Stort problem med vän.

Luks,

fy vilken jobbig situation!!
Hur är det med dina vänner? de måste väl inse att hon är lätt labil och vara på din sida?

Stå på dig!

Med sådana personer tror jag att det bara finns ett att göra.

Förklara (mycket vänligt, men än bestämt) att ni inte vill vara hennes avfallskvarn och att hon för sin egen del borde prata med en specialist.
Hon mår uppenbarligen inte bra och att agera lekmannapsykolog kan vara förödande för både henne och er själva.
Du kan ju "bomulla in det" med att säga att ni välkomnar henne i kompisskaran igen då hon tagit itu med sina problem och fått hjälp.

Jag är nog en krass människa, men vad är verkligheten om inte krass?!

Hon HAR kuratorstöd och har legat inne en massa gånger och så där. Riktigt bra hjälp får hon tyvärr inte.

Grejen är just att när man antyder dessa saker så får man det kastat tillbaka på sig. De övriga i gänget tycker jag är elak mot henne och att jag borde stötta henne i stället.

Tyvärr går alla andra på hennes offerroll och bekräftar det hon hela tiden tror: Att det är synd om henne och alla är emot henne. Jag vill bara ruska tag i henne och säga att bara hon kan förändra sitt liv men så fort jag antyder det - bomull till trots - så är jag bara oempatisk och elak.

I sådana fall tycker jag bara synd om dig Lucs, som måste stå ut med en sådan människa och därtill stå inför en naiv omgivning.

Då är mitt råd än mer drastiskt: Försök att undvika henne. Elakt mot henne kanske, men är det värt att du ska må dåligt p g a en person som dessvärre inte verkar använda dig/er till mer än avfall?

Japp, det är ungefär det jag gör nu och nu har hon spridit ut i hela gänget, inkl alla i en förening vi är aktiva i, att jag går in för att frysa ut henne.

Jaja. Jag ger upp. Hoppas bara att tiden går fort så man kan glömma. Problemet är bara att vi gifter oss om sju veckor och då är det flera i gänget som tycker det är jobbigt att hjälpa oss med de saker som de tänkt hjälpa oss med, eftersom den här tjejen typ hotar med självmord om folk är kompisar med mig.

Sorgligt. Antar att jag egentligen inte behöver säga detta till dig, men du eller nån annan kan aldrig bli ansvarig för hennes handlingar. Dem får hon vara så vuxen att hon själv tar hand om. Trist när folk kör med känslomässigt utpressning.

Tack alla som svarat. Nu har ni ju bara hört min version så...hehe..jaja...

Hennes skulle nog låta lite annorlunda!

Säkert. Men stå för sina egna handlingar & känslor och inte skylla allt på andra, det står jag ändå för att var & en får göra!

Men eh, är det någon som tvingar dig att umgås med denna person? Stå upp för din egen åsikt och låt bli att umgås om du inte vill. Vad spelar det för roll vad resten av "gänget" gör? Är det nåt slags klubb à la mellanstadiet eller? Om ni är vuxna så borde var och en kunna bestämma själv med vem, när och hur man vill umgås.

Nä, självklart är det ingen som tvingar en. Men det finns ett slags annat "tvång" i och med att vi alla känner varann för samma förening och har blivit ett gäng i och med vårt gemensamma intresse. Vi har alltid haft en god stämning, ställt upp för varann och funnits där på ett annat sätt än jag är van vid från gamla kompisgäng.

Att "svika" nån i gänget ses inte direkt som särskilt schyst. Dessutom blir gänget splittrat nu, eftersom den här tjejen tvingar folk att ta ställning. Det låter kanske knäppt men det är inte helt okomlicerat.

Hej
Jag måste säg att jag faktikst förstår din situation. Sedan jag var i yngre tonåren (idag 30+) har vi varit ett kompisgäng som levt väldigt tajt med varandra. För ca 5 år sedan fick även vi en konflikt i kompisgänget, av helt annan innebörd än er, men som också hade ingridienserna psykisk bräcklighet, utpekande av annnan i vänkretsen och tillsut en splittrad vänkrets.

Vi har fortfarande kontakt allihop men på något sätt har vi delat upp oss i olika lojalitetsgrupper efter denna konflikt. Utöver de två som drabbade samman hårdast finns det "no hard feelings" det har bara blivit nödvändigt liksom välja vilken part man skall stötta, för parterna skull inte för att man själv nödvändigtvis har en åsikt. Det var jättetrist när det hände och en epok gick i graven, men nu då vi alla har fullt upp med barnafödande och husbyggande osv så har vi ändå inte tid att umgås på samma sätt som förr och det känns som en naturlig utveckling.

Jag tror att det kan vara så att i längden kommer ert kompigäng inte att bestå och det är jättesorgligt, men kanske en förändring som ändå skett med tiden. Om du mår dåligt tycker jag att du skall ta ett steg ifrån de personer som gör att du mår dåligt. Jag lider med tjejen som uppenabrligen mår mycket dåligt, samtidigt som jag vet hur mycket skada en psykiskt skör person kan orsaka andra. Jag tror tyvärr att du kan göra begränsat mycket åt hur hon mår. Du behöver inte heller gilla henne och hennes handlande. Hon kanske även som "frisk" är en person vars värderingar du inte delar.
´
I min historia tog jag avstånd från och var rätt hård mot personen med psykisk ohälsa, men jag fick lov att sätta gränser kring mitt välmående. Jag orkade inte bli utsatt för smutskastning och utfryst med jämna mellanrum. Jag orkade inte att perosonen varje gång jag träffade gemensamma vänner till oss båda ringde deras mobiler och sade att hon skulle ta livet av sig om de inte kom till henne istället.

