Stort problem med vän.

Hej
Jag måste säg att jag faktikst förstår din situation. Sedan jag var i yngre tonåren (idag 30+) har vi varit ett kompisgäng som levt väldigt tajt med varandra. För ca 5 år sedan fick även vi en konflikt i kompisgänget, av helt annan innebörd än er, men som också hade ingridienserna psykisk bräcklighet, utpekande av annnan i vänkretsen och tillsut en splittrad vänkrets.

Vi har fortfarande kontakt allihop men på något sätt har vi delat upp oss i olika lojalitetsgrupper efter denna konflikt. Utöver de två som drabbade samman hårdast finns det "no hard feelings" det har bara blivit nödvändigt liksom välja vilken part man skall stötta, för parterna skull inte för att man själv nödvändigtvis har en åsikt. Det var jättetrist när det hände och en epok gick i graven, men nu då vi alla har fullt upp med barnafödande och husbyggande osv så har vi ändå inte tid att umgås på samma sätt som förr och det känns som en naturlig utveckling.

Jag tror att det kan vara så att i längden kommer ert kompigäng inte att bestå och det är jättesorgligt, men kanske en förändring som ändå skett med tiden. Om du mår dåligt tycker jag att du skall ta ett steg ifrån de personer som gör att du mår dåligt. Jag lider med tjejen som uppenabrligen mår mycket dåligt, samtidigt som jag vet hur mycket skada en psykiskt skör person kan orsaka andra. Jag tror tyvärr att du kan göra begränsat mycket åt hur hon mår. Du behöver inte heller gilla henne och hennes handlande. Hon kanske även som "frisk" är en person vars värderingar du inte delar.
´
I min historia tog jag avstånd från och var rätt hård mot personen med psykisk ohälsa, men jag fick lov att sätta gränser kring mitt välmående. Jag orkade inte bli utsatt för smutskastning och utfryst med jämna mellanrum. Jag orkade inte att perosonen varje gång jag träffade gemensamma vänner till oss båda ringde deras mobiler och sade att hon skulle ta livet av sig om de inte kom till henne istället.

Idag är personen ifråga psykiskt stabil, men är fortfarande en person som på liknande sätt kan manipulera andra. Allt satt inte i den psykiska ohälsan...

Du har en svår sits, inte alls olik den jag var i. Jag tror inte att du skall vara för hård mot dig själv då inte du heller mår bra. När jag tänker tillbaka på situationen vi hade så kan jag i efterhand se att jag kunde ha hanterat allting annorlunda, men även jag var psykikst skör då och hade inte den insikten jus då. Fullt begripligt.

Kom bara ihåg att du aldrig kan forma andra. De väljer vilka de vill vara. Du kan däremot aktivt forma ditt eget liv och inte låta dig bli ett offer.Flytta ifrån kan väl verka drastiskt, sätt bara ramar för dig själv. Bestäm dig t ex för att inte diskutera en vän med en annan vän. Det räddade många av relationerna i vår krets - att man inte byggde trianglar utan talade med den man hade problem med i så stor utsträckning som möjligt. Sluta tänk på er som ett gäng - känn efter vilka du vill umgås med och träffa några i taget när du känner för det.

Ja - rykten. Hur förhåller man sig till detta? Jag drar lite paralleller mellan det och att "bygga trianglar" så som jag talar om ovan. När/om någon idag vidarebefodrar ett rykte om mig om att jag gjort si eller så så brukar jag säga ungefär: "Jaha, det var tråkigt att x uppfattade det så/känner så. Jag får hoppas att x tar kontakt med mig om det så att vi får reda ut det." Jag hade nog också frågat dem som kom med ryktet om det fanns nåt syfte med att nämna det för mig? Smutskasta absolut inte x, utan förhåll dig neutral och saklig till situationen.

Jag ogillar för övrigt situationer där människor talar i termer av "alla tycker", "vi vill säga" osv. Då kan jag tända till och fråga vilka alla/vi är? Om det har tagits något gemensamt beslut om det här uttalandet? Om dessa alla anser att det här är ett bra sätt att lösa problem? I de flesta fall är det inte så många som vill stå bakom sådana uttalanden/rykten utan allting faller ganska platt ner.

Sen tror jag att man skall sluta ha krav på sig själv att vara omtyckt/älskad av alla/många. Försök först och främst vara nöjd med dig själv och de som verkligen gillar dig kommer att älska dig för den du är.

Jag minns ett tillfälle när en vän till mig blev sur på mig och sade något otrevligt, då kom snabbt en ilsken tillrättavisning från en annan närvarande vän:

"Du kan ju inte vara arg på Lindansare för att hon tar mycket plats och är lite självupptagen. Det vet vi ju - det är ju den hon är och en del av det vi gillar!"

Helt enkelt: Vänner älskar varandra med fel och brister.