bo ihop

Vi kommer inte heller att bo ihop före bröllopet och tror nog att det ska gå fint. En annan kanske mer provokativ fråga: finns det nån som inte haft sex före bröllopsnatten?

lyckligt gift! och Dittany:

Vi ska heller inte ha samlag före vi är gifta, vilket ju känns ungefär uråldrigt i dagens samhälle, även om vi båda är helt på det klara med att vi vill vänta. Men, ärligt talat, nog är det svårt, tycker jag...

freeeda

Ja, hur definierar man sex? Egentligen så borde åtminstone jag och min kille tala om att vi inte tänker ha samlag före vi är gifta. Sex är ju så mycket mer än bara samlag. Jag har ganska många vänner som väntat med samlag till bröllopsnatten och det verkar som att dom gjort ganska olika. De råd vi fått är att sätta en gräns, alltså rent fysiskt, och försöka hålla den. För det mesta går det bra, ibland sämre. Tur att man alltid får förlåtelse och kan börja om!

Förresten, ni som väntat tills bröllopsnatten, hur motiverar ni det?

zooran

Jag håller absolut med dig! Jag är glad att jag inte behöver jämföra min man med nån annan och att han inte kommer att göra det med mig heller. Känns tryggt. Jag tror ju personligen att det inte är tänkt att man ska ha många sexuella relationer utan att man ska vara sin man trogen. Tidigare i tråden var nån fundersam om man kanske "köper grisen i säcken" om man inte har samlag före äktenskapet, men det tror jag absolut inte på. Jag tror däremot att många i dagens samhälle bygger alltför mycket på den sexuella relationen, om "sexet" inte fungerar så rämnar relationen.

japp, både jag och min blivande är kristna. jag har nog faktiskt aldrig hört om nån icke-kristen som väntat med samlag tills efter giftermålet.

Lucia05

Hur menar du? Varför skulle man inte våga? Tänker du på om man inte passar ihop sexuellt då, eller? Det tror jag inte är ett problem. Åtminstone jag känner min kille alldeles tillräckligt bra för att veta att det inte kommer att bli mera problem för oss än för vilket par som helst.
Jag kan bättre förstå det här med att bo ihop, för oavsett hur mycket tid man spenderar tillsammans så är det annorlunda (tror jag) att bo tillsammans. Men jag ser det inte som en motivering för att bo sambo. När jag gifter mig så väljer jag ju att leva mitt liv med min man. Säkert har man sina duster när man "bor in sig" med varandra, men det har man väl när man flyttar sambo också. Kompromissa får man ju alltid ändå. Och jag ser fram emot att bilda hem med min make sen i augusti :)

Lucia05
Jag håller med dig om att det tar ganska lång tid att lära känna en människa riktigt bra, men jag håller inte med dig om att ett förhållande blir stabilare om man bor sambo före man gift sig. Vad jag vet så är skilsmässor ovanligare hos sådana som inte bott ihop före de gift sig än hos sådana som bott sambo.
Dessutom så är jag av den åsikten att man när man gifter sig bestämmer att man vill leva tillsammans resten av livet och då tar man det på allvar, medan samboskapet för mig är att lämna dörren halvt öppen. Jag skulle inte kunna bo sambo, för det skulle kännas som att jag inte riktigt tar förhållandet på allvar och att jag vill ha en möjlig flyktväg bort om det kommer motgångar. Jag tror att äktenskapet är den form som man och kvinna är tänkt att leva i.