nu e jag gift, o är besviken!(långt och deprimerande)

Bröllopet blev både lyckat och inte så lyckat... Jag grät stora krokildiltårar hela vägen från festen till hotellet och tills vi somnade typ... Bröllopet och middagen var bra men varken mina föräldrar eller mina kompisar höll ett endaste litet tal och det hade jag förväntat mig.(men mina två systrar och min kusin höll ett tal iallafall och det var jättefint!) Och kontrasten blev så stark eftersom tobias sida höll tal på tal på tal... Sen hade grädden till tårtan fryst för att kylskåpet var paj och då blev mamma (som skulle fixa grädden på tårtan innan srevering) sur på mig och börlade anklaga mig för att inte vara förberedd och att folk väntade på tårtan för att kunna åka hem! Hur kunde hon? Hon ville få mig att tro att folk bara stod och stampade för att äntligen få åka ifrån festen... Det slutade med att jag stod inklämd i köket md hela prinsess klänningen och försökte få till tårtan med den grädden som gick att använda medans tårarna rann ner för kinderna. Min systers man åkte och köpte grädde av en närliggande resturang och min syster hjälpte mig att få iordning tårtan som blev superfin tillslut! Men då hade vi redan spräckt tidsshemat och vi var tvungna att skjuta fram vår taxi en timme för att överhuvudtaget hinna dansa. När det var dags för brudvals så funkade inte musiken som vi skulle ha så det fick bli en tryckare som utfördes medan jag kämpade mot tårarna, hur kunde allt bli såååå fel! Brudparet på tårtan som jag hade specialbeställt för att sedan spara(två sköldpaddor i marsipan som skulle konserveras eller liknande på chokladfabriken för att vi skulle kunna spara det) var det en av gästerna som åt upp ett av huvudena ifrån, trots att jag tydligt sagt att det skulle sparas! Jag var så himla ledsen när jag åkte ifrån festen så min man fick ingen sexig brud på bröllopsnatten utan en hulkande och förkrossad och framförallt BESVIKEN fru. Tillslut somnade jag alldeles rödögd och puffig. Dagen efter var mina ögonlock jättesvullna. Ja ingenting blev som jag hade planerat och tänkt mig, men sömnbristen och mina förväntningar gjorde säkert att jag var känsligare än normalt men besviken blev jag och det är jag fortfarande. Men all heder åt mina tärnor som hade ett superroligt program under middagen och som stod ut med mig under förmiddagen då jag var så stressad att jag var riktigt elak när vi gjorde oss i ordning. Och all heder åt min man som försökte stötta mig fast han själv var besviken och som inte har sagt ett knyst om att jag grät bort hela bröllopsnatten så den också blev förstörd. Tack! Nu har jag skrivit av mig lite och jag hoppas att ingen av er behöver uppleva det jag gjort./Jessica