Pratade med min mamma precis och hon har för en tid sedan hittat en knöl på lymfkörtlarna. Idag var hon hos doktorn och de har röntgat henne. Kunde inte säga vad det var, ville inte dementera cancer heller. Nu måste hon vänta på provsvaren i TRE VECKOR!!! Varför, varför????? Vi som har så mycket kul att planera framför oss!!!! JAG VILL INTE!! 
Säg inte VARFÖR??? SÄG HUR.... ska vi kunna gå vidare?
Styäll frågan och ta det dag för dag så kommer de 3 vekorna att gå fortare än du anant.
Ni kan väl planera i alla fall, det är säkert inte cancer, soch kulle det vara det så finns det många Behandlingsmöjliheter.
Ge inte upp än !!!!!!!!!!!!!!
Ni har ju inte fått svar ännu...
Kramisar
Mamita, har gått denna vägen med min far så jag vet hur det känns.
Mamita, nu visade det sig vara cancer, lymfkörtelcancer och det går inte att operera. Hon ska till radiumhemmet nästa vecka för ett första besök med doktorn. Allt känns jättejobbigt just nu. Går inte att planera nåt förrän vi vet hur det blir. Jag hoppas verkligen att det går att bota. Annars går jag under!!
Jag beklagar verkligen bellaboop. Jag kan inte ens föreställa mig hur ni har det nu. Men försök vara stark för din mammas skull och ta inte ut något i förskott och tro inte det allra värsta. Ni kommer att ta er igenom detta tillsammans och gå starka ur detta som nu känns otroligt tungt. Ta hand om dig och din mamma nu. Mvh Amelie
Hejsan!
Jag vet hur det känns, min pappa gick bort förra året, lungcancer, efter bara några månader efter min pappas bortgång fick jag veta att min storasyster har hjärntumör, hon fick gå på behandlingar hit o dit, fram tills nu för 3veckor sen så skulle hon röntgas o friskförlaras så hittade dom 2knölar till.
Du får inte ge upp hoppet, det är fruktansvärt jag vet o iblnad känns det som om man bara vill ge upp hoppet för man verkar inte hitta en annan lösning åt saken, men grejjen är den, var där för din mamma hela tiden, hjälp henne med saker o ting det kommer o kännas bättre.
Önskar att jag kunde säga ngt bättre för det är fruktansvärt jobbigt när ens förälder blir sjuk.
Tänk positiva tankar =)
Hoppas att allt löser sig!!
kram
Hej, belloboop, vill bara skänka dig massor av kramar. Jag vet verkligen inte vad jag ska skriva. Men jag hoppas du har många nära runt dig som stöttar både dig o din mamma nu. Jag kommer att tänka på dig, trots att jag inte känner dig. Jag lovar! 
Kram, tuvan
Hej Bellobop !
Har varit frånvarande en månad men är nu här igen för att stötta.
Det är jättetråkigt det som hänt din mamma.
jag gick igenom samma sak med min far för ca 10 år sedan.
Tyvärr var loppet kört för honom då det gått för långt när det upptäcktes.
jag har ett jättebra tips till dig.
När vi pendlade mellan hopp och förtvivlan läste jag leif Silberskys box "Och tiden den stod stilla".
Där skriver han om hur det är att vara den som har cancer och hur han bearbetade4 det, hur han mådde när han såg sina nära och kära må dåligt av situationen.
Det är en sådan bok som man sträckläser när man sitter i samma sits ( fast på andra sidan).
en inger hopp och det behöver man så förtvivlat mkt när man är i denna sits. ... läs den bums.
Ta mitt förra råd och tänk... HUR ska vi gå vidare, det är nog det bästa man kan göra.
Kramisar och lycka till... kalla gärna på mig om du behöver mer stöttning
Mamita
