Låter nog som en tonåring eller snusktant nu..

Hej!
Det verkar som att ni båda har känslor för varandra. Lägg inte ner! Kämpa för det. Strunt i åldern och vad alla andra tycker och tänker. Kör hårt. Ta ett samtal med honom och berätta hur du känner och vad du vill. Lycka till.

Som du själv skriver så måste du ta ett snack med honom. Vad du ska göra med ditt liv/förhållande kan ju inte vi riktigt råda dig om, utan att känna varken dig eller killen. Så ta och kolla med honom hur han verkligen känner och om han vill vara tillsammans med dig och tänker bortom förälskelsen och inser att allting inte bara kommer vara rosaskimmrande (precis som för vilket förhållande som helst; många blir ju kära i själva kärleken och tänker inte förnuftigt förrän förälskelsen gått över).

Ja, frågan är ju vad Du vill med den här relationen? Hur seriöst vill du att det ska bli? Eller bara skoj/njutningsfullt en tid? Hur mycket vill du lägga ner på det? Om det inte blir som du tänkt, hur ledsen/sårad kommer du bli då? Kan du ta det?

När du har kommit underfund med det så är det ju bara att köra. Kommunicera mycket med honom, det skapar trygghet.

Lycka till! :D

Det är ju jättejobbigt att inte veta den andra partens känslor, och det är det ju oavsett vilken ålder man har! Men eftersom du verkar gilla den här killen mycket, är det smartaste kanske att ta det lugnt och se vad som händer? Plus att du försöker fråga honom om hur han känner? Nu verkar det ju krångla till allt lite ytterligare att han fortfarande bor hemma, men om han verkligen ville träffa dej borde det väl inte vara något problem. Han är ju trots allt 21, och borde kunna säga att han träffar någon kompis bara? Ingen annan än du själv kan veta om du borde lägga ner alltihop. Kanske är han egentligen för ung och omogen för dej? Men jag skulle nog ha hoppats en litet tag till! Och du, jag tycker inte att det låter töntigt att kalla sej tjej vid 40, 60 eller 90

Hej tjejen!
Jag är 40 och min m2b har precis kommit in på 30 år... inte lika stor skillnad i ålder, men ändå... Ta ett snack med honom, precis som du tänkt. Om du är hans "första tjej", behöver han nog en del tid. Vänta bara inte för länge med att få nå´n sorts svar av honom. Det kan ju säkert skrämma killar, även äldre än 21 om kvinnan är mogen... *käckt utryck det där* Känns det rätt, så kämpa på, men som jag sa tidigare, jag tycker inte du ska vänta i all evighet på att han ska ta nå´n sorts beslut. En viss mognad krävs ju i a f, tycker jag. Och kommer det inget svar, kanske han saknar det. Lycka till!

Blir ju lite undrande när du säger att du får föreslå dejter och han har många ursäkter. Är han då seriös? Inte för att jag vill verka hård, men han kanske bara tycker du är "bra att ha" ibland men menar inget seriöst? Låter lite konstigt i mina öron.

JAg tycker ni ska köra på... Fast ta det där snacket, så ni vet vart ni står.. Det är ju bättre att veta om han vill eller inte, även om det gör ont.. Det gör väl i så fall ännu ondare om det hinner gå än mer tid. Tror jag. Min farfar var 14 år äldre än min farmor, funkade störtbra, de fick sex barn tillsammans! (Jag vet att det är du som är äldre, men iaf...)

Hej Jenna
Nu när jag skriver till dig så vill jag inte att du ska misstolka mig och bli ledsen men jag har en del funderingar.

Vad vill du med er relation?
Hur långsiktigt ser du på er relation?
Är dina känslor för honom så starka att du vill satsa på honom i egenskap att leva/flytta ihop tillsammans eller vill du bara prova och se?

Som jag ser det så verkar ni båda ha känslor för varandra, annars skulle ni väl inte hålla kontakten så länge med tanke på åldersskillnaden.

Du skrev att du hade sovit över hemma hos honom och att han bor hemma hos sina föräldrar.. träffade du dom aldrig då? Jag fick uppfattningen om att de inte vet om ert förhållande stämmer det?

Om det är så, så kanske han bara är orolig för hans föräldrars reaktion. Mina spontana tankar är att han säkert oroar sig för vad omgivningen skall tycka.

Att älska någon som är äldre med så många år är kanske inte det lättaste för honom att gå ut öppet med. Tyvärr så finns det en del fördommar om förhållanden med så många års skillnad...

En annan sak. Eftersom han bara är 21 år så kanske han är rädd att du skall bli för kär i honom med tanke på er framtid varesig ni lever på varsitt håll eller flyttar ihop en vacker dag.
Jag tänker på att han kanske vill skaffa barn i framtiden och att du då är så pass mycket äldre.

