Nu har vi gift oss

så här dax för en vecka sedan satt vi i köket hemma hos mina föräldrar och åt mat och jordgubbar och pratade lite smått om morgondagen. när vi kommer på att min kusin ska få följa med barnen fram i kyrkan, de betyder att vår 11mån flicka blir buren av henne, och att vår 2½åring kunde hålla henne i handen och sedan stå med henne framme i kyrkan.
Hon blev jätte glad och sa att hon gärna ville få äran att vara brudnäbb (hon fyller 24i år) men jag rättade henne och tyckte allt att hon var tärna, även om hon själv stolt sa att hon var brudnäbb. Hastigt blev de bestämt.
Jag sov som en stock den natten utan minsta nervositet alls, eftersom jag var helt slut efter alla förberedelser under dagen.
på lördagen vaknade vi av att lillan hade hög feber, men vad ska man göra? i med alvedon och hoppades att den skulle sjunka något.
kl. kvartöveråtta står jag i köket och hoppar, halv9 ska jag vara hos frisören, min pappa som ska skjutsa in mig dit sitter i godanro i morgonrocken och äter frukost, men när mamma påminner han om att jag ska vara där halv9o blir de fart på han, på med kläderna och iväg... tur de inte var mer än 6km till frisören. hon sätter upp håret så fint och jag känner mig supernöjd när jag går därifrån.
Vi åker och ska hämta brudbuketten som står i kylrummet på min mammas jobb (vi var tvugna att hämta den hos floristen dan innan), sen hem och få i oss lite mat.
Vid de här laget är jag jätte nervös. min lilla flicka har ändå högre feber är jätte mammig och så kinkig.
Barnen får i sig mat och får på sig klänningarna och vi byter om, sen åker vi iväg till kyrkan för fotografering.
barnens farmorsmormor (100½år) bor på ett äldreboende bara en liten bit från kyrkan så vi åker in till henne först för att säga Hej och visa oss.
Hon kände att hon inte orkade följa med till kyrkan, och vem kan klandra henne för de. Hon sitter på sitt rum och lyssnar på vigselakten från kyrkan därifrån.
Hon blir glad och lycklig när vi kommer in till henne en liten stund innan.
När vi ska gå ut därifrån möter vi några i personalen som drar en gammal tant i rullstol, hon får syn på mig och skriker panikslaget: -Ska ni ha dööö på mig?? personalen hyschar på henne och säger att de är ju en brud säg inte så, medan hon fortsätter i panik - Hjälp mig, Hjälp mig, hon ska ha död på mig!
Jag blir så full i skratt och de andra oxå, stackars gamla tanten trodde att jag var en ängel som kom för att hämta henne.
Den roligaste komentaren på den dan.
Sen åker vi vidare till kyrkan, och tar kort, barnen är mer eller mindre nöjda. men lillan är i alla fall inte hysterisk hela tiden, utan de blir tillockmed några bilder som hon ser glad ut på.
Vi går in i Kyrkan, min tärna bär minsta in och håller större flickan i handen, 2½åringen står glad och nöjd hela tiden med tärnan framme i kyrkan, plockar i sin klänning som går i flera lager men inget väsen alls, lillan är absolut inte nöjd så min mamma provar att ta henne men efter en stund så hämtar jag henne.
Ja man kan gifta sig med ett barn på höften.
hon var inte helt nöjd hos mig heller, men hon var nöjdare där än nånannan stans i alla fall.
Vi åker vidare till festlokalen och middagen avnjuts.
god mat och mysigt hade vi.
Efter tårtan får storasyster gå hem med barnvakt och somnar tydligen på ca 1min lillan skulle ha följt med men de funkade inte, hon var inte nöjd hos nån annan än mig, så jag bar och bar och bar henne under kvällen, hon gick från famn till famn för att avlasta mig så jag skulle få dansa lite och så oxå. men hon vägrade sova, hon kunde somna i min famn men vaknade när jag la ner henne. Men de gjorde inget, vi hade en jätte mysig dag och kväll i alla fall.
alla bord var tomma och alla var på dansgolvet.
baren var öppen, men de som gick mest var vanlig sötdricka, vi hade en ostbricka och ett jättestort fruktfat som stod framme under kvällen, de har vi fått höra mycket possitivt om.
tråkigt att lillan skulle vara sjuk just den dagen, men vi hade i alla fall en underbar och minnesvärd dag, och vi är supernöjda med dagen i övrigt.

Tyvärr har jag inga bilder att visa ännu, men de kanske kommer så småning om...