problem med föräldrar

hej hej

jag heter fredrik, är 38 år. gift sedan 10 år , vi har tre barn, 11, 9 och 1 år.

jag har en mamma som är lite "dominant". hon vill gärna vara med och bestämma. och har alltid varit det, ända sedan jag var liten. problemet var kanske att jag inte reagerade på det, eller kanske snarare blundade för det tills att min fru kom in i bilden och vi fick barn. min kära mor kan tycka väldigt mycket. kan säga precis vad hon tycker och tänker med referensen "vill bara så väl", eller " jag bara bryr mig". Detta har ställt till problem under de 10 åren vi varit gifta. jag har tagit min fru i försvar, och samtidigt kanske tagit min mamma i försvar. detta har lett till att vi har haft ganska kall kontakt. inte träffats så ofta. bor i samma stad, men har träffats högst en gång per månad. kommer bra överens med min pappa. han håller inne med en del i bland, men det är ju samtidigt saker som han inte har med att göra. han säger inte vad han tycker och tänker.

i alla fall, problemet harliggat på is, sista 3 åren, ungefär, men det har blossat upp, nu igen. min fru har talat med min mamma, morssan har sagt en del "klantiga" grejer som frugan blivit ledsen för. jag måste ju försvara min fru så jag har kommenterat att frugan blev ledsen därför att.......... och fått till långt svar, va, vad har jag gjort, vad exakt har jag sagt, ni får sluta att misstolka, tolka negativt det vi säger. under denna tiden som problemen har försegått har hon aldrig ens varit i närheten av att erkänna att det kanske är hon som haft fel. många gånger har vi tigit problemen och jag tröstat min fru, men när ett problem nu dör upp i dag tog jag upp detta till diskussion och det blev samma svar, tillbaka på ruta 1.

det som skrämmer mig är att mina föräldrar på ett eller annat sätt haft problem på samma sätt med sina föräldrar, och att de går och bär på det. och att de även för de vidare. de borde försöka bryta cirkeln.

har någon en idé om vad vi skall göra. jag vill kunna umgås med mina föräldrar då nyckelordet är ömsesidig respekt. och det har inte varit så. vi är på ruta 1, med en konflikträdd far som försöker tysta ned problemen och en mor som tycker jag är konstig. jag vill helst inte säga upp bekantskapen, tycker inte att det skall behövas.

jag och min fru är fortfarande sams/gifta och överens om att det inte är oss det är fel på. vi känner att det får vara bra nu
vore tacksam för svar, även om andra haft samma problem

fredrik