Varför träffar vissa tjejer alltid fel killar???

Diddisen
jag känner i gen mig, i din syster.jag har ockå trott att jag har hottat "mr right", även om jag inte har letat, men har blivit lika besviken varje gång.För killen har det alltid känts rätt, men inte för mig, det har i nästan varje fall varit så att killen har velat att vi ska gifta oss, och skaffa barn.Men har jag o killen en gång gjort slut, strular vi ALDRIG

Hon kanske raggar på samma vis/ställe/typ av person.
Ofta faller man för ett visst karaktärsdrag (för vissa är det utseendet (och däri ingår ju även klädstil) som är primärt) vilket gör att partnern till viss del liknar exet. Förhoppningsvis lär man sig efterhand och sollar lite bättre, de sämre egenskaper som exet hade vill man helst inte se hos den nya osv.

Vad jag tycker mig se är att de som har bråttom in i ett förhållande (talar om hus, barn och giftemål på första daten) ofta tenderar att efterhand få det rätt struligt.

Lillasystern kanske skulle behöva ragga på nya territorier. Du kan säkert hjälpa henne in på nya domäner utan att för den del spela äktenskapsmäklerska.

puffar

Tänk på att syrran själv är minsta gemensamma nämnare i alla sina förhållanden.

Utom det, prova sitta ner nån dag med henne pch prata lite lätt kring hennes ex, och vad som gjorde att det blev fel. Försök hitta mönster, och diskutera vad de beror på. En del av dem lär sannolikt bero på henne, men andra kan ha att göra med killarnas personlighet.

Ojojoj, din syrra låter som min tvillingsjäl ;). Beter mig precis likadant fastän jag vet att jag mår dåligt av det sen.
För min del tror jag de beror mkt på mig själv. Jag träffar killar på alla möjliga olika sätt och ingen av dem är den andre lik, ändå slutar det alltid likadant, så då måste det ju bero på mig. Misstänker att det har att göra med att jag är skilsmässobarn och någonstans inte riktigt vågar ge mig in i ett seriös förhållande av rädsla för att jag ska bli lämnad igen (som jag blev av pappa). Av den anledningen så väljer jag omedvetet killar som inte är ute efter något seriöst från början, eller så förstör jag förhållandet när det gått ett litet tag (1-2 mån).
Har blivit medveten om detta senaste året och försöker ändra mig, men det är svårt, ett sådant beteende sitter väldigt djupt.

Kanske kan det vara ngt liknande för din lillsyrra? Även om hon inte är skilsmässobarn kan hon ändå ha blivit sviken tidigare. Eller så kanske hon är osäker på sig själv när det gäller kärlek, vilket jag har märkt kan få även en svärmorsdröm till kille att bete sig som en gris (varför vet jag inte).

Hoppas min lilla historia var till någon hjälp!/mvh Malin

Malin22
Du har nog rätt i att hon blivit sviken.
Hon förlorade två vänner i två olika olyckor för nåt år sedan.
Å jag tycker att hon utåt tagit det bra, men insidan kan man ju inte se.
Din historia har varit mycket till hjälp. Tack så hemskt mycket.
Kramar

Jag tror de flesta tenderar att falla for fel typ nar man ar yngre men efterhand som man blir aldre och klokare andrar man sin smak, eller rattare sagt, som Minna skriver, man blir liksom battre pa att salla.

I slutandan ar det ju trots allt din syster som far bestamma sig for vad det ar hon vill ha ut av ett forhallande och sa prova att dejta andra karaktarer sa att saga. Nu later det jag skrivit lite konstigt men jag tror att du kanske forstar hur jag menar?!

Hon har verkligen gjort det igen .. ( syrran alltså)
Trodde att hon hade lärt sej av sina misstag denna gången.
Men inte då .. Nu ska hon börja träffa killen igen .
De gjorde väl typ slut på påskafton.
Inte för att det är ihop för han kan inte välja mellan min syrra och sin förra tjej som han flyttade i från när han träffade syrran.
Så han kommer att fortsätta utnyttja henne och hon går med på det. Utan att ställa några som helst krav.
Jag och min syrra har en tendens att bli rätt osams när hon håller på så här eftersom vi inte har riktigt samma åsikter.
Så det är väl bara att inställla sej på bråk igen ..
Orkar inte detta..

