Göteborg (med omnejd) 2006 #2

Hej hej!

Här är jag då!

Tack tack

Ja... jag ska gifta mig till sommaren och har världens problem med det mesta

Jag är inte accepterad av min blivande mans vänner, jag känner dem knappt mer än till namnet... Jag har ingen släkt själv och få vänner att bjuda... Jag vet inte alls vad jag passar i, jag är rädd för att alla kommer tycka att min man har fått tag i en riktig rugguggla kort sagt. Jag har aldrig själv varit på ett bröllop så jag vet inte hur det ska vara.
Jag är 35 kan tilläggas.

Ja, det är jättejobbigt... Jag vet inte hur jag ska se fram emot bröllopet. Gör ni andra det?

Jag ser det som ett ont som måste ske, för jag vill verkligen vara gift med min sambo men jag känner på mig att jag kommer vara ett misslyckande som brud.

MiNik -

Nix, vi har inte bokat något ännu. Jag vet inte var man ska börja. Jag har börjat tänka lite på klänning men vet inte vad man ska ha, vad jag passar i osv

Jag kommer från södra Sverige, har flyttat ca 30 mil. Det har varit jättesvårt att flytta och mista kontakten med sitt sociala liv.
Jag är ledsen, men jag har nog inte så lätt att tänka bara positivt om mitt bröllop för jag är helt enkelt skiträdd för hur det kommer bli.

Det är inte det jag är rädd för... Jag är orolig för att inga vill komma, jag vet redan nu att jag inte kommer få en möhippa, för att vi inte kommer få presenter (löjligt jag veeeet)... Vad gör man om ingen vill komma?

Vi vill egentligen gifta oss utomhus vid havet men vågar inte pga väder och sådant... Men vi kikar efter en liten kyrka vid havet. Jag har själv aldrig varit på bröllop så jag vet inte hur man ska ha det efter vigseln.
*suck*

Han vill att hans föräldrar och närmaste vänner ska vara med... Jag vill helst att det bara ska vara han och jag.

Jo, jag har berättat och han vet ju att hans vänner inte tycker om mig. Eller tycker om... De vill inte lära känna mig så det vet inte vem jag är. Jag känner knappt hans föräldrar el släkt heller så det kommer kännas helstelt är jag rädd. Men för honom är det viktigt så jag kan inte vägra.

Princessdiamond -

Vi har varit ett par i ett år.

Lite knäppa frågor...

Betalar ni allt till bröllopet själva?

Jag är inte intresserad av att ha något efter själva vigseln..., måste man det?

Min kille vill ha en fest för sina kompisar efter bröllopet... Jag känner inte dem, och känner inte för att vara med... Men antar att jag måste..., eller?

Jag hade nog tänkt mig en vigsel och sedan skulle vi två vara själva... Måste man verkligen ha en fortsättning efter vigseln?
Har alla det? Jag känner ju inte de inbjudna och det kommer bli otroligt stelt vilket jag avskyr...

MiNik - jag har funderat lite på en kyrka vid havet, men allra helt skulle jag vilja vara utomhus... Men då kräver det ju att det är bra väder.

Åh tack! Det ser jättefint ut!

Nej, inget datum är bestämt men det blir nog inte juli... Just nu känns det motigt och inte alls kul, men vi har ju planerat för det och vi vill ju gifta oss dvs vara gifta... Själva bröllopet skulle jag helst skippa.

Vi har planerat att gifta oss *s* Sedan har vi inte sagt mer än att det ska bli till sommaren. Det blir nog jag som planerar, tror jag. Han vill gifta sig vid havet, det vill jag också.
Jag sa igår att jag helst inte vill att han bjuder sina vänner, men han tror fullt och fast att jag kommer lära känna dem innan. Det tror inte jag. Igår blev han återigen bjuden på fest i helgen, men bara han för det skulle vara det gamla gänget bara, den som fyller år ska överraskas med fest och då är ju jag inte känd så jag ska inte vara med.

Majbruttan -

Ja, han är lite dålig på det... Om vi t ex är på sta'n och han möter en kompis (händer ganska ofta) så kliver han iväg fram till denne/dessa och pratar på och glömmer bort mig. Jag blir osynlig. Ibland har jag ställt mig bredvid och nickat lite el försökt säga hej, men ibland har jag gått vidare för det känns inte som någon idé att försöka presentera sig. De ser mig inte.

Jag har sagt till, men han tänker inte på det säger han. Han vill att jag ska vara med i samtalet bara men det är inte så lätt att bara prata på när man inte vet vem man pratar med Ibland kan jag ju lista ut det förstås, men ibland är det totalt okända ansikten. Man vill ju göra rätt s a s och man kanske är annorlunda om man vet att man pratar med en släkting eller med en gammal granne... hur jag nu ska förklara

ninni7805 -

han är 31.

*håller i hatten*

Tack för det Yrvädret

Vad händer den 29:e?

Ja, det låter kul med en hippa
Får se om jag vågar, jag har ju inte så mycket att komma med i bröllopspratet.