E-tuna!

...kanske det ja...

Tack!!!

...jag går och lägger mig och lyssnar på ett axplock ur festens musik...hoppas jag inte somnar!
Anropa mig när du kommer hem...

Tjingeling!!!

Hur mår du?

Nämen...vad är det???
Har det hänt något?

Hmmm...vad är det du vill ska hända?
Vill du ha mer stöttning av gubben, vill du att han tar mera initiativ, vill du att ni tillsammans gör annat än att bara fokusera på bröllop eller vill du göra något kul själv???

Kan det vara så att du är så inne i bröllopsplanerna och känner dig övergiven?
Kan det vara nerver inför dagen D som flåsar dig i hälarna...

du...du känner dig övergiven och lite nonchalerad...ingen kul känsla!!!
Funderar du någonsin på vad just du betyder för honom (utan att blanda in vad han betyder för dig)?

Känner du dig tagen för given???

Jag vet precis hur du känner dig!
Du har helt rätt i att kärlek behöver vårdas...och ibland vill man ta avstånd och ändå veta att den andre står kvar och vårdar den!
Vad man säger och vad man visar går inte alltid ihop...det betyder föga att munnen vittnar men inget annat tyder på det!!!
Urjobbigt...det är inte bara tvillingarna som lider av det där kan jag lova...

Det är skillnad på att gnälla och på att beklaga sig...tycker jag.
Gnäll är för mig när man upprepade gånger, år in o år ut, pratar om samma sak utan minsta konstruktiv idé eller plan för att göra situationen bättre...

Att beklaga sig är att bolla bekymmer för att man har intentionen att ta till sig för en förbättring, en strategi för hur man på lämpligaste sett går vidare...