Avskyr mitt nya jobb
Hej! Är så i behov av att få skriva av mig. Så jag varnar för ett LÅNGT inlägg. Jag tog examen som sjuksköterska i januari och har sedan dess gått arbetslös, började ett nytt jobb i måndags. Och jag fullkomligt avskyr det! Jag har så ont i magen att jag inte kan sova, jag gråter när jag kommer hem , jag gråter på toaletten på jobbet. Det är hemskt! Har aldrig varit på ett ställe som är så stressigt som här, jag hinner inte med det jag ska göra själv. Samtidigt är det policy på denna avd att jag som ssk ska "göra " vissa undersköterske jobb, samtidigt som jag ska göra mitt eget som jag inte ens hinner med. Alla tidigare ställen jag har varit på hjälps man åt och jobbar som ett team. Det finns INGEN hjälpsamhet någon stans...man kan springa häcken av sig och man får ingen hjälp. Det är ingen som säger" Jag ser att du har mkt, är det något jag kan göra?" NEJ då...alla fortsätter FIKA och kolla i tidningar. Det är väldigt tunga patienter på denna avd och jag går inte själv och dra upp en patient ( både för min skull och för patientens) men när du då ber om hjälp får du en blick som man aldrig ska behöva få av någon. Eftersom man är ny så är man ju fullt upptagen med att bara hitta salarna, veta vad saker finns coh andra små saker. Ingen förståelse någonstans! Min sambo försökte muntra upp mig genom att säga att det blir bättre, när du har lärt dig. Men jag lovar att det känns inte så. Jag litar inte på mig själv när det gäller arbetsuppgifterna, jag ska börja gå som ensam ssk om tre dagar. Vi kommer jobba en ssk och en usk hela sommaren... med 10 patienter. Hur ska jag hinna ta upp, tvätta, klä på , bädda tillsammans med uskan samtidigt som morgon medicinerna ska delas ut, droppen , antibiotican, och injektionerna ska ges vid kl 8! Ronden kommer vid 9,30 tiden och då har man inte hunnit vara hoss alla. Patienter ska ner till op, göra undersökningar, ringa om undersökninga, sitta i telefonen med anhöriga, dokumentera allt på datan osv. Droppen var i går. Min ssk som jag går bervid satt i telefonen i anhörigsamtal, Jag och uskan stod med en omläggning som tog en timme..det ringde på en av våra salar...tror ni det var någon som gick och tog ringningen? Nej.... Jag behöver ju pengarna som jobbet ger, kan inte gå arbetslös mer. Men så här ska det väl inte vara ...