Nu rasar hela min värld samman. Vi fick svar igår att min svärmor är döende i cancer. Hon som alltid stöttat mig! Hjälpt mig när jag haft problem med min mamma.
Varför skall livet vara så orättvist? Hon är inte ens fyllda 60 år :( Hon kommer inte att få se sina barnbarn växa upp :( *gråter*
Det känns så himla jobbigt när man inget kan göra.
Varför skall det vara så svårt att bota cancer???
Jag förstår hur du känner dig. Min svärfar dog i cancer i höstas.
Tröst kram. Livet är bra orättvist ibland.
Är det verkligen helt säkert att det inte finns något att göra? Min moster fick sin "dom" när hon hade lung-canser att hon bara hade tre månader kvar att leva. Läkarna kunde inte operera eller göra någonting. Men vi kontaktade då Antroposoferna i Järna. Tack vare ändrad kost botades cansern! Ni kanske har försökt allt och i så fall är jag verkligen jätteldesen för din skull.
Kram
Tack för era svsar!
Glad tjej: Ja tyvärr är man inte alltid glad, vilket man kunde hoppats på. Tröstkramar till dig, jag beklagar din sorg :(
Texas: Tack för kramen den värmer. Ja tyvärr är livet bra orättvist. Jag tycker dock att jag redan hade fått min beskärda del :( Men ack nej :/
Tuvan: Tyvärr är både lever och tarmar angripna och det finns verkligen inget mer att göra :( :(
Men vad bra för din moster att hon blev bättre iaf.
Kramar loppalina
Tänker på dig. Jag vet att det är svårt, men försök att gör den sista tiden så positiv som möjligt, prata mkt med varann
*kram*
Tack!!! *Nasse Liten*!
Jag försöker planera någon trevlig spa upplevelse. Det är ju iaf ingen obetydlig pryl. Hoppas att svärmor blir glad för jag tänkte spaa mig oxå ;) Det är iaf något trevligt att minnas. *kram*
Tuvan,
Helt fantastiskt att din moster blev bra! På vilket sätt ändrade hon sin kost?
Tröstkramar för Loppalina. Min pappa gick bort i cancer när han var 47... Min lillasyster var bara 9 år gammal då, jag 20 & stora syster 23. Livet är orättvist.
*kram*
Tack Carma!
Då vet du oxå hur orättvis vår värld är:(
*suck* Tydligen får man aldrig lugn o ro utan får tampas med svårigheter med jämna mellanrum :(
Kram loppalina
Hej Loppalina,
Jag avundas dig för din fina kontakt med din svärmor. Min svärmor har också cancer och vi är tyvärr inte världens bästa vänner. När jag och min make träffades för nästan 10 år sedan, var hon i början vänlig och trevlig. Sedan dess har det bara gått utför kan man säga: hon är kritisk mot i princip allt jag gör: JAG sköter inte hushåller tillräckligt bra, JAG har inte bra lön nog etc, jag skulle kunna fortsätta listan hur länge som helst.
Mest sårad blev jag nog förra veckan, när hon hade ett bråk med min make och hon blev väldigt ledsen. Då försökte jag trösta henne och då vände hon sig mot mig, viftade med händerna i luften och skrek till mig: du är inte mycket bättre själv!
Detta är så jobbigt...jag kan inte ens tycka synd om henne mer. En del av detta beteende orsakas nog av hennes medicinering, men hon var ju jobbig mot mig redan innan hon blev sjuk.
Jag säger bara en sak: ta vara på din fina kontakt med henne...alla är inte lika lyckligt lottade :(
Carma: Jag minns inte rikigt allt vad de gjorde, men hon tvingades äta kalvhjärna varje dag! Inte så roligt precis, men hon hade en stjärnkock som tillagade den åt henne på bästa sätt varje dag. Sedan skulle hon utesluta potatis eftersom det är otroligt giftigt. (Jag har hört att om potatisen skulle komma nu, skulle den aldrig bli godkänd!) Det var verkligen fantastiskt att hon blev frisk. Tyvärr fick hon hjärntumör ett par år senare och det gick så fort att där hanns inte någon behandling med.
