Är så glad för jag frågade min äldsta och bästa väninnna om hon ville vara tärna och dels blev hon jätteglad för att jag ska gifta mig och sen tackade hon ja. Hon var gullig nog att tacka ja till att vara toastmadame också.
Vi har känt varandra sen vi var 5 år, så att hon skulle vara tärna har känts så självklart. Speciellt som jag har vuxit upp som enda barnet, och inte har någon kontakt med mina halvsystrar.
Sen är hon ju som utbildad skådespelerska perfekt att ha som toastmadame. Hon är ju inte rädd för att påkalla uppmärksamheten till sig själv och att prata inför folk.
Vi har berättat för fler att vi ska gifta oss. Igår berättade vi det för mina blivande svärföräldrar, blev dock ganska besviken. Trodde väl att de skulle visa lite mer entusiasm, och inte bara ett neutralt; jaha, jo det var väl trevligt.
Till och med min mamma som vanligtvis är expert på att ta glädjen av det mesta lät gladare än de.
Jag hade nog förstått det bättre om vi inte hade haft någon bra relation. Men de har ända sen början visat att de tycker om mig. Vi har ju en sån relation att jag kan åka över till dem och umgås en eftermiddag utan att min m2b är med.
Har inte hunnit prata med min svägerska ännu, men min m2b berättade för henne igår också. Hon verkar dock ha tyckt att det är jätteroligt, vilket förvånar mig för jag har hela tiden trott att hon inte gillar mig nåt vidare.
Ja ja ibland är det upp-och-ner. Men jag har i alla fall huvudet upp och fötterna ner, även om huvudet är helt fyllt av det som kommma skall.