Jag vet att alla människor inte går i familjetankar men det kanske är en sak som håller honom tillbaka.

Du skrev att han skrivit ett sms till dig för några veckor sedan om att han börjar att bli kär i dig och att han är " rädd för att det kanske inte skulle kunna bli som han ville med den han älskade". Ja vem vet han kanske funderar på hur seriöst det kan bli mellan er med tanke på just faktorer som omgivningen, föräldrarna, att skaffa familj osv.

Det jag skrivit nu är bara lite olika infallsvinklar och absolut inte med avsikt att döma ert förhållande.

Prata med honom vet ja. Berätta hur du känner och se om ni ligger på samma våglängd när det gäller ert förhållande till varandra.

Att prata kanske hjälper mer än det stjälper eftersom någon av er annars kanske invaggas i en falsk förhoppning och sedan bli sårad.

Lycka till!

Hej igen!
Tack för alla tankar och åsikter, det är otroligt skönt att få några helt okändas syn på saken. Brukar prata med min syster men hon är lite hård, tycker nästan jag ska skälla ut honom.
Ja... vad vill jag? Har tänkt mycket på det nu och om han vore åtminstoned 10 år äldre... eller mer.. så vore det inte mycket att fundera på. Då skulle jag inte tveka.
Jag har inte tvekat förut heller, men nu, när jag inser att det kanske inte blir nåt mer, så måste jag ju vara realist och fundera på vad jag vill.
Det är lite svårt att förklara hur han är. Det är inte som att prata med en "vanlig" ung kille.. *s* han är lite tystlåten, blyg, svårt att visa känslor... och det är frustrerande. Det här är mest när vi ses irl så att säga, tror han blir lite mera blyg då, det kanske blir för påtagligt att han "måste" ta initiativ ibland.. till en kram eller så. Tidigare, när vi var på msn och mailade var det inga problem, han skrev härliga mail med mycket känslor i och talade om hur mycket han gillade mig och så.
Men det är väl alltid så, lättare för den blyge att uttrycka sig i skrift.
Det är ju så att det är han som varit den drivande tidigare. Sagt åt mig att släppa förnuftet som jag envisades med att behålla länge, att han är vuxen och gör som han vill, att han inte bryr sig om vad släkten säger, att man ska göra det som känns rätt och bra. Det är väl däför jag jag sänkte garden *s* och lät honom tränga igenom mitt ganska hårda och skyddande skal jag brukar ha.
Han har också sagt, för länge sen, att han skulle välja bort barn om han träffade den rätta, om hon var mycket äldre än honom.
När jag tänker efter riktigt ordentligt så har det naturligtvis kommit fram sidor som är mindre bra också... *s* han är väldigt snål t ex, väldigt strikt med motion och mat, ingen festkille alls, kallar sig själv en ensamvarg.
När jag skriver det här förstår jag egentligen inte varför jag fastnat så hemskt för honom.. *s* Jag som är precis tvärtom!
Hans mamma misstänkte något för ett tag sedan, när han varit ute och träffat mig några gånger. Han är tydligen väldigt inrutad så gör han något utanför de vanliga rutinerna så blir det massor med frågor från familjen. Skulle det komma fram att han har en tjej, skulle det bli tusen frågor och det är tydligen nåt skrämmer honom otroligt. Att hans mamma är så tjatig och frågvis. Hon frågade för ett tag sen om han träffat en tjej.. han sa nej.. men när jag talade om för honom att det misstänker hon säkert ändå så trodde han mig inte. Kanske därför han drar öronen åt sig nu... kanske känns enbart jobbigt att berätta för släkten.
Ja, ja.. jag vet ändå inte vad jag vill. Inser väl att det inte går att bygga en framtid med honom, men man hoppas ju ändå.. på något konstigt sätt. Eller så är det bättre att avsluta nu, att jag avslutar, istället för att gå och tro och hoppas och sedan inse att han inte vågar mera.

Jag är också en tjej på 43, min make är 9 år yngre och många gånger är han mer mogen än mig. Jag tror att många killar är mycket mer mogna nu än de killar som var i samma ålder då vi var så unga också. Vet inte vad det är för fel på vår generation, men killarna blir bara bättre och bättre.

Har en arbeskompis som förlovade sig på sin 50-årsdag med en annan arbetskompis, som var 25 år. Ser inget problem med stora åldersskillnader, så länge man är på samma mognadsnivå. Då är åldern bara en siffra på ett papper.

Lyssna inte på vad andra säger, lyssna på vad din intuition säger.

Petra