Här kommer en lite privat fråga... Men vi är ju alla hyfsat anonyma så jag hoppas ändå på svar...
Jag har en kompis som nyligen gifte sig. Hon och hennes man är troende kristna. De var båda oskulder när de gifte sig, även om de tydligen hade provat på allt man kan utom just penetration innan bröllopsnatten. Finns det någon mer här som väntat? Hur var förväntningarna på bröllopsnatten? Är det ett självklart beslut att ta? Berätta!
Och ni som gift er... Hur var det?
För mig var det självklart att vänta tills vi gift oss - dels för att jag är troende kristen, dels för att jag inte i efterhand skulle kunna komma i en situation där jag skulle kunna jämföra olika mäns kapacitet på något sätt. Det kändes också helt riktigt med tanke på ev. barn som kunde komma till.
För mig och min fästman är det självklart beslut att vara oskuld fram tills bröllopsnatten. Vi tror att äktenskapet är ett förbund som Gud har instiftat och tror att bla. sex ingår i förbundet när man inför Gud och människor ger löftena om trohet. Tills dess vill vi spara oss för att ge varandras renhet som gåva till varandra.
Sex e ju bara en del av äktenskapet, och för att avdramatisera alla förväntningar och "krav" på perfekt sex första gången så har vi pratat mycket om vad vi känner och vad man är nervös inför. Det har varit kanon! Avslappnad attityd till det istället för oro och nervositet. Men det blir ju ändå väldigt spännande, för vi längtar efter det jättemycket båda två.
Jag är varken gift (ännu), eller oskuld, men jag ångrar mig inte!!
För mig så har tiden, i vårt fall snart 11 år,tillsammans lika stor betydelse som det kommer att ha efter äktenskapet, men det är vårt beslut att vi hade sex innan äktenskapet. Skulle vi inte haft det, så hade vi nog haft mer bråttom att gifta oss, och det hade inte kännts rätt att göra det bara för att vi skulle vilja ha varann fullt ut..
MEGAOBS nu innan någon ev. ger sig på en, Det är vad VI tycker, sen får andra tycka och göra som de vill!
Jag håller helt med tärnabrud. Jag och min sambo har varit tillsammans i 13 år, och förlovade i 6 år då vi gifter oss i sommar. Ingen av oss har haft sex med någon annan, så för oss känns det inte på något sätt fel att vi har haft sex före bröllopet. Vi har varit gifta "i hjärtat" många år redan - det som händer nu i augusti är mer än bekräftelse på det "officiellt". Och jag tror inte att Gud menat att äktenskapet är kopplat till att man får en till ring på fingret...
"Alla kristna har ju såklart egna regler och gränser för vad som räknas som sex."
Jag hoppas du inte tror att alla kristna ser sex (med vilken definition man nu använder) före äktenskapet som något dåligt?
okej - det här är en mycket intim fråga men jag tänker ändå skriva. Oavsett om man väljer att ha sex före eller vänta till man är gift så är det viktigaste att man inte tar steget förrän man är redo. Jag väntade lääänge, en bra bit över den ålder då genomsnittet gör det. Tyvärr är det otroligt tabu att erkänna att man fortfarande är oskuld vid 20-årsåldern. Alla "ska" ju ha gjort det när man är 16! Jag gillar inte det tänket alls - jag tror att det finns många fler än mig som väntade - utan någon annan orsak än att man inte ville ruscha på något man inte var redo för.
När jag slutligen kände mig redo var grejen inget märkvärdig, det var inte med någon pojkvän eller någon "speciell", bara en kille jag som träffade på krogen och som jag kände igen sedan innan. Det viktigaste var att JAG kände för det.
Den största myten av dem alla är väl att tjejen ska hålla på sig till den "rätte" (yeah, och det är ju sant?!) och allt ska vara perfekt och romantiskt. Nej, sex är ett beslut som jag tycker ska tas med moget initiativ - oavsett vem man har det med.
Och en sak till - det där med att man "jämför" olika sexpartners stämmer inte riktigt (inte för mig iallafall) Älskar man en person och kan kommunicera så har man alla möjligheter till fantastiskt sex - oavsett hur tidigare älskare har varit i sängen.
Jag blev av med min oskuld när ja var 13 ja jag sda 13 väldigt tidigt, men iallafall efter det har jag varit med 6 st innan jag träffade min nuvarande blivande sen 7 år tillbaka. Och jag är glad att jag haft sex med andra annars så tror ja att jag hade undrat om det är grönare på andra sidan men nu vet jag jag är på den grönaste he he. Men jag beundrar er som väntar det e fint.
Personligen tycker jag att sex är en så viktig del av förhållandet att jag inte hade vågat hålla på det tills efter bröllopet.
Efter att ha haft två långa förhållanden där sexet i det ena inte var så bra, och mitt nuvarande förhållande med M2B där det sexet är helt gudomligt så hade jag aldrig någonsin velat chansa på hur sexlivet blir inom äktenskapet utan att veta i förväg och "köpa grisen i säcken".
Min åsikt är att det inte spelar särskilt stor roll hur mycket man älskar varandra, om sexet inte fungerar så funkar inte förhållandet heller i längden. Inte utan att det blir bitterhet och kanske otrohet så småningom.
Jag föredrar att veta vad jag får innan jag ingår en så viktigt och allvarlig sak som äktenskap.
Men det är ju min åsikt och var och en måste ju göra vad som känns rätt just för dem. Bara för att det här är rätt för mig så betyder det ju inte att det är rätt för alla.
Welma:
Nej, dåså. Jag ville bara vara säker på att du inte hade dunder-fördomar! ;)
Welma>>
Förstod jag dig rätt att det finns par som väljer att inte ens _kyssas_ innan de gifter sig?
Finns det många kristna som resonerar så?? Och _hur_ resonerar man då?? Alltså jagmenar inget illa, men det är sällan jag blir uppriktigt förvånad över något, och det blev jag nu.
Davina: Jag håller helt och hållet med dig. Tänk om man gifter sig och sen fungerar man inte i hop rent sexuellt...
