Missöden på bröllop
Har inte varit inne på sidorna sedan vi gifte oss 29 April. Luften gick liksom ur en efteråt och sen har det ju varit bröllopsresan till underbara Mexico.
Vi hade ett helt underbart bröllop och våra vänner hade verkligen lagt ner MYCKET
på lekar, arrangemang mm o alla gäster hade trevlig.
MEN:
*Torsdagen innan bröllopet tappade jag en gjutjärnfot till en lampa på min stortå så att jag inte kunde gå. Full panik! vad skulle jag ha för skor kunde inte använda de nya inköpta, OM jag nu skulle kunna gå på den stora dagen. Fick äta starka värktabletter på bröllopet och ta ett par av min sandaler med öppen tå.
* I kyrkan var min älskling så nervös att han glömde titta på mig när vi avgav löftena det gjorde även jag (vi stog vända mot prästen) men jag kom på det mitt i så jag sneglade på honom i slutet.
(Nu i efterhand skulle man kanske lagt upp ringbyten o löftet lite annorlund så att det inte hade funnits en chans till att det skulle gå att göra fel, men vi hade en gammal präst och han hade inga förslag när vi träffades innan bröllopet. Som ni vet har man ju huvudet rätt så fullt av mängder med detaljer.)
* Nästa grej var när min blivande skulle sträcka fram sin hand till mig för att jag skulle trä på ringen. först sträckte han fram båda händerna sedan den ena o sedan den andra, till slut blev jag stressad och tar en hand "FEL HAND" vi tyckte det var väldigt konstigt båda två att ringen inte passade hmhmhmh.. jag trycker då på ringen o vid den tidpunkten upptäcker vi båda två FEL hand. Detta tar tid vi blir oss stressade och gör ont vilket i sin tur leder till att kyssa bruden glömdes bort. (här tycker jag att prästen skulle hjälpt oss med att säga:
"- Nu går det bra att kyssa Bruden".
men det gjorde han tyvärr inte)Resten av vigslen (lyckligtvis inte mycket kvar)försöker min man att få av ringen i smyg o byta finger. Han lyckas precis innan vi kommer ut på kyrktrappan (då är hans finger blåaktigt).
Annars var allt perfekt, vädret höll sig tills vi gick ur bilen vid festlokalen så det kan man inte klaga på, jag kunde gå hjälpligt utan att halta allt förmycket för min tå (slängde skorna senare på kvällen)Alla gäster hade trevligt o maten var underbar.
Ringgrejen o kyssen (Kyssen fick vi ta en extra på kyrktrappan i stället) har i efterhand bara blivit en kul grej.
Men jag har svårt att smälta att vi inte tittade på varandra när vi gav våra löften.
DET känns som en STOR miss. Känns som en tagg fortfarande. Kändes inte som en stor grej den dagen, gled bara förbi då var allt helt underbart. Men några dagar efter när man började varva ner o tänka efter hur allt gått, kom det! "Jag var jätte ledsen" Har svårt att släppa det fortfarande! Skulle vilja ha tillbaka känslan jag hade när vi efter vår dag satt i taxin till hotellet "Lykligaste dagen i mitt liv (förutom när mina barn föddes)
Är det en sådan katastrof egentligen Eller? Förstora jag upp det? Hur släpper jag det?