E-tuna!

Det är sant...vem vill vara utan sina kompisar!?
Vad gör du annars en skärtorsdag som denna?
Du bor fem timmar härifrån...får man fråga vart?

Nämen...när jag läser det jag senast skrev så låter det som om jag stod redo att hoppa in i bilen o komma och hälsa på...det lät inte lika poetiskt!
Har du målat barnen till påskkärringar idag?

Jag har en farbror som bor nära Loftahammar i ett torp som heter "Kulltorp"...har varit där som barn och även nu i vuxen ålder på släktträffar och så...är inte tillräckligt geografiskt intelligent så att jag kan räkna ut hur dessa två platser ligger i förhållande till varandra...
Min pappa är en "Nilsson"- en vida känd familj i småland- kanske mer förr än nu- eftersom han är en av en barnaskara på 19(!!!) barn.
Min farmor o farfar har på sin tid poserat i många tidningar för att dom hade så många barn...det innebär att jag har 52(!!!) kusiner bara från pappas sida...Jag har en kusin som äger Loftahammar Camping- den fyllde vi helt o hållet när vi hade släktträff.

..."hur dessa två platser ligger i förhållande till varandra"??? Jag börjar nog bli lite trött! Jag menar Kulltorp och där du bor, såklart...uttrycker mig som en kratta...

Har du läst om det i tidningen!?? När då och vad stod det?
Du ser- världen är så liten...det kommer säkert att visa sig att du känner någon, som känner någon, vars mamma känner o.s.v som kanske känner min pappa eller någon av mina fastrar/farbröder...En av mina farbröder bor fortfarande i Kulltorp- det är min pappas (och alla syskons) barndomshem.

Nej du, roffan, det kommer ingen kusin, tyvärr...när min pappa var liten så handlade det inte mycket om att bibehålla relationer inom familjen eftersom det var arbete hos någon bonde som gällde från det att man var 10-11 år...sakta men väldigt säkert så splittrades barnaskaran och min pappa hamnade här i sthlm...när sedan alla skaffade barn så föll det sig heller inte naturligt att dom skulle umgås...dessutom bodde vi ju geografiskt väldigt utspritt...så vi träffas typ till begravningar, släktträffar eller kusinträffar,tyvärr...

Prata med någon i din familj/ släkt så lovar jag att någon av dom vet något...

Ja..jag har verkligen båda fötterna på jorden- det ligger nog i min uppfostran.
Du har helt rätt när du säger att generationer präglas, och det kommer så att göras även fortsättningsvis, tror jag- både på gott o ont...
Vågar man fråga hur gammal du är? Absolut frivilligt svar!
( det kan väl räcka med: jag är född på denna sida av järnåldern, eller...?)

Hmmm...jag vet inte riktigt...är fasligt nära 40, faktiskt...usch.

jo...jag tycker det är usch...skulle vilja stanna vid 30-33...det var lite lättare på något vis- ialla fall fysiskt, men det är mycket lättare nu vid 40 rent psykiskt, man tar fler saker med ro, hetsar inte upp sig så mycket och blir inte längre stött av saker på samma sätt...coolar ner sig lite, vilket säkert är jättebra för blodtrycket