Min sambo har gjort utlandstjänst i 6 månader var vi ifrån varandra endast kontakt per telefon någon enstaka gång i veckan om ens det. Men vi överlevde är nu förlovade husägare hundägare och allt är kanon.. lycka till. Det som inte dödar det härdar..
Jag och sambon hade varit tillsammans lite mer än 8 månader när han åkte innan var han iväg på övning i tre månader så var ju själv väldigt orolig då jag visste att han var mannen jag ville dela mitt liv med. Vi var dock raka mot varandra jag sa vad jag kände och han sa vad han kände. Likaså när man pratade i telefonen ärlighet man måste få utlopp för sina känslor. Oroligheten att han ska träffa någon annan finns ju alltid man är ju alltid rädd att förlora den man älskar. Ni har varit tillsammans så länge och man stannar väl inte kvar hos någon man inte älskar. Du skriver att du kanske bara borde träffa honom en gång innan han åker gör inte det utan så mycket som möjligt du kommer ångra dig annars. Som jag kände det trots att vi träffades varje dag i tre månaders tid innan han åkte var att man höll på att gå sönder. Jag försökte hitta på saker att fördriva tiden men alltid omgiven av goda vänner gör saker som han inte gillade men som jag gillade se det som en prövning precis som din kille sa. Jag är glad över att min sambo åkte idag för det har gjort oss starka trots mycket olyckliga saker som hänt omkring och oss sen han kom hem så är vi starkast tillsammans vi har ett band nummera som ingen kan bryta.. Visst har jag och han svackor men man tar sig alltid upp igen. Vill du ha stöd under tiden han är borta så finns jag här omkring alltid skönt att ha någon att bolla tankar och någon att dela sin oro med...
Min saknad var värst i mitten och slutet första månaden drog jag själv iväg utomlands så vi hade endast sporadisk kontakt via mejl visst saknade man honom men det var så mycket omkring så man hann inte tänka. Hade även en bok jag skrev ner tankar känslor och vad jag gjort under dagen i. Han fick den när han kom hem. Västa perioden var precis innan han skulle komma hem man räknade timmar minuter mm. Det värsta du kan göra är att stänga vänner och familj ute för du kommer vara i behov av dem senare. Jag gjorde precis som du det ångrar jag idag då många tyckte att jag stängde dem ute för att de inte dög. Vilket jag inte gjorde ville bara vara ifred med min saknad. Man slutar aldrig sakna den man älskar se bara till att ha saker att göra och folk att prata med så att tiden går. Personligen spydde jag hela natten innan han åkte och hela dagen som han åkte på inte för att jag var sjuk utanför att jag saknade honom så jag trodde jag skulle dö...
Nja förberett var väl inte ordet när han var iväg så skulle vi flytta så det enda var att jag hade packat upp det mesta i vår nya lägenhet köpt en flaska vin typ. Visst rann tårarna när han steg innanför dörren och mycket mys vart det de första dagarna många frågor också men det är väl självklart. Vår relation var ju så ny när han åkte men man hade ju förväntningar på det som komma skulle det var ett misstag från min sida. Han hade ju varit med om så mycket saker, saker som jag aldrig kan sätta mig in i. Han var och är fortfarande efter tre år reserverad vill inte prata om det han varit med om men det är ju inte så lustigt han var ju inte på semester utan han var ju iväg som fn soldat. Det är först nu som vårt förhållande är på väg åt rätt håll men det är ju inte samma sak som ni kommer att uppleva. Förhållandet vi hade innan är ju som bortblåst man får helt enkelt lära känna varandra på nytt vi har ju båda mognat och förändrats på dessa år. Nu är jag rätt nöjd som det är visst önskar man att man kunde fått vara med varandra under de 9 måndader som man egentligen förlorat men mina och hans känslor för varandra har utvecklats till det positiva. En sak som vi tagit fasta på är egen tid man måste få vara ifred då. I början när han kom hem passade jag upp på honom och trippade på tå för att han skulle få vänja sig men glömde helt av mig själv jag behövde ju också vänja mig. Gör inte det misstaget prata med varandra. Och gör det ofta. Samla inte på er saker som ni sedan slänger ur er när ni blir förbannade. Första året efter att han kom hem var värst. Han behövde ju komma in i rutinerna igen medans jag redan hade dem. Småsaker kunde få mig att bara blossa upp ex. han frågade säkert hundra gånger varför man inte kunde gå ut på stan och shoppa en söndag trots återupprepningar att det var stängt stack han ändå till stan och kom hem arg som ett bi för de var ju inget öppet. Men så är det ju i mindre städer man har stängt på söndagar. Det jag vill få fram är visa varandra mycket hänsyn utan att för den skull glömma er själva.. Fler frågor jag svarar gärna!!!
