• Hallonsylt

    Utmattningsdepression

    Det är säkert oerhört individuellt hur man upplever sin omgivning. Jag lider av panikångset och utmattningsdepression och har varit inlagd för det, men jag är lite bättre nu.
    Min tillvaro ser/såg jag som fullständigt meningslös, jag kände mig som i en ostkupa, ingen nådde in till mig och agkunde inte nå iut till dem utanför och berätta hur det kändes. Livet kändes som att det angick bara alla andra inte mig.

    Jag hade en tendens till att vilja dra mig innåt i mig själv och ville vara ensam med mina tankar.
    Jag hade dock några vänner som jag "stod ut" med. Det var de som faktiskt vågade prata med mig hur jag mådde, som inte ställde några krav på mig, som kunde tänka sig att komma hem till mig och dricka en kopp te fast jag inte duschat på tre dagar och hade mjukisbyxor på mig. Att de dessutom kunde förstå att jag från dag till dag inte visste hur jag mådde och därför aldrig kunde planera något. De jag kunde säga tillnär de ringde, att idag orkar jag inte prata.

    Men som sagt alla är olika men jag har uppskattat/uppskattar dessa vänner oerhört. De har fått mig att orka, jag duger i deras ögen perics som jag är och inte för vad jag gör.

    Att bara kunna sitta stilla men ändå vara tillsammans kan ockås vara ångestdämpande.

    Jag har nu fått lära mig i terapin att det viktigaste för en med diagnosen depression är att aktivera sig fast man inte vill, orkar och man bara känner sig kymig och ledsen. Men sedan finns det ju olika former av aktivitet, ett återkommande råd är dock promenader i dagsljus. Det sätter igång bra hormoner.
    Men är man riktigt dålig en dagså kan det faktiskt vara omöjligt att gå utoch då ska man inte tvinga. men då kankse en kompis att ligga i soffan med och se en film?

    Ja det blev långt, hoppas att du fick ut något av det. Fråga gärna igen annars.

    Och du, glöm inte att det tar minst 3 veckor innan medicinerna (även om man bara byter sort) verkar fullt ut. DEssa tre veckor var iaf för mig de absolut värsta, då måddde jag sämre än innan jag börjat ta dem. Men så småningom så börjar det hjälpa. Men även efter 3 veckor så fortsätter det att förbättras ett par månader till, så man ska inte ge upp om man fortfarande tycker att livet är pest efter 3 vecor.

    så härligt att ha en kompis som du som verkligen bryr sig, det kommer din vän också tycka. :)

  • Hallonsylt

    Jag kan inte riktigt känna igen mig i det agressiva men däremot i känslan att alla vill en illa, så uppfattade jag också. Det är som att det rationella tänkandet kring självkänslan är borta. det är en del av depressionen. Man tänker ofta, "det är mitt fel" "Hade jag inte funnits hade det inte hänt" "åh nu kommer de tycka illa om mig". Fast det som hänt kan vara omöjligt att påverka. Jag kunde känna mig jätteskyldig om det regnade någon dag, jag tog det personligt. Ett aningens hårt tonfall tog jag som att det var något fel på mig, alla realistiska tankar kring att någon skulle kunna vara trött, stressad eller arg för något annat slog mig aldrig, det var mitt fel.

    Det sägs också att i en depression så är ilskan den enda känslan som finns kvar, alla andra brukar försvinna. Man kan inte känna någon lycka, inget hopp, ingen sorg bara irritation. Det gör att deprimerade personer ofta är svåra att umgår med. Å andra sidan kan man säga att det är bra att ilskan är kvar, apati är värre - djupare ner i depressionen.

    Jag tycker att han ska söka sig till psyk-akuten och prata med dem där. De är toppen. Du kan ju också påminna honom om att de aldrig lägger in någon på avdelning om de inte själva vill eller om det finns synnerliga skäl att tro att patienten ska ta livet av sig annars. Många har en tendens att tro att visar man sig det minsta sårbar eller berättar om hur det egentligen känns så låser de in en, men så är det inte. Men det finns mycket hjälp att få, man behöver inte känna såhär.
    Den vanligaste behandligen som jag förstår det är medicin och terapi i samverkan. Man ska också komma ihåg att medicinerna idag är mycket bättre nu än för 20 år sedan, färre biverkningar och bättre effekt. Terapin (jag får kognitiv beteende terapi och kan bara prata för den) hjälper också stort, att hitta nya tankar att se på det. Man blir 100% återställd igen, iaf de allra, allra flesta.

    Lycka till och fråga mer om det är något mer du undrar över, svårt att komma på när man sitter såhär.

    Förresten, en annan signal på depression är att man ständigt är jättetrött, men att man ofta vaknar tidigt på morgonen eller är vaken på natten. Somliga har svårt att somna också.

Svar på tråden Utmattningsdepression