan det vara jobbigt ibland.
Jag tycker du ska ta chansen på utbildningen och om du kan så byter du till ett annat universitet när du pluggat ett år eller så.

Lycka till!

Hej! tack för alla positiva svar! Nu känns det mycket bättre, ni har hjälpt mig att se möjligheterna i det här.

jag har fått en lägenhet också. tur att jag ställde mig i bostadskö redan i mars, en liten etta med eget badrum och kokskåp, så jag är i full gång och planerar vad som ska flytta med och funderar över lösningar på hur jag ska kunna inreda snyggast med minsta möjliga budget.

Nu skulle det nästan kännas lite snopet om jag kom in på reservplatsen på distansutbildninmgen och flytten inte blev av...

Jippie, igen!

jag ska inte flytta, kom in på distansutbildningen i allafall, så jag får stanna här!