Säg inte VARFÖR??? SÄG HUR.... ska vi kunna gå vidare?
Styäll frågan och ta det dag för dag så kommer de 3 vekorna att gå fortare än du anant.
Ni kan väl planera i alla fall, det är säkert inte cancer, soch kulle det vara det så finns det många Behandlingsmöjliheter.
Ge inte upp än !!!!!!!!!!!!!!
Ni har ju inte fått svar ännu...
Kramisar
Mamita, har gått denna vägen med min far så jag vet hur det känns.
Hej Bellobop !
Har varit frånvarande en månad men är nu här igen för att stötta.
Det är jättetråkigt det som hänt din mamma.
jag gick igenom samma sak med min far för ca 10 år sedan.
Tyvärr var loppet kört för honom då det gått för långt när det upptäcktes.
jag har ett jättebra tips till dig.
När vi pendlade mellan hopp och förtvivlan läste jag leif Silberskys box "Och tiden den stod stilla".
Där skriver han om hur det är att vara den som har cancer och hur han bearbetade4 det, hur han mådde när han såg sina nära och kära må dåligt av situationen.
Det är en sådan bok som man sträckläser när man sitter i samma sits ( fast på andra sidan).
en inger hopp och det behöver man så förtvivlat mkt när man är i denna sits. ... läs den bums.
Ta mitt förra råd och tänk... HUR ska vi gå vidare, det är nog det bästa man kan göra.
Kramisar och lycka till... kalla gärna på mig om du behöver mer stöttning
Mamita
