Marisha-69 är gift (med bilder)
Så blev man fru till sist 
I Trosa stads kyrka den 13 augusti.
Efter ett år av planerande så har dagen kommit och gått.
Jösses vad snabbt det gick!!!!!!!!
Vi sov åtskilda natten innan bröllopet för maximal spänning 
Jättemysigt hade jag det med mina döttrar, närmaste väninnor och svärmor.
Vi drack vin och pratade strunt hela kvällen.
Emma Nors kom hem till oss på morgonen för att fixa hår och smink på mig och mina döttrar som var tärnor, Emma är en TOPPEN tjej som kan det mesta så hon skulle även vara solist åt oss i kyrkan.
Hela förmiddagen gick åt till att pyssla om oss flickor och plötsligt var det dags att åka till kyrkan........
Väl framför kyrkan möttes vi 
jag och min blivande man, som jag inte sett sedan dagen innan.
Vår son var med pojkarna förstås och honom hade jag heller inte träffat sedan dagen innan och när jag fick se honom stå där och vänta och vara den vackraste lilla pojke jag någonsin sett så var jag absolut tvungen att gråta en skvätt
När det var dags att gå in i kyrkan och vi stod och väntade på att ingångsmarchen skulle börja så tittade vi på varandra och sa....... nu drar vi!
Vi var så nervösa hela bröllopsföljet att vi ville ställa in allting där och då.
Men med hela kyrkan full med våra närmaste så var det bara att börja gå när musiken började.
Jag gick uppför gången sida vid sida med min älskade blivande man bakom oss gick våra tärnor (mina döttrar) och framme vid prästen stod vår son och min blivandes bror som var bestman och väntade på oss.
Jag bölade förstås hela vägen fram, som jag redan förberett mig och de närmaste på.
Jag minns allting, men det känns som om vi var där inne i max 10 minuter.
Adam vår son som är 3,5 år stod helt still med händerna knäppta framför magen i 40 minuter och bara såg sig omkring
Mina döttrar skruvade lite på sig och grät ett par skvättar och gästerna bölade som aldrig förr.
Emma sjöng så vackert ("Nu eller aldrig" av Peter Jöback och "För kärlekens skull" av Ted Gärdestad) att jag inte ens kunde gråta utan bara lyssnade och njöt!!!!
Sedan var det Ja och Ja och vi gick ut och var så himla lättade att det var över!
Efteråt var det fotografering och fest.
Middagen och festen var toppen!!!
Vi hade så roligt att vi inte kom till hotellet förrän klockan 04.15 på natten
Nu är vi alltså man och hustru och väldigt glada att ha det gjort, det var verkligen underbart och jätteroligt men jag vill aldrig göra om kyrkobiten, festen kan vi ha vart femte år
Här kommer länken till ett axplock av våra bilder, fotografens bilder har tyvärr inte kommit än.
pg.photos.yahoo.com/ph/marisha_692000/my_photos