Där jag bor finns en mamma som lever ett fruktansvärt liv. Då jag först lärde känna henne var hon en fantastiskt söt mamma med en söt xxxx som gick på samma dagis som våran xxxx. Men den här mamman mådde inte bra, hon träffar ideligen killar som bara utnyttjar henne sexuellt, ekonomiskt och mentalt. Nu menar jag verkligen ligister som sitter häktade, dömda kriminella och nu sist som grädden på moset en missbrukare som redan tagit hennes pengar, misshandlat henne och hennes barn, blivit dömd till dagsböter men till råga på allt så säger hon att hon verkligen gillar den här killen.... :-O

Det här framkallar ju genast en reaktion som: Men vafan,!!! släng ute killen och tänk på ditt barn. Men jag tror att som lekman är det lätt att säga just det. Problem i fråga går nog mycket djupare än så. Dvs: Hon kommer inte sluta må dåligt av att sluta träffa den här killen just. Hon lär ha ett å annat att reda ut med terapeutiskt hjälp framöver.

Det tråkiga är att hon numera vänt sig mot alla oss som försöker hjälpa henne. Det är också hemskt att märka hur man själv inte riktigt har tid eller ork att hjälpa henne då man tycker att hon VERKLIGEN borde vilja det själv.

Killen är ju för afan en totalt nerknarkad lodis som man varje dag ser hånglandes med nya luder i centrumet här.

Hur kan HON INTE se detta???

..hjälp?

Micke Picke Päronp*ng: Hemsk historia! Men är kanske inte helt exceptionell. Man kan undra vad det är för "fel" på kvinnor som väljer såna män. Förmodligen handlar det om en väldigt dålig självkänsla och att hon inte tror att hon förtjänar bättre. Kanske var hennes egen far likadan eller påminde om de här männen? Då är ju livet hon lever något hon är van vid, något som är normalt för henne. Men det är naturligtvis inte bra för henne. Fast hon kan kanske inte se det sambandet själv? Oftast kanske man är mest rädd att se just sig själv.

Malin22, jag känner igen din historia otroligt väl, inte från mig själv utan från en kille jag träffade för en tid sedan. Precis som du blev han lämnad/sviken av sin pappa som barn och av detta lärde han sig att aldrig bli känslomässigt beroende av någon, att hellre lämna än att bli lämnad och att aldrig någonsin släppa någon tillräckligt nära, för då riskerar han att bli sårad. Mycket riktigt lämnade han även mig när vi började komma riktigt nära varandra, trots att vi hade det hur bra som helst. Men han klarade det helt enkelt inte.

Precis som du är han medveten om problemet och har gått i terapi i flera år för att komma tillrätta med det, men han har lång väg kvar att gå innan det kan fungera i en relation. Han är på väg åt rätt håll, terapin hjälper, men det tar tid och innan han är färdig med sig själv kommer han inte att kunna ge sig in i en seriös relation. Jättesynd både för honom och för mig, eftersom jag trodde att jag till slut hade kommit hem med honom. Men så var det alltså inte för hans del.

Vad kan man göra åt sånt här?? Även om jag inser att det väl aldrig kommer att bli något mer för honom och mig så vill jag så gärna se honom må bra ändå. Det är svårt att se en människa man verkligen bryr sig om må så dåligt.

Thérese
Ja du... jag önskar verkligen att jag visste.
På något vis måste man väl erkänna att man faktiskt förtjänar att bli älskad lika mycket som alla andra.
Sedan får man väl helt enkelt försöka vara modig och försöka lita på att den man har en relation med inte lämnar en om man visar att man tycker om den. Tvinga sig själv att gå in i ett förhållande utan att förutsätta att det ändå kommer ta slut.
Det låter kanske sjukt men det finns nog inget mer skrämmande för mig än att lita på någon någon jag tycker om och vara mig själv med den personen.
Tänk att det ska vara så svårt!