arg=ledsen?

heh.. har helt samma problem. man blir så frustrerad så tårarna börjar rinna och sen börjar man lipa. även om man ville vara saklig.

sen blir man inte tagen på allvar heller.

Jag börjar också gråta när jag blir riktigt arg... all trovärdighet och pondus som bortblåst :)

Samma här!! Helt hopplöst. Och sen kan jag inte få fram ett ljud på flera minuter...kan inte prata när jag gråter.
Jag är så himla blödig jag också.

Våra älsklingar måste dock acceptera detta för det är såhär vi är. Vi väljer ju inte direkt att börja gråta. Utan det är ju känslor som uttrycker sig så. Andra utrycker sina känslor annorlunda. Det är ju inte att man är barnslig, eller använder det som en metod att få sin vilja igenom eller annat.

Prata med honom, när ni blivit sams igen, och förklara att du inte kan hantera gråten. Det är inte kul att inte bli tagen på allvar.

jag blir rödflammig eller prickig runt munnen och ögonen när jag gråter, och det sitter i många minuter. det ser så jävla patetisk ut att vara en rödflammig clown när man grälar, medan killen bara ser lugn men irriterad ut. är det någon annans var ansikte gör så ellr ä jag missbildad på nåt set. uch jag hatar det

Är precis likadan som du..!

Jag tycker att detta verkar vara väldigt vanligt bland tjejer!

Jag såg ett tv-program för länge sedan där någon psykolog uttalade sig och sade att det ofta beror på att flickor, som barn, inte lärt sig att uttrycka ilska på "rätt" sätt. Vuxna människor har tydligen svårt att förstå/acceptera att flickor kan bli arga (då det är mer socialt accepterat att pojkar visar sin ilska) - och tolkar det istället som att de är ledsna. När föräldrarna sedan agerar på flickors ilska genom att trösta dem - resulterar detta i att flickorna tror att sorg/ilska är samma sak. I längden gör det att många kvinnor har en benägenhet att blanda ihop dessa två känslor.
Nu var detta en väldigt grov förenkling, och det var länge sedan jag såg programmet så jag kommer inte ihåg exakt. Jag tyckte dock att det verkade vara en ganska vettig förklaring i alla fall....

I början av mitt nuvarande förhållande så hade min sambo väldigt svårt att hantera att jag blev arg. Han frågade alltid om jag var ledsen och försökte att trösta mig. Så det är väl lite därför som jag anammade ovanstående teori . I mitt fall så resulterade det i att jag blev ännu argare (för jag verkar inte vara "felinlärd" som liten iaf *ler*).

suck. fick knappt ett enda svar rättstavat där. skriver som en apa gör jag också...

ett enda ord* menade jag

Måste bara tillägga att jag inte tycker att det är barnsligt eller dåligt att börja gråta när man är arg. Men jag förstår att det måste vara väldigt frustrerande för en själv (och kanske för partnern?!) när man reagerar så.

EhjärtaK = sant: Intressant teori!

Jag blir antingen först riktigt förbannad och skriker och slänger saker eller så blir jag kyligt arg och elak. När spänningarna släpper så brister allt och jag kan gråta i en timma.

Inte ens nu när jag börjat kunna kontrollera min ilska slutar tårarna komma. Det är riktigt jobbigt att gråta vid sådana tillfällen eftersom man, som någon sa ovan, förlorar sin trovärdighet.

Märkte att jag alltid började gråta när jag var arg när jag åt p-piller men nu när jag har slutat händer det inte lika lätt! Kanske hör ihop med hormonerna!?