jag gjorde en operation av en pilonidalcysta, som jag antar är samma sak som analfistel, för ett år sen:
www.internetmedicin.se/dyn_main.asp
Jag var med i en studie, där man jämförde det nya förfaringssättet att lämna såret öppet mot det gamla, att låta sy igen det.
Vilken operation man fick skedde slumpvis.
Jag kan ju säga att jag var livrädd för att få öppna-hål operationen, som skulle enligt uppgift ta minst tre månader att läka och man skulle gå med ett stort j*kla hål i rumpan! Och tror inte du att jag får den operationen. Det låter som att det är den du kommer att få också, Tant Blå.
Det som gjorde ondast var faktiskt när de skulle lägga bedöviningen. Det gjorde riktigt, riktigt ont och jag grät som en liten flicka. Operationen kändes inte alls f ö.
Jag fick gå till disktriktssköterskan varje dag och lägga nytt förband på såret. Vad hon gjorde var att hon stoppade in en kompress i hålet som i kontakt med vatten blev till en gelé, detta för att såret skulle läka inifrån. På det lades ett förband som var plastigt på utsidan så man kunde duscha och träna. Jag fick också under de förstå två veckorna fylla i en smärttabell för studien. Jag kan säga att mina värden låg på noll hela tiden - jag hade inte ont och behövde inte ta de smärtstillande jag fick, Tradolan.
Jag kunde gå och träna redan efter första veckan. Såret läkte snabbt, jag vet inte om det var nästan fantastiskt snabbt, sjuksköterskan var i alla fall förundrad, eller så säger hon så till alla, hehe.
Efter kanske 2 - 2,5 veckor kom jag och DS överens om att jag inte behövde gå och få det omlagt varje dag, utan jag fick sån där gelégrej och förband så jag kunde lägga om det själv och fick gå till henne varannan dag och därefter kanske två ggr i veckan.
När det var dags för 1-månadskontroll på sjukhuset konstaterades det att mitt sår hade läkt så pass mycket att jag inte behövde hålla på och lägga om det - det var i princip färdigläkt.
Så det var det - jag läkte som en gudinna, hade inte ont, och när man går på toa för man försöka sikta och torka så man inte sölar ner bandaget, men risken är inte ens befintlig. Iof så satt min grej högre upp, närmare "sparbössan" än din.
Hur pass bra det du läker och hur ont du kommer att få är individuellt, men det kanske känns lite skönt att höra en solskenshistoria för att lugna nerverna.
Jo, en grej till. Runt midsommar fick jag ett "återfall," precis på ärret svullnade jag upp som förut och sen kom det ut gojs. Jag ska på 1-års kontroll för operationen i augusti för att konstatera om det var ett återfall eller om det var något annat. Besvären har iaf inte återkommit sen dess, så det är nog lugnt.
Om det finns mer du behöver veta, fråga på!
Annars önskar jag lycka till! :)
Hähä, vi kan va rumpkompisar :D
