Mitt bröllop blev så hemskt!!! (detta blev låååångt)

orkar nån läsa!????

Mitt bröllopet blev så hemskt....visst det hade sina små stunder. Men de var väldigt få!!!

Ända sen den 1 juli detta år, så har jag mått dåligt över mitt bröllop. Ni kanske tycker att jag hakat upp mig, jag önskar att det bara var så.

Jag vet inte hur jag ska gå vidare...Hur ska jag göra för att kunna se det fina med den här dagen.
Dagen som skulle bli den bästa i mitt liv!!!

-det här känns som att det är så typiskt mig! Alltid ska nått hända..

det började redan dagen innan bröllopet. Min mor o min syster skulle göra maten till bröllopet. Vi skulle bli runt 55 personer.

Allt skulle vara kall mat, så det skulle bara bli att skiva och hacka och lägga fram allt som skulle göras.

På dagen var jag och min blivande runt hela stan inhandlade allt som skulle inhandlas. När vi sedan var klara var det eftermiddag redan.

Så vi 1700 tiden, så var vi där på stället. Min svägerska var också där, min sin kille...Hon skulle göra blomster arrangemang till borden m.m (hon är utbildad, så det blev ju billigt och bra!)

Men när vi var där, så var det meningen att hon skulle sätta i gång med sitt, jag skulle duka...Min blivande skulle hjälpa DJ:n med att koppla in saker, och sedan skulle han ta hand om de andra sakerna som skulle göras. Jag förstod ju redan från början att det här skulle ta sin tid, och att jag skulle få hjälpa till i köket också. Jag hade inte räknat med annat.

men min syster blev sjuk, så hon kunde inte komma och hjälpa till. Min mamma som skulle komma, hon kom inte först 22.00 tiden...hon åkte ut och shoppade, gick långpromenader med sina hundar, tvättade, små städade...sedan kom hon!! Då var hon sur på mig, bara för att jag undrarde vart hon var. Min pappa hjälpte också till. (dom är inte skilda, så min mening är att det hon gjorde kunde han gjort)

Dom gick vid 02.00 tiden på natten...och jag gick hem vid 03.00 tiden.

Allt var då inte klart ännu, min besvärliga svägerska satt ute på verandan hela tiden...började inte med blommorna först vid 2100 tiden. Och inte under den tiden hjälpte hon heller mig. hon blev inte heller klar..så nästa dag...MIN BRÖLLOPSDAG....åkte jag ner och gjorde resten, med min blivande...en marsalk, mina föräldrar.

Till slut blev det ont om tid, så jag stack hem...och min syster som var sjuk...(kanske inte dödsjuk, men hon betedde sig så) Orkade nätt o jämt hjälpa mig med mitt hår...Jag sminkade mig själv, på ca 30 min.

på med klänningen...jag hann inte fixa naglar...på fötter eller händer...

jag hann inte äta nått heller innnan...fick i mig en melon skiva..

Nu undrar ni säkert varför det här uppstod..Min "chef" på jobbet hade sett till innan hon stack på semester att mitt schema skulle vara lungt veckan innan jag skulle gifta mig. Jag skulle bara jobba måndagen. Nu blev jag tvingade av han som var chef just då att ställa upp hela veckan..utom fredagen ( fast han tjatade då också) Men då sa jag NEJ.

jag har nyss börjat där, så jag tänkte att jo, men det här fixar sig...jag kan ställa upp. (jag får skylla mig själv)

Själva festen då...cermonin var ungefär: tager du..JA, och du JA...sen var det slut! bara sådär. Jag hann inte ens bli nervös, eller sätta mig in i situationen om hur underbart det här jag just gör är!

Väl på festen...när vi kom dit..så hade min svägerska gått över huvvet på servetriserna..så gästernas drinkar var utdelade, och glasen var tomma..och vi fick inte ens nått glas först välkomst skålen var gjord..och minuter efter det!

Min svägerska utgjorde två scener efter det, och var otrevliga mot alla..och bestämde över alla som satte sin fot i köket också. När min mor sa åt henne, så skällde hon ut min mor.

Folk åkte tidigt med ursäkt om att dom var trötta, fast i efterhand kom det fram att det var fotboll som lockade..det var folk som stack för logfester,...en del för mopperace. det här var släktingar som stod mig närmare än vissa andra.

Jag är så besviken att jag delade min stora dag med dessa otacfksamma människor.

allt blev rörigt, dimmigt..och vissa låg pssfulla på golv och bord.,

Hur går jag vidare från detta...min älskade make, har föreslagit att vi ska gifta om oss...men hjälper det!!