Idag är personen ifråga psykiskt stabil, men är fortfarande en person som på liknande sätt kan manipulera andra. Allt satt inte i den psykiska ohälsan...

Tack för inlägget.

Vårt gäng är ett ganska nytt gäng. Vi lärde känna varann för fem-sex år sen och har blivit väldigt tajta.

Men du har rätt: Kanske är det en epok som gått i graven. Hursomhelst så är det påfrestande att tjejen i fråga bor tvärs över gården och typ nästan alla i gänget bor i samma kvarter. Jag brukar på skoj kalla vårt gäng för "sekten" och det finns en uns av belägg för det begreppet.

Jag vill flytta från kvarteret nu och så att säga bryta mig ur den här inre gemenskapen. Problemet är att både jag och min kille har betalningsanmärkningar och kan inte få nån ny lägenhet just nu. Min försvinner om ett halvår (vi har ordnat upp våra liv nu) så då får vi se om det finns nån chans.

Jag har själv lidit av psykisk ohälsa (är fortfarande sjukskriven) men om jag freakat ut ibland och betett mig dåligt mot nån, så ber jag alltid om ursäkt och försöker reparera. Den här tjejen har ingen självinsikt alls utan hamnar ständigt i affekt med folk och är inte ens snäll eller trevlig.

Du har en svår sits, inte alls olik den jag var i. Jag tror inte att du skall vara för hård mot dig själv då inte du heller mår bra. När jag tänker tillbaka på situationen vi hade så kan jag i efterhand se att jag kunde ha hanterat allting annorlunda, men även jag var psykikst skör då och hade inte den insikten jus då. Fullt begripligt.

Kom bara ihåg att du aldrig kan forma andra. De väljer vilka de vill vara. Du kan däremot aktivt forma ditt eget liv och inte låta dig bli ett offer.Flytta ifrån kan väl verka drastiskt, sätt bara ramar för dig själv. Bestäm dig t ex för att inte diskutera en vän med en annan vän. Det räddade många av relationerna i vår krets - att man inte byggde trianglar utan talade med den man hade problem med i så stor utsträckning som möjligt. Sluta tänk på er som ett gäng - känn efter vilka du vill umgås med och träffa några i taget när du känner för det.

Bra tänkt! Att tänka på vännerna som ett enda stort kollektiv där alla måste älska varann, är verkligen kvävande. DET är ett bra tips.

Jag är den som utåt sett alltid är stark och social så jag är inget offer utåt men inuti mig finns ju alltihop nedstoppat.

Jag ska stå för hur jag handlat! Jag har gjort allt för att reda ut konflikten men tjejen ifråga tycker - trots att jag hävdar motsatsen gång på gång - att jag hatar henne och fryser ut henne.

Ajöss gamla gäng! Hej enskilda vänner!

Kloka ord från lindansare - som väl utvecklar det jag försökte säga, fast det nog lät mycket kortare och hårdare. Men jag tror du kan hitta många sätt att förhålla dig i det och kom ihåg att om andra inte klarar att sätta gränser för sig själva, skyller allt på nån annan elelr inte kan se skillnad på sig & dig eller på era relationer, då är det värst för dem.

Usch, nu har de där ryktena poppat upp igen. Jag har fått höra av folk jag knappt känner att jag trakasserat den här tjejen.

Jag blir så ledsen. Hur lyckas man tänka bort sånt här??

Ja - rykten. Hur förhåller man sig till detta? Jag drar lite paralleller mellan det och att "bygga trianglar" så som jag talar om ovan. När/om någon idag vidarebefodrar ett rykte om mig om att jag gjort si eller så så brukar jag säga ungefär: "Jaha, det var tråkigt att x uppfattade det så/känner så. Jag får hoppas att x tar kontakt med mig om det så att vi får reda ut det." Jag hade nog också frågat dem som kom med ryktet om det fanns nåt syfte med att nämna det för mig? Smutskasta absolut inte x, utan förhåll dig neutral och saklig till situationen.

Jag ogillar för övrigt situationer där människor talar i termer av "alla tycker", "vi vill säga" osv. Då kan jag tända till och fråga vilka alla/vi är? Om det har tagits något gemensamt beslut om det här uttalandet? Om dessa alla anser att det här är ett bra sätt att lösa problem? I de flesta fall är det inte så många som vill stå bakom sådana uttalanden/rykten utan allting faller ganska platt ner.

Sen tror jag att man skall sluta ha krav på sig själv att vara omtyckt/älskad av alla/många. Försök först och främst vara nöjd med dig själv och de som verkligen gillar dig kommer att älska dig för den du är.

Jag minns ett tillfälle när en vän till mig blev sur på mig och sade något otrevligt, då kom snabbt en ilsken tillrättavisning från en annan närvarande vän:

"Du kan ju inte vara arg på Lindansare för att hon tar mycket plats och är lite självupptagen. Det vet vi ju - det är ju den hon är och en del av det vi gillar!"

Helt enkelt: Vänner älskar varandra med fel och brister.