Här gar det nästan inte att ge rad, du maste göra det som känns rätt för dig. Eller vad du tror kommer att vara bäst för er. Berättar du förstör du ert förhallande för alltid (anser jag). Berättar du inte lever du med en stor lögn och det kanske inte alltid är sa lätt. Men väljer du att berätta sa gör det snart och dra inte ut pa det och berätta om ett ar. Lycka till! Usch, vilken trakig situation.
När allt ställs pa sin spets kanske man märker vad som är viktigt. Men fundera nan dag pa vad du vill. Kanske känner du bara nu att du vill leva med din sambo som en slags förnekelse av andra känslor du har. Har en vän som var i din situation och var säker pa att hon ville fortsätta sitt förhallande. Efter en manad gjorde hon ända slut för känslorna fanns inte kvar för henne, vilket hade lett till hennes otrohet i början. Men vill du leva med honom maste ni kanske verkligen försöka prata med varandra och reda ut vad ni ska göra i framtiden. Du behöver ju inte berätta om din otrohet utan säg att du inte är nöjd. Risken är annars stor att det kommer andra frestelser i framtiden.
Prova parterapi! Det tar säkert jättelang tid innan man far komma dit men det kanske kan vara ett tips. Ta en helg (om ni kan) och boka den för prat om ert förhallande. Säkert kan ni komma fram till nagot. Fast sant är ju lätt att säga men jättesvart att genomföra.
Men först och främst far du väl bestämma om du vill berätta eller inte och sen ta det utifran det.
För mig är porrsurfning och otrohet inte samma sak. Det sarar dig, det är klart, men det är inte en annan människa han har sex med. Jag tror inte han heller kommer att se ett samband trots att det kanske har lett dig till att "hämnas" pa honom.
Väljer du att inte berätta sa tycker jag inte ens du ska säga att du träffats och myst. Du kan säga att du känt känslor för en annan man och inte tycker att det är kul. Men säger du att du träffat nan kommer han förmodligen ända aldrig bli kvitt misstron. Allt eller inget liksom. Men det här är ju helt mina egna tankar. Pa ett vis skulle jag vilja att min partner berättade en san sak, pa ett annat inte eftersom det skulle betyda att han försvann ur mitt liv. Jättesvart. Jag har berättat och det har förstört flera ar av mitt och min davarandes liv. Men nu, nagra ar senare vill jag ju inte vara utan erfarenheten det gett mig. Bara du är beredd pa att det kan bli jobbigt.
I dag angrar jag inte. Och jag angrade det inte ett par manader efterat. Men sen angrade jag mig säkert fyra ar efter det, jag trodde vi kunde fortsätta efter att han funderat färdigt. Problemet var att han aldrig kunde göra det utan vi hade nat halvt förhallande pa hans villkor efter det. Han kom och gick och träffade andra men det spelade ingen roll för vi var inte tillsammans längre. Nu var jag ung och naiv och klarade inte av att avsluta det själv. Sa behöver det inte bli för dig, det kanske blir bättre, kanske sämre. Jag gjorde det pa det daliga sättet och berättade efter för lang tid, hade dessutom varit otrogen med ett ex...
Varsagod, hoppas nagot var till nan hjälp. Kanske andra här har rad att ge ocksa. Lycka till igen!
Jag tycker ocksa det later som en bra idé. Lycka till och hoppas det ordnar sig för er snart!
