Äktenskapsförord - behöver råd

Jag tror i och för sig inte att hans släkts krav är godtyckligt orimliga eller innebär en klassisk "kvinnofälla" för dig - särskilt inte om du har bättre inkomst idag. Som jag ser det finns det flera alternativ ni kan ta i detta - inkl att göra ALLT enskild egendom.

Men jag tror att det viktigaste är att konstatera att er framtida ekonomi och hur den fördelas är ER sak - INTE hans familjs. Kan ni sätta er ner och sortera ut vad NI vill? Om ni ska ta in nån utomstående i diskussionen tror jag att det bör vara juridisk kompetens som arbetar för er båda, inte för hans familjs, och ser till era respektive och gemensamma intressen.

Kan tillägga att jag förväntar mig att inom en överskådlig framtid få ut ett arv som jag lugnt kan tänka mig att använda till att lösa våra studielån och ev amortera en del på vår lägenhet. Det enda fall där jag hade tvekat att använda mina ärvda pengar för vårt gemensamma bästa på detta sätt (för det kan frigöra flera tusen kr varje månad för oss, att spara eller amortera) hade varit om hans föräldrar hade gjort hans framtida arv från dem till enskild egendom för honom. Isåfall hade jag nog dragit mig för att lösa hans studielån med mitt arv!

Det låter bra! Jag vet ju inte hur han själv hittills resonerat, men du antyder ju att han kanske låtit sig styras en del av släktens krav. Jag vet heller inte hur ni brukar kommunicera om viktiga frågor, men jag skulle nog lägga upp det som att du känner dig väldigt pressad av vad du upplever som deras misstänksamma inställning till dig och vill diskutera er emellan hur ni vill ha det.

Att ni tar in en extra jurist är heller inget konstigt eller nåt hot mot någon. Se till att vederbörande jobbar för er bägge - vare sig din sambo eller du ska behöva känna att juristen är ett hot mot er, h*n är tänkt att vara ert gemensamma stöd och arbetar för bägge era intressen. Funkar inte det - skaffa varsin. Du och din sambo har lika mycket rätt till kompetent vägledning på individuell basis och som par.

Man kan ju också fråga sig om det inte var den persons avsikt, som pengarna ursprungligen kom ifrån, att din sambo skulle dela dem med sin livskamrat en dag utan äktenskapsförord. Hade den personen velat att det skulle bli enskild egendom hade h*n ju kunnat se till det, på sin tid. Alltså kan man vid något tillfälle konstatera att det är de nu levande släktingarna som vill "skydda" dem, inte urpsrungsägaren (i vissa familjer är sådana resonemang relevanta).

Till sist blir det ju dock inget äktenskapsförord om inte du och din blivande man är överens om det som föreskrivs och båda skriver på. Det kan ju alltid vara din sista försvarslinje - ingen kan ju tvinga dig att skriva på något du känner dig missgynnad av...

Lycka till!