Vill jätte gärna ha barn nu..men..

En extra fördel med att skaffa barn nu är ju att du kan "dölja" din arbetslöshet med mammaledighet.

Om du väntar med barn tills du fått jobb så kanske du känner att du vill jobba ett tag och komma in i jobbet ordentligt innan du blir mammaledig. Då drar det ju liksom ut på tiden ännu mer.

Men om det funkar ekonomiskt har jag ingen aning om. Kanske någon annan som vet mer om den biten.

Ja, precis så har jag tänkt. När jag väl får fast tjänst då vill jag ju inte börja med att vara mammaledig och då kanske tiden går. Det här är ett så stort steg och jag tror nog aldrig att man känner sig riktigt mogen för det innan man blir gravid men att denna mognad växer till sig under tiden. Allt löser sig ju. Det viktiga är väl ändå vem man skaffar barn med så att barnet får trygghet och kärlek. Sen måste väl ändå pengar komma i andra hand..eller har jag fel?

Ja, jag tycker att det ar fel att pengar ska fa komma i andra hand. Om du vet med dig att ni inte har ekonomin for ett barn men tanker att allt loser sig, ja da tycker inte jag att ni kanske ar redo for barn annu.

Pengar gar hand i hand med just TRYGGHET som du namner! Barn KOSTAR, och inte lite heller. Sjalvklart behover man inte ha toppjobb och sa for att skaffa barn, det ar ABSOLUT itne det jag menar, men du ska ju kunna ge ditt barn en trygg start i livet utan att det ska fattas nagot, bade karleksmassigt och ekonomiskt.

jag och min sambo har också väntat på det perfekta förhållandet när det gäller pengar och jobb, men vi har kommit fram till att den tiden kanske aldrig kommer eller att den kommer för sent, så vi har beslutat oss för att börja försöka redan nu.
Jag är 28 och vill inte vara för "gammal" när jag får barn heller...

go with it!!! Längtan blir bara större och större så kör på!!!
Livet kommer iallafall bli så bra som det blir!!! (positivt sagt!!!!)

jag funderar också på att skaffa barn trots att jag bara har ett vikariat till sista april 2006. Min pojkvän har fått ett vikariat som högstadielärare (han blir klar med utbildningen nu i januari), men det är också bara ett vikariat, till sista juni 2006. Jag är 24 år och han 29 år...och jag längtar verkligen efter smått! Ju mer jag funderar på det så tror jag dock att jag helt enkelt måste vänta så länge att jag vet att jag hinner gå på mammaledigt innan jobbet tar slut. Jag kommer nog att ha svårt att hantera att ha helt kass ekonomi sedan i flera år annars...men jag försår verkligen den som bestämmer sig för att skaffa barn även fast ekonomin inte är tipp-topp. En längtan är en längtan! Vad som avgör sen är väl hur mycket pengar betyder för just dig.

Jag är i (någorlunda) samma situation! Vill gärna ha bäbis, men pluggar nu och vet att det bästa vore att ha arbete innan... Fast då hinner jag ju bli "gammal"! Och min fästman är sju år äldre än mig, så han är VERKLIGEN redo!
Har hört mig för lite, och föräldrapenningen om man inte har jobbat innan är sjukt liten, så ekonomiskt skulle det bli tufft. Men allt går! Jag vet inte om mina föräldrar hade jobb när jag föddes, men bra unga och "oetablerade" var de i alla fall (20 resp 22) och jag har haft en underbar uppväxt. Så som sagt - klart det går och barnet kommer säkert få en fantastisk uppväxt så efterlängtad som han/hon är, men nog skulle det kännas bättre med en större ekonomisk trygghet.

Eller så skall allt planeras så exakt så kan du tyvärr inte bli gravid längre:(

Åren springer på så glöm inte bort att ta tillvara dagen och tiden du har nu.

Vill inte låta negativ men vet andra par som planerat så in i detalj och då kunde dem inte längre:(

Tycker du att det kan passa nu så kör på det. Att ha ett tillfälligt vikariat är ju som sagt tillfälligt... Nästa jobb kan ju oxå vara tillfälligt?? Hur blir det då????

Åhh jag vill verkligen inte vara negativ men gå på magkänslan ;)

Lycka till kram loppalina

Hej!
Du behöver inte alls ha fast jobb innan.
Jag hade fast jobb men blev uppsagd när min son var 1 mån, så det finns ändå inga garantier. Go for it.

Va skönt att höra att andra tampas med samma tankar som vi. min sambo har jobb och jag har fått en provanställning efter lång tid av arbetslöshet, det är dock ingen heltidstjänst. vi vill så gärna skaffa barn nu! vi har diskuterat och övervägt. man vill gärna ha en stadig ekonomi och jag har alltid känt att jag måste ha jobbat iaf ett år innan vi skaffar barn, men som läget i samhället ser ut idag har vi insett att vi inte kan resonera så. och som en av er skrev här så vet man aldrig, man kan bli arbetslös när somhelst.

Vi hade oxå problem. Var trångbodda i Sthlm och försökte desperat renovera och byta vår hyreslägenhet till något större för att kunna skaffa barn. Kämpade verkligen, utan att lyckas. När vi var 28 och varit ihop i 12 år gav vi upp och skaffade vårt första barn ändå. Tänk att då hjälpte äntligen bostadsförmedlingen oss! När vårt gallskrikande kolikbarn, som knappt sov varken om nätterna eller dagarna, var 9 månader fick vi en något större lägenhet som "bara" kostade 200 procent mer än den tidigare... När barnet sen var 2 år blev sömnen bättre. Det var mycket kämpigt, för vi bodde fortfarande bara i en 2:a och hade då ett barn till.

det e intressant att höra hur andra löst det. Vi bor ganska trångt just nu, men jobbar som tusan för att hitta något bättre. Vi har alltid fått vända på slantarna så vi vet hur man kan leva billigt.
Numera känner vi att det kan funka, vi har en plan hihi!

Men livet är ju inte så förutsägbart som man kan önska idag. När jag och mannen träffades hade vi fast jobb båda två. När dottern föddes var jag varslad och mannen student (andra året av fyra år). Nu väntar jag vårt andra barn och jag har just blivit LAS-ad från min andra fasta tjänst och mannen har just fått ett vikariat etfter ett halvårs arbetslöshet.

Anställningstrygghet existerar liksom inte längre.

Vi har under dessa år ändå bytt upp oss från en trång två till en villa på 200 kvm (via mängder av boenden). Från en liten skräpbil till en kombi, om än rätt gammal. Det är fantasin och optimismen som sätter gränser.

Jag var först ut med barn i min umgängeskrets trots att jag fick mitt barn vid 28 års ålder. Av mina vänner är flera par barnlösa, alltså kan inte få biologiska barn, och ytterliga flera par har haft upprepade missfall, komplicerade graviditeter med oviss utgång och stora fertilitetsproblem.
Jag menar bara att när man planerar så väl så kan det visa sig att barnen inte kommer och åren går fort och med ökad ålder blir barnaalstrandet inte lättare.